piiano

...in a material world"

Jag skulle verkligen behöva investera pengar i en kamera. En bra kamera. En som jag inte hittar fel på efter 1 vecka, ledsnar på efter 1 månad och kastar sönder med flit efter 1 år. Jag brukar vara duktig på att ta bilder i vanliga fall men nu har jag varit utan en duglig kamera ett bra tag så det har tyvärr blivit sämre med det... Jag kan redan se svårigheterna med att få i hop en 2011 årskrönika i januari nästa år...

Problemet är bara att jag har blivit en snåljävel på senare år och är alldeles för "tight-fisted" för att lägga ut en lite större summa dineros på en kamera som jag faktiskt skulle vara nöjd med i några år framöver.

Min iphone4 kan mycket, men bilder.... nää, det är den inge vidare bra på.

Jaja, dagens materiella bekymmer i dagens materiella värld.

Jag har ingen bra dag idag. Jag är så frutansvärt frustrerad över att jag inte blir med barn... Jag orkar snart inte mer utan kommer att bryta ihop på riktigt känns det som. Och jag är så leds på alla dåliga "pepptalks" som folk ska dela med sig av. "-Nämen, det är ju bara att knulla så blir det barn ju." (Wow, vilket geni du är!) "-Du mååååste slappna aaaaaav och tänka på annaaaat" (Jo, och hur f-n tror ni att det ska gå till? Det går ju för fan inte att tänka på annat!!) "-Men ååå kära lilla du, så bråttom är det väl inte ännu? Jaaaaag var typ 40 när jag fick mitt första barn. koncentrera dig på karriären istället" (jo tjena, vilken karriär? Jag jobbar för mycket som det är nu och jag har då ingen karriär..Nu trackar du mig för att jag är dum också?!.) Eller tvärtom "-Ojdå... har du inga barn ÄN? och du är..? 27?!?!? Men shit, du börjar ju närma dig deadline, man vill ju inte vara fö-ör gammal innan man får alla sina 63 barn, jag skulle aldrig kunna vänta sådär länge som du, huja. Du borde nog stressa på lite" (Ja, jag har fått höra detta mer än en gång och sådana gånger så är det verkligen tur att vi i sverige inte får bära vapen på oss.)
"-Jahaja, ni är ett sådant där själviskt par som bara tänker på er själva. Passar inte barn in i eeeeran fiiiina livstil? Hur kan man resa sådär mycket, jag skulle aldrig göra det. Jag har inte varit utanför Sverige någonsin och seeee så bra jag har haft det..." (jadi, jadi jada blaha blaha blahaaaa)

Jag skojar inte (överdriver kanske aningen med ålder och antal barn), precis såhär okänsliga kan människor vara. Jag vet redan att jag är en värdelös kvinna som inte ens kan bli med barn, jag vet det utan att andra påpekar det för mig. Viljan att skaffa barn har inte någonting med ålder att göra. Vissa är "natural born mothers" redan i ung ålder medans andra, tar en tid på sig att komma fram dit... Man ska väl inte skaffa barn förrän man är redo för det?!
Förstår bara inte hur vissa kan vara så fittiga. Jag har det nog jobbigt som det är och ingen verkar förstå vad jag går igenom...

De enda som jag vill bli "peppad" är folk som förstår hur jag mår, som har gått igenom samma sak själva eller såndana som bara vill en väl. Alla otrevliga, elaka besserwissrar får gärna hålla käften!

Jag vill bara bort ifrån allt just nu...

Blogg "piiano" fyller 2 år idag. Förra året på 1 årsdagen så gjorde jag en liten årskrönika och eftersom detta blev en ENOOOORM (låt mig få låtsas lite iaf) succé så tänkte jag göra samma sak iår. Mitt (blogg)år i bilder och några rader text. 2010 var för mig det värsta året i hela mitt liv som avslutades med de lyckligaste veckorna någonsin så bered er på att det inte blir allt för överdrivet glatt...

Mitt 2010:

Januari: Jag fyllde 27 år. Blev besatt av wii fit. Åkte till ikea för storshopping med pappa,mamma och Tomi. På jobbet hade vi avslutningsfest för julpersonalen.

   

Februari: Jag och Tomi bestämde oss för att vi ska gifta oss i Las Vegas detta år. Så resan bokades och det planerades en hel del. Hade några otroligt vackra vinterdagar så det blev mycket promenerande på isen. Jocke, våran solstråle på jobbet slutade och flyttade ner till södra sverige och vi saknar honom än idag!! Fest hos malin & kenneth.

