Eller så inte. Helgen gick, som vanligt när man är ledig, alldeles för fort. Jag har haft en riktigt mysig helg dock. Flumbo och Dumbo (jag och tomi. Flumbo och Dumbo är våra nya smeknamn för varandra! Visst är vi gulliga?) packade ihop varsin övernattningsväska (läs: icakasse) i lördags och åkte till töre.
Där var det julpyntat och riktigt mysigt. Fick faktiskt lite julkänsla. Vi spelade kort, åt god mat, sen så spelade vi lite mer kort och till det så åt vi bullar, munkar, julstjärnor, godis och allt annat sliskigt som vi kom över. Mamma bakade tillochmed vaniljbullar åt mig bara för att jag ville ha det. Naawwhh. Gulligt.
Lugn och ro i trevligt sällskap var precis vad jag behövde denna helg.
Igår så fyllde världens bästa JohnJohn (Johan) år så vi bjöd honom på bio. 2012 såg vi.... en väldigt klyschig film, men det var trevligt att gå på bio för en gångs skull. Efteråt så åt vi på max. Så nu är jag tjock igen. Bra jobbat. Så var det med den karaktären!
Nu dusch, sen mys.
Eftersom Tomtom inte fastnade på bild i helgen så bjuder jag istället på en bild av honom när han chillar på en bänk i Rom.
i 20 års tid nu så har jag kämpat med en sak. Jag har slitit mitt hår och blod, svett och tårar har spillts över detta mer gånger än vad jag vill minnas. Hur många svordommar som har svurits i ren frustration över detta vågar jag knappt tänka på. Men det är mitt livs uppdrag. Ingenting kan stoppa mig från att nå målet, om det så ska ta mig 5 gånger 20 år till att komma dit! Men jag ger inte upp...
My mission in life? Jag bara SKA lära mig att Busvissla!
Det som en gång började som en oskyldig barnlek, har nu övergått till någonting som är farligt likt en galen besatthet!
Men fan ta detta, om jag så ska måsta sitta 100 år till med två fingrar upp i gommen får det så vara.
Innan jag dör så ska jag ha lyckats med det! Ni förstår inte hur jag har kämpat och slitit...
Igår tyckte jag att Erik var så bra i idol att jag bara var tvungen till att busvissla, men ut kom bara ett fjuttigt litet luftdrag som lät pjuff så lågt att det nästan inte uppfattades som ett ljud. Jag svor och jag gnällde likt en missnöjd liten skolflicka, men inget av det hjälpte. Jag misslyckades än en gång....
Tomi bara skrattade. Tydligen så ser jag sjukt rolig ut då jag försöker busvissla. Kul att någon har roligt åt det iallafall! (jag ska be tompa filma nästa gång så får vi alla se) Själv finner jag det inte roande, bara frustrerande!
Har märkt av en liten "trend" bland bloggarna som jag läser. Man ska tydligen skriva en önskelista inför jul, och eftersom jag är svag för grupptrycket så hakar jag på.
Jag bryr mig inte om materiella ting överhuvudtaget (har allt jag behöver just nu, förutom en fungerande bil..)så det jag önskar mig är inte så mycket begärt egentligen.
Jag önskar mig:
1. En t/r biljett till New York
2. En karibien kryssning
3. En jorden runt resa
4. En roadtrip genom USA med Graceland i Memphis -tennessee (yey Elvis!), Las Vegas, Chicago, NY, Miami och San fransisco plus hela route 66 som absoluta måsten
5. Ett halvårs backpack resande i Asien, plus ett halvår i Sydamerika och Mexico
6. Ett års work and travel visum i Australien
7. Minst 2 års boende i valfri spansk eller engelsktalande storstad
8. En minst 3 veckor lång solsemester i något tropiskt land
9. En lyxig skidresa till Alperna
Det var nog allt tror jag? Så det är bara att välja och vraka från min lista, jag blir glad för vad jag än får därifrån.
Jag begriper mig inte på varför en del människor ska envisas med att kalla mig för "tanten". Förstår de inte att Tant är ett fult ord att säga till oss ålders/vuxen nojiga 80-talister? Eller är det bara jag som tycker så?
Tanten hit och tanten dit. Bara idag så blev jag kallad för det 2 gånger. Har nästan gode lust att andvända Kärring eller Gubbtratt ordet tillbaka, bara för att se hur mycket det skulle uppskattas av dem. (det sjuka är att det ibland är folk i min ålder som säger det också!)
