piiano

Att vara gift med mig kan inte vara det lättaste arbetet. Man får utstå mycket; "åååh, det är sååå synd om mig" mensvärk gnäll, tvingas lyssna på alla mina planer om att ta över världen,maten får lagas själv, man får brottas med min enorma 5+1 aptit och inte får man sova i fred heller utan att åka på stryk!

Här om natten så sov mannen med ryggen mot mig och jag låg tätt bakom och sov sött jag med. Till jag plötsligt vaknade, en nanosekund innan jag skallade min man med full styrka i bakhuvudet! Jag fick ont som fan i pannan medans han trodde att någon klyvt hans skalle i två delar. Vi somnade om båda två ganska snabbt och hela "danska skallen" incidenten hade glömts bort till morgonen efter. Tills Tompa började känna en av en smärta i skallen och var frågande om varför han hade så ont... Då kom även mina minnen tillbaka och jag var tvungen att erkänna vad jag gjort. Om än i sovandes.
Allt var glömt och förlåtet snabbt. Han retade mig ett tag men sedan föll det i glömska.
Men då natten efter... Låter jag honom sova i ro? Nej! Då börjar jag istället knäa och sparka honom i ryggen mitt i natten! 
Stackarn tror ju att jag har någonting emot honom då jag hela tiden försöker ha ihjäl honom! 

Så... Jag vill hylla min make idag. Det kan fan inte vara lätt att vara gift med en som hela tiden försöker ta kål på en!