   

Mars: Min blivande make Tomi fyller jämt. 30 år. Det firades med en Tallinkryssning (samma dag som en massa andra kryssningsfartyg hade fastnat i isen) tillsammans med malin och kenneth. Sov hos tomis bror markus och hans katharina en natt också. Jag överger snowboarden och börjar åka slalom istället. Min pappa börjar bli sämre och sämre. Skelletet börjar trasas sönder mer och mer, tumörer växer överallt... Läkarna börjar låta mindre optimistiska och då jag, mamma och bror följer med på ett läkarbesök med pappa så får jag för första gången höra att det kanske inte finns så många fler behandlingsalternativ kvar. Min oförstörbara pappa håller på att gå sönder... Cancern håller på att vinna.

   


April: Påsk. Fest med vännerna. Umgicks annars mest med familj och vänner så mycket jag kunde. Jag var ganska ledsen och nere en största delen av månaden. Jag började förstå att jag verkligen skulle kunna förlora min pappa. Den som får mig att orka le är Therese på jobbet. Våra kvällar på jobbet ger mig energin jag behöver. Hon får mig att skratta och "skokloster" skämtet föds. (legen-wait for it-dary)



Maj: Jag köper "kangoo-jumps". Hoppskor som är galet kul att studsa omkring i. I början av månaden så får Våran älskade hund Rajsan somna i den sista vilan, hon har så svår allergi och exem.. och eftersom jag känslomässigt binder mig så till djur så tar jag detta hårt. Min älskade lilla Rajsan. Den 23:maj så får vi veta att pappa inte har länge kvar att leva utan kan dö när som helst. Jag och mina syskon släpper våra liv och flyttar till kalix för att få vara med pappa på sjukhuset hans sista tid... 25:maj; Mor och far gifter sig i sjukhuskapellet och det var det vackraste men samtidigt det sorligaste som någon av oss någonsin har varit med om. Den 28:maj får pappa komma hem till Töre för att få vara hemma sina sista dagar i livet. Mor, jag, mina syskon och Tomi sköter om honom. Mina syskon, tomi, kusin Kristiina och jag gör upp skift så att alltid någon av oss är vid hans sida, dygnet runt. Pappa är alldeles för svag för att göra någonting själv, men ni ska endå veta att buspappa ibland kunde få energi ryck och smita utomhus (vilket var farligt ifall han skulle ramla och slå sig, om han började blöda så skulle det inte sluta!) om vi inte hade ögonen på honom 24/7. Han skämtade (med oss) in i det sista. Tomi pendlar mellan sitt arbete och töre, vi andra är där hela tiden för att få vara med pappa så mycket som möjligt.







Juni: Pappa försökte vara med oss så länge som möjligt. Han ville försöka spela kort med oss trots att han inte orkade hålla i korten, han ville äta soppa med oss trots att skeden var för tung för honom. Han försökte och han var så tapper. 3 dagar före han gick bort så fick han lunginflamation och efter det så var han okontaktbar... Klockan 09:22 den 8:e juni (dagen före sin födelsedag) så somnade pappa in. Han kämpade så hårt emot och vägrade att ge upp. Men trots sin enorma livslust och sitt positiva sätt och underbara personlighet så förlorade han alltså tillslut i kampen mot cancern... Min värld rasade samman... Hade det inte varit för Tomi och mina syskon så hade jag gett upp där och då jag med. Min älskade pappa... Jag var så pappig av mig hela mitt liv och det gör så ont i hela mig att ha förlorat honom. Min idol. Min pappa. Jag minns ingenting av resten av månaden förutom slutet av juni då pappas begravning var. Samma präst som vigde han och mamma höll i den och samma musiker som sjöng "yesturday" på bröllopet sjöng även han på begravningen.





Juli: Började dåligt. Sörjer och har svårt att gå vidare med livet. Jag får missfall och både jag och Tomi tar detta hårt.. Våran familj råkar ut för ännu en hemskhet utöver det... Jag får dock annat att tänka på och får ta en paus i all elände och sorg då vi kidnappar Malin och har en möhippa för henne. Veckan därpå, i slutet av juli så är det dags för Malin och Kenneths bröllop, där jag och Linea är brudtärnor.





Augusti: Försöker att finna tillbaka till livet igen efter dödens sommar. Sörjer Pappa, baby och Rajsan. Åker på en öroninlamation och trumhinnan spricker = Halv döv i flera veckor. 2 månader kvar till USA så det planeras och bokas för fullt. En månad som annars går omärkt förbi. Jag jobbar mycket och lunkar mest på hemma i mina isbjörnstofflor.



September: Vi säljer/kastar nästan alla våra gamla möbler, köper nytt och packar för fullt. Det blir många resor till Ikea för att köpa en helt ny inredning. Vi lämnar porsön och flyttar in till stan. Jag hittar den perfekta bröllopsklänningen och vi stressar mycket med att fixa iordning alla papper som behövs till bröllopet och den stora resan. Alliansen vinner valet och SD röstas in i rikstan (skandal!). Jag och Tomi gick på bio och såg "Resident evil-afterlife" i 3-D.