Just for the record, jag gillar inte att bli kallad för TANT! Jag är inte 76 år ännu.
Det är alltså... (räknar på fingrarna) aahh, onsdag! Dagen efter min favorit veckodag.
Min turdag började inte allt för bra dock. Öppnade mailen på morgonen och såg att jag hade fått två taskiga mail från den-där-personen-som-tycker-att-det-är-hennes-rättighet-att-bete-sig-som-en-fitta-mot-andra-helt-utan-anledning. Det var kanske lite dumt av mig att ens öppna dessa då de resulterade i ett raseri utbrott med tårar och skrik. Jag var så nära att hoppa in i bilen, söka upp personen i fråga och ge denne en rak höger upp i nyllet så att puckot fattar att lämna mig i fred!! Men som tur var så är ju min bil på verkstan.... Så slapp jag att bli arresterad av farbror blå för misshandel också. Pjuhh. Ilska kan få en att agera impulsivt ibland.
Tur också att jag hade världens bästa Torkel tomtomson här som efter 5,5 år har blivit ganska så duktig på att lugna ner mig.
Det var början av dagen. Sen blev det bättre på jobbet och ännu bättre när jag kom hem.
Vilken konstig känsla. Att måsta sätta sig på en buss för att ta sig hem efter jobbet. Färden tar på tok mycket längre tid än den gör annars, och det känns bara jobbigt. Hur har jag någonsin kunnat klara mig utan körkort?! Jag kan verkligen erkänna att jag har blivit helt galet beroende av min älskade polo! Fort vänjer man sig vid bil, så är det bara.
Varför åkte jag då buss när jag annars cruisar i mitt vrålåk? Nå för att hon är inlagd på brumbrum sjukan. Vi har inte riktigt kommit så bra överens på sistone jag och lill skrutten då hon har envisats med att låta konstiga lampor i instrument panelen lysa. Jag har trott att det endast var så för att reta upp mig, men se så var inte fallet. Hon hade visst krämpor på riktigt! Som jag ignorerat helt och hållet i alldeles för lång tid nu. Så innan vi åkte till Rom så lämnade jag in henne (ärligt talat enbart bara därför att det vankas besinkting väldigt snart.) på verkstan och tänkte att det skulle vara ur världen då jag kom hem.
Mmm... En dag efter att hon kommit hem från bilhealingen så började lampan att lysa igen.
Med bara en vecka kvar till körföbud så lämnade jag, smått panikslagen, in henne idag igen. Så, pojkarna tog en nogrannare blick på henne och sade någonting om att jag borde köpa en trisslott, då jag bara var timmar, minuter, sekunder från ett totalhaveri.
Tji åt mig. Man kan inte tro att ett problem försvinner om man bara låtsas att det inte finns. Men sån är jag... jag är dålig på att ta tag i saker och ting. Tji åt mig var det ja.
Har på känn att detta kommer att bli en väldigt dyr historia för mig.... Men då kanske jag lär mig en läxa?
Nä, handen på hjärtat, det gör jag nog endå inte. Då är det lättare att bara tro att saker och ting löser sig av sig själva... Som sagt... tji åt mig!
Så, tills gumman blir frisk igen så åker jag då alltså buss... Gillar det inte. Det krävs så mycket planering ju! Inte heller min starka sida om jag säger så.
Har jag nämnt att tji fick jag?!
Bilproblem. Finns det något mer underbart???? (#¤?¤#"&"#"!)
Begäret vägrar att lämna mig i fred. Den starkaste viljan av stål har inte länge kraft nog att stå emot drogen. Min kropp skriker efter den varje dag. Jag har fysiskt och psykiskt fastnat i beroendeträsket igen! Jag trodde att jag kunde alla tricks för att slippa hamna här, men på något sätt så har jag blivit lurad tillbaka... och insett det när det har varit alldeles för sent! Skadan är redan skedd.... och kommer bara att bli värre och värre ju längre tid drogerna har övertaget om min liv.
Men nu säger jag NEJ! Jag vill ha tillbaka mitt liv! jag vägrar att låta demonerna styra mig, jag vill själv själv bestämma över min kropp och själ. Jag vägrar att leva för den tillfälliga kicken som drogen ger mig!