  

Oktober: Den roligaste och finaste månaden i mitt liv. Jag och Tomi åker till Las Vegas och blir man och hustru. Jag och mitt livs stora kärlek säger gladeligen JA till varandra. Bröllopet hölls på "The Elvis Chapell" där The King himself vigde oss och alla våra nära och kära här hemma såg detta live via nätet. Vi hade så roligt i LV och några dagar efter vigseln så hyrde vi bil och körde till Los Angeles för "honeymoon". Det var en obeskrivlig resa och vi har så roligt att även om vi en dag blir senila så skulle vi inte kunna glömma det. När vi kom hem igen så hade mamma fixat en bröllopsfest åt oss i Malin och Kenneths restaurant där självaste Eilert Pilarm var och underhöll och sjöng för oss. En riktigt rolig kväll hade vi.



  

November:  Njuter av livet som nygift. Lever på minnena från våran resa. På jobbet börjar julruschen att komma igång så det är mest där jag är. Joel fyller år och vi har fest för honom hemma hos oss. Återfinner en gammal vän som jag tappat kontakten med. Hon har varit saknad! Jag köper en iphone4!

 

December: Stress på jobbet, mycket att göra. Jag, Emma och Gisella har tjejkväll och går på Magnus Betnérs show. Syrran och systerdottern har gemensam 60 års kalas för syster fyller 40 och Marri fyller 20. Julen firas hos svärföräldrarna. Juldagen så har Malin och Kenneth fest för sina vänner då de strax därpå åker på bröllopsresa till New York/Mexico. Annandagen åker vi till Töre och myser med syskonbarnen och familj. Nyår firas med några kompisar hemma hos oss.



Januari 2011: Ja... Hittills så har jag inte gjort så mycket annat än jobbat och varit sjuk. Äter antibiotika och blir bättre för var dag.
Fyller år om 11 dagar och hoppas på att bli med bäbis till då. Det hade varit den perfekta presenten...


Hoppas att mitt 2011 blir bättre än vad mesta delen av 2010 var.

Det var då alltså 2010 årkröninkan.

Tack för att jag fick dela med mig av mitt år till er.

December, jul, mellandagar, nyår och alla jäkla kläm och känn dagar som har varit därefter har inneburit fester, middagar, myspys-nu-kramas-vi-och-äter-oss-tjocka-på-slisk-till-nån-mysig-film-med-våra-feta-arslen-parkerade-i-soffan och 100 andra ypperliga orsaker och tillfällen till att få äta fet mat och godsaker...

Jag har blivit tjock. En klädstorlek tjockare. Det spelar ingen roll hur mycket folk än ljuger för mig, jooo, jag har blivit FET tillochmed!! Igen!

Nu banne mig ska jag bli, inte modellsmal, men åtminstone liiiiite mindre. Jag känner mig så flobbig och vidrig när jag går och bär på dessa extra kilon. Dubbelhakan känns så stor att jag har svårt att vrida på huvudet ordentligt!

Nu börjar mitt nya liv!!!

Men jag såg just att vi har slut bröd så det blir att jag måste äta gårdagens pizza till frukost....

Vilken bra start. Och vilken fantastisk karaktär!!!


Ohboy......

Julen har passerat. Det betyder att julruschen på jobbet också har passerat. Det betyder i sin tur att jag inte längre jobbar som om det inte fanns någon morgondag utan istället blir det lugnare och lugnare ju längre in i januari vi kommer. Och det i sin tur betyder att jag har tid för att tänka på annat än just... jobb. Så, hej igen bloggen, nu har jag tid för dig igen. Nog för att jag älskar är det är mycket på arbetet men det kan vara skönt att dra ner på tempot för en stund och bara andas.

Jag fick fina saker i julklapp. Alldeles för fina. Och alldeles för mycket saker. Men jag är tacksam. Tyvärr så fick jag inte det enda som jag verkligen önskade mig och ville ha. En bebis.

Men men.. jag fyller ju år snart så kanske kan jag få det då? (Tooomiiiiii!)