Jag säger; DRA ÅT HELVETE SOCKER , DU BESTÄMMER FRÅN OCH MED NU INTE LÄNGRE ÖVER MIG!!
Jag är en beroende person och jag är torsk på socker..... Det har gått helt i överstyr nu, vikten bara ökar och humöret bara sjunker!
Dagarna börjar så himla bra.... Men på kvällen så dyker den upp som från ingenstans... begäret! jag står emot den ett tag, men till slut är jag som i trans och bara måste ha mig ett fix! Vad som helst, bara det är socker! Mycket socker!
Men nu fan.... nu räcker det! Jag bestämmer över mitt liv, inte drogen! (måste minnas det!!!)
Mot SHA (sugar holics anonymous) jag nu styr! (Finns det ens överhuvudtaget???)
Fan vilken vidrig överätare jag har låtit mig själv till att bli igen.....
Min enda lediga dag igår torsdag. Som vanligt så hade jag planerat in en massa saker som skulle göras, Och som vanligt så blev absolut inget av det gjort! Håret skulle klippas, killarna på verkstan skulle skällas ut, resväskan skulle packas upp, lägenheten skulle städas och sen så hade jag planerat in att hinna med en fika med en kompis också.
Jo tjena. Vaknade halv två men var endå så trött att jag låg och stirrade i taket en halvtimme innan jag hade samlat ihop nog med energi till att kliva upp ur sängen. Så jag kokade mig kaffe a´la starkt-så-att-näshåret-riskerar-att-frätas-upp-av-ångorna klass och sedan så slog jag ner mig i soffan en stund. Big misstake. För där blev jag liggandes i 2 timmar helt oförmögen till att resa mig upp. Koffeinet tog två timmar på sig att sprida sitt gift genom mina vener och nå fram till energibanken. (visst kan jag om människokroppen som ingen annan?!) Antar att det var för att jag inte fått sova ut något sedan vi kom hem. Vi kom till arlanda natten mot tisdag vid 2 tiden på natten (planet var ca 3 timmar försenat), sen så "sov" vi resten av natten på en träbänk.... och alla med en gnutta fantasi kan nog tänka sig hur bra man sover på en sådan. Minsta lilla ljud man hör får en att bli klarvaken igen. Minsta lilla ljud för mig var (som har ganska dålig hörsel) när tomi, som hade hört ett ännu mindre ljud, hastigt lyfter på sitt huvud (som får bänken att knarra och skaka till) för att försöka lokalisera muspipet, fotsteget, mördarens andetag eller vad-det-nu-än-var-för-ljud-som-väckte-honom-för-femtielfte-gången och sedan frågar mig för tolvftehundrade gången om jag är vaken. Vilket jag då givetvis är. Eller blir. Var det inte det som väckte en just den gången så kunde man räkna med att kylan fick en till att piggna till! Så höll det på tills det var dags att flyga hem på morgonen. Efter en snabb dusch så var det straight to work för oss båda....
Nu förstår nog även ni som inte har en gnutta fantasi att man blir gode trött av en sådan upplevelse!
Men vet ni vad? I smyg så älskar jag sådana där upplevelser! Det är de tillfällen som skapar minnen. Det är sådana saker som gör intyck. Det är en sådan grej som jag kommer att berätta om för någons barnbarn om 40 år!
Så det blev inte mycket gjort igår. Men som tur är så är min Johan precis lika segstartad som jag på sina lediga dagar, så vi tog en seeeen lunch ihop på waldorf och sen for vi och köpte snarra karra plus chirre och kom hit och kollade på film och hade myskväll. Så dagen blev riktigt bra till slut.
Jepp hemma igen. Det är grått och kallt ute. Rom var så ljus och varm. Efter en underbar vecka i Rom så är jag alltså hemma igen.. Det är inte för intet som jag känner mig lite nere över detta. Jag brukar bli så här efter att ha varit bortrest till ett annat land. Det känns som så vanligt och tråkigt att komma hem igen. Tillbaka till den fruktade vardagen. Luleå är aldrig så fult som det är när du kommer hem från ett annat land.
En fantastisk vecka har det varit. Vi har gått mycket, sett ännu mer och ätit även mer än det! Jag hade gärna kunnat stanna i några månader till... Det känns som om man inte hann se ens en bråkdel av allt som fanns att se i Rom!!
Men men.... Tänkte bara meddela att jag är hemma igen. Hinner inte skriva mer nu för jag måste till jobbet.
Kanye West och jonas gardell här vi sprungit på, på våran resa! En kul grej.
Jag saknar dig Rom, och tackar dig för de spännande dagar som du bjöd på.
Trots att jag har rest lite grand i mina dar så finns det en sak som jag ALDRIG kommer att lära mig, hur berest jag än är... och det är att PACKA LÄTT! nej nej nej, jag ska alltid släpa med mig minst halva bohagen bara utifall att det och det och det händer. Och speciellt nu, när det inte är riktigt sommar i Rom men inte riktigt höst/vinter väder heller. Inte så som vi är van vid här uppe iallafall.... Så därför har jag med mig lite av alla sorters kläder, både sommar, höst, vinter och vår outfits! Just to be on the safeside.
Jag är så onödig ibland att det inte ens är roligt...
Nu måste jag verkligen kliva upp (ligger i sängen och bloggar) Min nya mobiltelefon vrålar ut musiken från sällskapsresan för fjortonde gången denna morgon. Trots att jag är super nöjd med att äntligen ha snooz funktion på telefonen så kan det bli aningen irriterande ....
Så, nu kliver jag upp, bilen ska köras till verkstaden, jag måste packa klart, frukost ska ätas på mcdonalds och sen ska vi till kallax och allt detta ska hinnas med på 2 timmar! iiik! När jag tänker efter så ska nog människor som jag inte ha möjlighet att kunna snooza... (brukar lätt göra det 1-2 timmar!)
So, im off to rome - italy! Tjock ska jag bli på Underbar italiensk mat!
Eller, jag ska förtydliga mig. - Man saknar inte sitt Gevalia kaffe förrän burken är tom och man bara har äckligt julkaffe kvar- Kaffe som är smaksatt med kanel, kardemumma och vanilj, nä fy fan.. Lär ju få svänga förbi på statoil innan jobbet och köpa mig en kopp stor, rykande het, stark, svart. (tur att jag inte sa lång och grov där också. Det hade kunnat låta lite fel då!) Min morgon kan ännu räddas!
Har ju helt glömt bort att berätta att jag i torsdags var på leos lekland för första gången. Emma och lilla Neo tog med mig dit, och vi hade så roligt. Ibland så undrade jag faktiskt vem det var som hade mest roligt, Neo eller jag och Emma? Tänk om något sånt där hade funnits när man själv var barn? Ajajaj, jag hade ju bott där då!
Det är tråkigt att bli vuxen... Allt ska vara så allvarligt då. Men jag vägrar att växa upp och mogna till! Never! De måste fånga mig först och tortera mig innan det sker! Barnslig är jag och barnslig förblir jag.
wow, vilket drama det har utvecklat sig till på min blogg. Jag sitter på första parkett och beskådar spektaklet med en stor fascination. Jag försöker att förstå varför en människa måste vara så elak helt i onödan, men jag kommer inte på någon rimlig förklaring alls... Det kanske är för att sådant beteende ligger så långt ifrån ens egen natur att det helt enkelt inte går att förstå, trots att jag annars har en livlig fantasi... Kan utan svårighet dikta ihop en skruvad saga om fulla, irländska pysslingar som lever på att sälja hårspray till flintskalliga australiska eskimoer som bor i igloosar på sydafrika, på 125 A4 sidor utan att tänka, men det här övergår min fantasi helt och hållet.
Det började som något som jag blev arg och ledsen över, men nu har det övergått till något som bara känns... patetiskt. Inte värt att slösa energi på överhuvudtaget! Så, det ska jag inte heller göra (efter detta inlägg) mer. Jag tar inte åt mig alls då jag vet att jag inte har gjort något fel.
Bloggar har man ju för att kunna skriva vad man vill i! Som en dagbok, fast öppen för andra. Och jag har aldrig varit den som döljer mina känslor och tankar kring dem. Oavsett om de är glada, arga, ledsna eller helt enkelt totalt vrickade.
Sjukt bara att försöka bestämma hur t-rex tom ska känna och tänka... Killen har ett fantastiskt sinne för humor (nästan lika sjuk som min, men bara nästan!) och vågar bjuda på sig själv för ett skratt. Men det verkar som att ** inte vill inse att han är lycklig och trivs med hur han har det, utan istället vill framställa honom som ett offer i en deckarthriller med mig i huvudrollen som "the bad guy". Jaa, vad annat kan man då säga än, SUCK!?