På tal om presenter och bebisar. Eftersom det bara är Tompa som kan ge mig en bebis så är det ju lite orättvist mot ALLA er andra som också vill köpa mig någonting. Men då ska ni få höra. Jag kollade filmen "The backup plan" här för nån dag sedan och i den så var Jennifer Lopez gravid och hade svårt att sova. Och då fick hon en "pregnancy pillow" av en kompis som gjorde att hon sov som en liten ängel nätterna igenom. En sån vill jag ha!!
Även om jag inte är gravid så sover jag precis sådär, på sidan, med en kudde mellan benen, en under pattarna och en som jag kramar om natten igenom. Jag bökar länge om kvällarna med att bygga murar och kojor med kuddarna runt omkring mig eftersom jag bara kan somna så och då min make tycker att det kan bli aningen varmt, klibbigt och jobbigt att ha mig klängandes och klättrandes på honom så vore en gravidkudde en perfekt sak för mig.

Så nu vet ni. Drygt 2 veckor kvar tills jag fyller år så skynda skynda.



Hurry up and buy!

Bara för att jag skrev gårdagens inlägg så slutar ju givetvis dagen med att lastbilen på jobbet fastnade i snön, vi blev 1 timma försenade därifrån och väl utanför jobbet så kör bil efter bil fast i snön så att vi andra fick putta, skjuta och gräva för att få bort allihopa från parkeringen och ut på vägen. Det tog sin lilla tid kan jag ju lova. Men så roligt som vi hade och så mycket som jag fick gråt-skratt-skrika under kvällen gjorde att det hela var värt det. Hoppas nästan på att det händer ikväll igen! (För er som inte är från min stad så kan jag säga att det som snöade EN ANING i lule igår)

Tänk att det kan vara så roligt att bli insnöad och fastkörd.



Here, some news for you. Mycket viktiga saker. (hihihihiiiii)

En sak som jag irriterar mig på hos andra, sådär nog mycket för att vilja ge dem en "finger-knäpp" i pannan, är de som överdriver väderlekar och missbrukar ordet "Storm".
Min djupt älskade make tillhör tyvärr den här gruppen av människor. Om det regnar ute, nog många droppar för att man ska bli liiite lite blöt om tröjan sin så får man genast höra att -regnet bara öser ner och det STORMar så innåt helvete!- Om det snöar nog mycket ute för att man ska måsta skotta lite utanför sin dörr, ja då är det den värsta snöSTORMen på fleera år. Är det under 10 minusgrader så är det kallt så innåt helvete(?) och risken för att man ska dö av sibirisk kyla och STORM varningar: klass 10000, är enorm. Livsfarliga kastvindar, stormvarningar, uttorkning, överhetta och rysskyla är ord som han använder alldeles för ofta för att jag ska tycka att det är okej!

Han vet att jag stör mig på detta så givetvis så ska han överdriva sin överdrivenhet till max. (Jag är en mobbad fru, svar ja!)

Jag själv är inte så lätt imponerad av väder. -30 grader? Inga problem,koppla i motorvärmarkabeln i bilen och på med långkallingarna bara om jag nu prompt måste gå utomhus. -Regnar det massor? Ta ett paraply och spriiing till bilen och akta att köra i vattenpölar för att slippa vattenplaning. Inga problem. Blåser det lite grand ute? Ha inte på dig scarfar och saker som lätt flyger framför ansiktet och irriterar eller sånt som fladdrar störande mycket, tajta kläder i vindtätt material -inga problems! Bilkörningen är inte heller några problem, har jag kunnat köra min lilla polo i alla väder utan att flyga av vägen så ska nog alla andra bilar i världen kunna det med.

För att jag ska kalla någonting för STORM så krävs det lite mer än så.
Tänk TEXAS, tänk orkaner, tänk tornadosar, tänk hus som blåser bort, tänk bilar som flyger igenom luften, tänk stora lastfartyg som drivs upp på land av enorma vågor. Tänk åska som slår ner 197635 gånger i sekunden. Det för mig är storm! Tänk SIBIRIEN, tänk hela hus som fryser till is, tänk kokande vatten som hinner bli istappar innan du hunnit hälla upp det i tekoppen, tänk män med skägg som blivit vitt av is, snorränder under näsan som ej kan brytas loss, och tänk el/vattenledningar som sprängs av temperaturen. Det för mig är kyla!

Ett stormoväder för mig är ett väder som har fått ett eget namn. Gudrun, Katarina, Paula  m.fl. Har de fått ett namn så fine, då godtar jag dem som stormar.

So to my point hur som helst. När Tomi ringde och väckte mig i morse för att varna mig för ovädret och stormvarningarna som innebär fara för allmänheten och bad mig ta det jäääävligt försiktigt när jag kör till jobbet idag. Ja, då tänkte ju jag givetvis... Mm... as if! Nu blåser det säkert lite friskt och det har väl kommit någon cm snö som inte har hunnit plogas bort än. Men när vi lagt på och jag tittade ut genom fönstret så kunde jag faktiskt nästan förstå vad han menade. Det ser ut att snöa mycket och blåsa en del, men storm? Så långt vill jag inte gå att jag skulle klassa detta som. Än iallafall.