Det är väl visst mitt fel också att stackarn måstegöra en massa saker mot sin vilja, som att resa utomlands jämt och ständigt... ja visst är det synd om han?! Sen att det är ett av hans (och mitt!) största intressen och en stor passion i hans liv, kanske inte hör hit alls? Nä, vi låter inte han ha något att säga till om någonting längre utan i fortsättningen så sätter vi bara stora pratbubblor över hans huvud som vi fyller i med valfri text helt själva!
Vi sitter här hemma och tittar på varandra ikväll och bara skakar på huvudena.
Nu ropar han på mig. Vi har just sett ett avsnitt av "son of anarchy" så stämningen höjdes här i lägenheten, och ska nu fortsätta filmkvällen med en zombie-action-komedi.
Så synd bara att vissa så gärna vill förstöra för oss genom att attackera mig med personliga påhopp... Men se det funkar ej. Jag har för mycket självironi, självdistans och medvetenhet för att ta åt mig personligen. Eller så är jag helt enkelt för dum för att fatta att jag blir påhoppad? ha ha ha. Jo så är det nog. Har dödat för många hjärnceller i mina dar för att kunna ta åt mig av någonting. Men som pappa och jag säger ibland, hellre vacker och dum än...öhh... vacker och dum? elak? eller var det hellre finsk och mätt än svensk och hungrig? eller hellre ful och dum än vacker och smart! ja, så var det nog.
he he. Självironi var det ja.
En fortsatt trevlig helg till er!
(Nu lämnar jag allt det här bakom mig.)
Låt andra leva sina liv som de vill. Så länge man är lycklig och inte skadar någon så är alla sätt rätt.
När jag för fem minuter sedan var inne på toaletten och morgon tvättade mig, så dröjde jag kvar en liten stund och beundrade min "söta" morgon look, då det plötsligt slog mig.... för varje år som går så blir jag mer och mer lik min morfar i utseéndet. Det må så vara, morfar var en stilig man, men jag vet inte om jag precis vill se ut som en stilig MAN... Inte riiiiktigt den looken som jag är ute efter, punkt punkt punk. Ska färga mitt hår idag så att jag får bort den gråa (råttfärgade) uttväxten åtminstone. Usch den är trist. Då kanske jag blir mitt kvinnliga jag igen. (för jag är ju verkligen så otroligt flickig av mig!) Thorsten tomtomson kanske ids göra det efter att jag slutat jobba? Som straff för att han är bakis idag! Jo, så får det blir, bestämmer jag nu. Sen så ska jag misshandla honom verbalt och trycka ner han i skoskaften ordentligt. Mannen ska veta sin plats. Under, ovanpå, snett från sidan eller bakom kvinnan, det beror på vad hon känner för den gången!
(Detta inlägg bör inte läsas av människor som är så insnöade att de missat att det finns någonting som heter ironi, sarkasm,humor och som tror att kärleksfulla smeknamn är en dödssynd. DU som tror att jag menar alla ord som jag skriver, fuck off, då känner inte DU mig!)
Jag kan ta mycket skit för jag är oftast för dumsnäll, men när sista droppen är i och får min enorma bägare att rinna över, jag då är jag inte nådig. Då förlåter jag inte. Då är man utestängd från mitt liv! PUNKT.
Tackar för alla kommentarer på förra inlägget (alla utom de första två).Ni räddade min kväll! Tack!
Aj aj aj min mage... Kolla in youtube klippen här under. Jag skrattar så att tårarna rinner, tur att jag inte har hunnit sminka mig än! Aj, vad roligt det är. En glad start på den här fredagen.
Han dansar precis som tomi på en finlandsfärja!!! ha ha ha.
haha. Manna manna.
Trummaren längst ner till vänster är ju bara sååå jag.
Som tjej så har man ett oförklarligt begär/behov av att låna kläder av andra. Vare sig det är sin mammas, sina kompisars eller sin killes/tjejs kläder, det spelar mindre roll. Så länge det är andras kläder så är det okej. För mig fungerar det så att jag lånar praktiska kläder av mor (regnkläder, oömma kläder, jackor m.m.), snygga party kläder av vänner och av tomi så tar jag allt jag kommer över! Tills han kommer på mig vill säga... Jag kanske inte alltid frågar om lov när jag "lånar" om jag säger så... Varför är det så att de skönaste och bästa kläderna man kan ha på sig redan ägs av ens kille?? Det spelar ingen roll att man köper liknande plagg själv, nej, de är hur som helst inte i närheten av lika sköna som han har.... han kanske vill byta? Tog ju faktiskt en stor storlek. Nähä, han ville tydligen inte ha mina baby rosa mjukisbyxor eller min neonblåa munktröja. Så snålt. Vill ju ha hans jeans och t-shirts! Jag skulle aldrig neka honom att låna mina kläder! Men se det går ej för sig. T-boy vill inte ha på sig mina trosor när han sover (jag har stulit/fått flera av hans boxers som jag älskar att sova i!) eller gå omkring i mitt oversize linne med röda hjärtan på. Hmm... Jag försöker ju bara vara snäll och erbjuda han fri tillgång till min garderob. Jag förstår inte hur han kan avböja ett sånt erbjudande?
Sen om jag väl har lyckats sno en tröja av han som jag sedan haft på mig på allmän plats, ja då har han inte på sig den tröjan något mer! Jag börjar starkt misstänka att min sambo lider av tjej-bacill skräck!
Varför har vi tjejer ett sånt starkt behov av att låna kläder av andra? Gärna av våra killar dessutom.
Jag har kvar en massa kläder som jag har "lånat" av gamla pojkvänner/tillfälliga killar i mitt liv... och jag skulle ALDRIG NÅGONSIN lämna tillbaka dessa idag! No way José (hans gråa fila mjukisar är för övrig de skönaste mjukisbrallorna, ever!)!
Visst är det väl så att när man lånar någonting så får man också behålla det? Är det inte så man säger "lånat är lånat och kommer aldrig mer igen"....?
Idag så har jag enorma svårigheter med att vakna till liv... 2 koppar kaffe har inte hjälpt överhuvudtaget... Personal möte nu på morgonen, och sedan jobb till 8 ikväll, vilket innebär att jag kommer att vara på arbetet i 12 timmar idag gör det inte precis lättare att piggna till....
Lyssnar och sjunger med till slipknot om och om igen och i hopp om att det ska kicka upp mig....
Jag är inte designad för att kliva upp klockan 6 på morgonen... Dagen börjar vi 12 tycker jag!
Vi har en tradition här hemma. När det är Halloween så väljer vi bort fest och glamour och istället så stannar vi hemma, köper en massa gott att äta, tänder en helsikes massa ljus, släcker alla lampor och kollar på skräckfilmer så länge vi orkar. Så även i år. Det är så mysigt att jag får gåshud. Första filmen vi såg ikväll heter "paranormal activity" och måste vara en av de bästa och mest Läskiga film som jag någonsin har sett! Jag höll på att skita sylt mer än en gång om man säger så.... Den är filmad i vardaglig form (tänk blair witch project), ett par som med egen kamera filmar saker som händer hemma hos dem. Jag säger bara, se den! Den var så bra att.... åh, det är ingen idé att jag ens försöker förklara. Bara se och upplev den själva. Ni blir inte besvikna. Lite paranoida och livrädda, men inte besvikna. Och yes, den är baserad på en verklig händelse. Punkt.
Andra filmen var en norsk zombie splatter film. Underhållande var den. Rolig. Splatter är skoj att se ibland. Det jag saknar nu är en vampyr film. Jag är sedan länge ett fan av Blodsugande fladdermöss folk och hjärnätande sengångar människor. Men jag hör att tomtom ligger i soffan och gäspar så det lär väl inte bli nå fler filmer ikväll.
Det har varit en mysig dag. Jag, malin, tomtom och kenken åkte till haparanda/torneå för en heldagstur. Efter att jag och malin hade lämnat pojkarna på det lilla casinot inne på köpcentrumet så gick vi runt i lugn och ro och shoppade. Då grabsen hade spelat upp sina pengar så gick vi på ikea, åt köttbullar och jag handlade en massa ljus. Sen handlade vi mat i finland och sedan hemåt igen. Trevligt med sådana små äventyr ibland. Har fått skratta så mycket att jag höll på att få köpa mig nya underkläder!
Nu har tomtom förflyttat sig till sängen och jag ska nog joina honom. Imorgon så ska jag ju trots allt jobba...