Friska vindar som viner skulle jag säga.

Ta det lugnt i trafiken idag allihopa.

Att vara gift med mig kan inte vara det lättaste arbetet. Man får utstå mycket; "åååh, det är sååå synd om mig" mensvärk gnäll, tvingas lyssna på alla mina planer om att ta över världen,maten får lagas själv, man får brottas med min enorma 5+1 aptit och inte får man sova i fred heller utan att åka på stryk!

Här om natten så sov mannen med ryggen mot mig och jag låg tätt bakom och sov sött jag med. Till jag plötsligt vaknade, en nanosekund innan jag skallade min man med full styrka i bakhuvudet! Jag fick ont som fan i pannan medans han trodde att någon klyvt hans skalle i två delar. Vi somnade om båda två ganska snabbt och hela "danska skallen" incidenten hade glömts bort till morgonen efter. Tills Tompa började känna en av en smärta i skallen och var frågande om varför han hade så ont... Då kom även mina minnen tillbaka och jag var tvungen att erkänna vad jag gjort. Om än i sovandes.
Allt var glömt och förlåtet snabbt. Han retade mig ett tag men sedan föll det i glömska.
Men då natten efter... Låter jag honom sova i ro? Nej! Då börjar jag istället knäa och sparka honom i ryggen mitt i natten! 
Stackarn tror ju att jag har någonting emot honom då jag hela tiden försöker ha ihjäl honom! 

Så... Jag vill hylla min make idag. Det kan fan inte vara lätt att vara gift med en som hela tiden försöker ta kål på en!

Jag har laddat ner en gratis app till min Iphone4 (ja, jag tar alla tillfällen jag kan till att nämna att jag har en sån) som gör att du kan ringa gratis till alla andra som har samma app. Jag, som innan jag skaffade mig Iphone4 (och bytte till abonnemang med bra ringa/messa priser) har haft samma kontantkort sedan jag fick min första mobiltelefon -98, och har t.om haft samma dåliga "kvällar och helger" villkor (ring för typ 750:- sekunden och smsa för 596:-/sms) helt enkelt för att jag har varit för bekväm (läs: lat) för att byta, har inte riktigt vant mig än med att jag faktiskt kan ringa till folk. Alltid! Eftersom jag hade ovanan att bara ladda mobben endast 100:- i månaden så betydde det att jag efter 3 samtal (typ..) hade tomt med cash på kontatkortet och då fick vara den där jobbiga personen som enbart ringde snålsignaler till folk jag ville prata med så att de fick ringa upp till mig och således betala för det JAG hade att säga.

Snålringaren Piia har jag blivit kallad mer än en gång. (Med ALL RÄTT också.)
Hur som haver, jag har som sagt inte riktigt vant mig vid att jag kan ringa när och hur jag vill. Så... jag upptäckte här om dagen att jag via gratis appen ringde snålsignal 2 ggr till min bror så att han tillslut fick ringa upp till mig!

Hur jävla sniken är man inte då?? Om man är för snål för att ringa upp till folk då det är gratis -Då är det FAN ILLA!

Gratis är för dyrt för snålringaren i nottredame!

Som ni kanske noterat så har jag börjat knåpa om lite på bloggen. Blev leds allt rosa. Jag är inte klar, inte på långa vägar ser det ut så som jag vill att det ska se ut. (Hallå piiano måste ju stå stooort över hela sidan, whats the point annars) Men eftersom jag är lika datakunnig som Pamela Andersson är plattbröstad så kommer det sluta med att allting lämnas... halvfärdigt. Jag är jävligt bra på att påbörja 100 olika saker, drömmar och planer men jag är absolut inte lika bra på att avsluta dem. Det mesta lämnas bara... halvfärdigt.

Fredag. Ikväll så ska jag och tjejerna först käka middag tillsammans, sen ska vi gå och se på Magnus Betnér och därefter ska vi ut och dansa av oss alla kalorier som vi har ätit/druckit under kvällen. Det kan inte annat än bli jävligt roligt!
Vi kommer att kackla och flaxa som hönor (översatt; skratta och fnissa) i ett hönshus. Och vet ni vad Tupp heter på engelska? Cock. Och eftersom tjejer har en tendens att bli som höns när det är tjejfest så är det inte mer än naturligt att det pratas ganska mycket "Tupp" vid dessa tillfällen också! (hi-hi-hi)

Nä nu ska jag sluta sitta här och skriva strunt och bege mig ut på stan och leta... efter något att ha på mig på underkroppen ikväll. Kan bli kallt att gå med bar rumpa kanske?

Att jag ibland lurar in min make i "känslomässiga fällor" bara för skojs skull, det är ju inget som är nytt under solen. Men ibland så verkar det faktiskt som om han med flit lurar in sig själv i dem!
Vi fick tillbaka våra vigselringar från graveringen igår. På kvällen så tog vi då alltså på oss dem igen.

T: -Vad ovant det känns att ha ring på sig igen.

Jag: -Har du känt dig naken utan den?

T: Nä, jag har som vant mig av den. Det gick fort att vänja sig att vara utan ring.

Jag tittar på Tomi med rynkad panna och några väldig tysta sekunder hinner passera.

J: -Så du menar alltså att om vi skulle skilja oss så skulle det inte ta mer än några veckor innan du hade "VANT DIG AV" att vara gift?! Du skulle alltså glömma mig och gå vidare så här fort??!

T: -Nej alltså... faaaan, nej alltså... jag menade ju inte alltså... (sväljer) DU MISSTOLKAR!

J: -Du ääälskar inte mig längre. Buuuhuu

Här reser jag mig upp och springer runt, runt i lägenheten som om jag hade en roll i en väldigt dålig parodi-komedi-alá-scary movie-film och håller på att bli jagad av en mördare och viftar med armarna över huvudet och låter som en gråtande flicka med en målbrottspojkes röst(?). (här hittar vi på egna ord)

T: Du är ju inte alls överdramatisk du....


Just another day at our place.

De mornar som jag vaknar upp och känner det som om fötterna vore fastspikade i golvet och att jag nyss har klivit upp från ett bad i citronvatten. De mornar när jag ser ut som jag känner mig. Jag ler på bilden ovan. Syns det? De dagar då ens yttre och inre är lika jävliga och det inte finns en enda sminkprodukt ute på marknaden som skulle kunna dölja detta. De är de dagar då man fan ska står framför spegel och sjuga till sig själv; "Girl you're amazing, just the way you are" enda tills man börjar tro på det.

Måste påminna mig själv om att jag är en prinsessa, hur jävla ful jag än må vara morgonen!

Jag har tänkt (publiken häpnar) lite på en sak. Jag älskar tv och jag har många olika must see program. Men sen så har jag insett att det finns alldeles för mycket skit på tv också. 10% av allt som visas är bra tv, men 90% är verkligen bara... skit. Så varför inte då göra ett program som handlar om just... skit? Har en idé om ett program som jag hoppas att ett större Amerikanskt tv-bolag så småningom ska köpa av mig.

Det ska vara en typ av "reality" serie som handlar om unga par med toalettstols problem. Skavsår/blåmärken på rumpan av en oskön toasits, avdomnade ben av felaktig höjd, och störande moment med vatten som skvittrar upp i baken när korvarna landar i vatten som står alldeles för högt i skålen gör att paret är nära skillsmässa av frustrationen som alla osköna bajsstunder har fört med sig.
Så i första delen av halvtimmes programmet så får paret ge sig ut på jakt efter den perfekta toalettstolen. De får prata med avföringskonsulenter, besöka porslinskåls fabriker och gå på toabutiker för provsittningar. De får disskutera för och nackdelar med automatspolande stolar (för: nästa person som ska bajsa slipper otrevliga överraskningar och fartringar. emot: det är INTE roligt när det börjar spola mitt i ditt bajsande!) och så småningom ensas om den perfekta sitsen för just dem.

Reklamavbrott.

Efter reklamen så gör vi ett återbesök hos paret. De har då haft den nya porslinskålen i en månad och nu för vi höra hur det har gått för dem. Har deras avföringsproblem löst sig, har de varit hårda eller har problemen klumpat ihop sig som harlortar? Känner de sig mer lyckliga nu? Räkte det med bara en stol eller var de tvungna att helt enkelt köpa två för att bli nöjda? Har de sluppit blåmärken på skinkorna? Tvättar mannen händerna efter en lyckad bajsning? Hur är de i magen efter allt detta?

Ja, det får vi endast veta om vi kollar. (kom igen NBC, FOX, MTV, ABC m.f. Jag är öppen för affärer, make me an offer I cant refuse!)
 
Jag tänkte döpa detta program till "What's in your bowl" alternativt "Etreme home toiletting".

Som sagt, med så mycket skit som endå visas på tv, varför inte då göra ett som handlar om... skit?

Både jag och maken är såndana att i lätt fastnar i nya hobbysar, blir någorlunda besatta ett tag och sedan tröttnar vi på på det pangbom och går vidare till nya saker. Det gäller det mesta. Från mat (vi kan äta samma rätt veckor i streck, sen byts det till annat plötsligt.) och tv spel, till filmkategorier och tvserier till... Annat. Just nu är vi inne i en "Zombie period". Vi ser zombiefilm efter zombiefilm. Vi har alltid varit fans av dessa hjärnätande sengångare men nu har det kanske blivit aningen för mycket. Efter nästan en hel vecka med endast zombierullar så kan man inte annat än bli något påverkade av dem.

Man inser det kanske inte själv. Men när man ställer sig bakom en pelare nere i parkeringshuset (det är STOORT därnere också) och lovar att hålla vakt (och börjar spana efter spetsiga ting som lätt kan spetsa skallar) ifall att någon kommer innan den andre personen har hunnit ta skydd inne i bilen. Och sedan, väl inne i bilen så råkas man se en stackars ensam människa komma gåendes längre bort och man reagerar med att börja skrika "-AIM FOR THE HEAD, FOR GOD SAKES, AIM FOR THE HEAD!!" så kanske, kanske man måste erkänna för sig själv att det har börjar gå, om inte åtminstone bara en aaaaning för långt. Jag kan faktiskt inte hjälpa att misstänka att det fallet kan vara så?

"To much of anything can make you sick"

Amen for that. Nu får det bli snyftfilmer tills vidare!

Jag kan hålla med om att det inte alltid är sådär super upphetsande att höra om vad andra människor har drömt. Men jag drömde så förbaskat konstigt/sjukt/äckligt/kleggigt häromnatten att jag bara måste skriva om det. Och eftersom bloggen heter piiano så har jag laglig rätt att göra så. Sen om det vittnar om min sjuka fantasi eller bara ytterligare bevisar att jag borde söka  professionell hjälp, lämnar jag till er att dömma.

Jag drömde faktiskt nått så normalt att det regnade spermier. Jepp. Istället för vatten som föll det ner spermier, stora som medicinbollar från skyn. Och om en tjej (oavsett ålder) blev träffad av en av dessa jätte spermier så blev hon omedelbart gravid i 7:e månaden. Alla vaginakönade varelser sprang runt i panik för att slippa få ett jätte säd i huvudet, medans jag sprang runt och gjorde mitt bästa att för att bli träffad av ett! Men det var som om spermierna hade någonting emot mig för de missade mig hela tiden, alla andra runt omkring fick spermieregn på sig utom stackars lilla Piia. (Men eeuuuhh)
Jag tycker att drömmen ger ju låten "It's raining men" en helt ny innebörd... (men seriöst Piia, Euuuhhh!)
Jaa... inte lätt inte. Månne om jag har mer bebifeber än vad jag själv insett?

Nåväl det var min sper... menar, dröm det. Jobb hela helgen. Ciao.

("Som vanligt är det tjejen i bloggen som har skrivit brevet")

Tomi och jag har tagit av oss vigselringarna.
Men få inte panik, ingen skillsmässa på gång här inte, vi har bara varit och lämnat in dem på guldfynd för att få dem graverade. (jag hör våra mammor pusta ut av lättnad) Vi köpte ringarna innan vi hade fått bekräftat från kapellet att vi fick gifta oss där så vi ville inte gravera dem då, ifall att någonting skulle ha gått galet och slutat med att vi inte lyckades gifta oss just 101010.

Hade just vant mig vid ringen så nu känner jag mig väldigt naken och kal utan den. Tur att jag fortfarande har mammas och pappas förlovningsring (en fin gest av mamma, hon tyckte att det var fint ifall jag har en ring med pappas namn och en med tomis namn, eftersom vi inte har förlovat oss så ser det dessutom mer "married" ut med två ringar.) annars så hade jag känt mig ännu mera naken. Skinnflådd faktiskt. (Tomi som inte har nån ring alls just nu ser bara... helt fel ut!)

Saknar min ring och hoppas att det går fortare än på "några veckor" som kvinnan i affären trodde...

Hoppas att hon RINGer snart och säger att RINGarna är klara så vi kan spRINGa till guldfynd och betala nån hundRING för våra graveRING. Nu blev detta boRING. Ska byta om till stRING innan jag börjar se på "lord of the RINGs".

Körde just ett Yoga pass. För första gånger på... några månader. Jag kände mig rörlig som en stelkrampsspruta, klumpig som en full giraff, graciös som Ronny och Ragge på en nobelmiddag (G-hänget hade jag också fått till) och andas... Det verkade jag ha glömt bort totalt hur man gör. In....ut...in...ut. Låter enkelt på papper men i verkligenheten så är det inte lika lätt. Istället för att andas Yoga elegant så tjockisflåsade jag som en 250 kilos Marabou chokladsmakare som promenerat lite för fort från soffan till ytterdörren för att möta pizzabagaren som levererar en familjepizza for one. Jag lät allt annat än den sex(pack)iga yoga damen som jag en gång har varit (Schh, tyst med er!). Med flytt, semester och bröllop så har jag istället förvandlats till en liten heffaklumpfru med bilringar över,på och under magen. Men må så vara -Jag är ju trots allt gift!

Sexig yoga dam eller kesolårstant, jag har en ring på fingret, alltså får jag från och med nu se ut hur jag vill. Aldrig mer en diet, aldrig mer svettiga träningspass -om jag inte själv känner för det, bara för skojs skull-.

Jag kommer att äta vad jag vill, när jag vill. Jag ska njuta och inte plåga mig själv mer.
(Bra att jag själv nu fattar det min make har försökt säga till mig i snart 7 år)

Min saga slutar med; -Och så levde hon tjock och lycklig i alla sina dar!

Las Vegas. Los Angeles.
Sitter och tänker tillbaka på våran bröllopsresa. Hur ska jag kunna beskriva allt vi var med om? Hur berättar man om den absolut bästa resan i sitt liv? Vi var med om så mycket "over there" att jag har svårt att veta var jag ska börja. Resan var ett enda stort äventyr. Bröllopet var bland det roligaste och pirrigaste som jag har varit med om någonsin. Det var bara jag, tomi, elvis och det var så fint. (och att veta att alla nära och kära såg oss live över internet gjorde sitt i upplevelsen också.) Det handlade om oss. Det var ingen stress utan bara skoj.

Jag har lagt upp bilderna från resan på ansiktsboken. Jag har under hela resan delat med mig av vad vi gör, även det på fejsboken. Jag kan inte förklara vad resan betydde för oss. Las Vegas var är för galet/roligt/underbart för att med ord få er att förstå. Det är ett ställe som MÅSTE upplevas själv.

Så, jag bjuder på några klipp som talar ganska mycket för sig själva. Sådan var våran resa. Crazy and go go go all the time.

Längtar tillbaka. Pronto!










(det sista klippet är från Universal studios, LA.)

pjuh, höll ju nästan på att glömma bort att jag lovat er ett inlägg till idag. Men jag klarade deadline med ca 15 minuter till godo. Då jag är mitt i ett vampire-desperate-simpsons-jearsey shore-serie marathon så kommer detta inlägg att gå under kategorin "värdelöst vetande" alternativt "who the F cares", snabbt och oengagerat.

Fars dag idag. Min första utan en pappa att fira... Men då pappa var ett stort fan av min blogg (näst efter blocket så var detta hans favorit sida på webben) så vet jag att han då och då lånar Jesus eller Elvis Presleys ängla-laptop för att surfa in på min blogg för att veta vad jag har för mig för hyss. Så därför så vill jag säga -Grattis på farsdag min älskade papi. Jag saknar dig. Kom gärna och besök mig, jag lovar att jag inte blir rädd.

Jag hoppas och önskar dock att vi nästa år ska kunna fira farsdag här hemma. Då med Tomi som får gratulationerna. Jag har sån bebifeber att min kropp har börjat visa gravidsymptom. Sjukt men sant. Mår illa varje morgon, har ont i nedre delen av magen, mår illa av snus, boobsen värker och så vidare.... You get the point. Men min kropp har ju alltid varit knäpp, inget nytt där. (Nej, jag är tyvärr inte gravid)

First you marry, then you statoil. Kan man säga... (What..?!?!)

Nu, fler avsnitt av favvo serier.

Bonjour allihopa! (dvs Johan & Linda som höll på att lyncha mig vid middagen igår för att jag inte har bloggat på länge.)

Jag har visst vant mig av från bloggen helt och hållet sedan semestern. Jag märkte detta nu när jag skulle logga in, jag hade totalt glömt bort lösenordet! Så jag kan då hålla med om att det var ett tag sedan jag skrev.... Förlåt.

Men som sagt, man kan vänja sig vid saker och man kan ännu lättare vänja sig av med dem, men efter hoten som jag har mottagit så lovar jag er att jag ÄR TILLBAKA! (Yäääähhh alla 5 som läser detta reser sig upp och gör vågen och vrålar "Piia, -klapp klapp klapp- Piia")

Jag ska berätta om resan. Lovar.
Jag ska detaljerat beskriva hur det är att vara gift. Lovar.
Jag ska skriva allt om sexlivet i ett äktenskap. Skojar.
Jag ska skriva inlägg som inte ger någon någonting och är så meningslösa att man känner hur livet sugs ur en. Lovar.

Men andra ord. Jag är tillbaka! Lovar.

Men nu hinner jag ej skriva mer än såhär, måste till jobbet.


By the way, jag har en iphone4! (alla som har träffat på mig sedan jag köpte den har redan hört det 6542893 gånger) Ifall att någon har missar det.


Ny rapport får ni ikväll. Lovar.