piiano

...dagar kvar kvar till Barcelona!
(Vad? Trodde ni att jag menade 6 som i...Sex? Nehejnej, jag är en gift kvinna, så sex har jag tyvärr fått slutat med!)

Med snart en hel vecka med temperaturer som pressar ner mot en 30 minusgrader så skiter jag faktiskt blanka fan i om det inte är högsommar i Spanien just nu, bara det tamejfan är så pass varmt att man kan sticka ut sin näsa utomhos i mer än 15 sekunder utan att få 1:a gradens förfrysningskador -så är jag förbaskat nöjd!

Jag tänkte först att jag inte skulle tjata on and on på bloggen om min semester, men The Hell with that:

Jag har semester om 6 dagar och då slipper jag denna jävla kyla!!!! Bar-celona, Ch-la-la-la-la, Bar-celona, Chaa-la-la-la-la-la-la-laaaa-laa-la-la

Min älskade. Idag var vi ifrån varandra. Jag förstod inte riktigt hur beroende jag är av dig förrän vi inte var tillsammans längre. Jag tänkte på dig varje sekund som vi var separerade och jag undrade om du också tänkte på mig. Under min lunch på jobbet så saknade jag samtalen som vi brukar ha då. Allt var bara så tyst och öde...
Jag väntade på ett sms, ett samtal, ett enda litet pip men ingenting fick jag... det var som om jag var bortkopplad från resten av världen.

Saknaden till dig växte och hann gro till ett panikliknade tillstånd. Jag ville bara att jobbet skulle sluta så att jag fick åka hem till dig! Ack, min älskade, så jag saknade dig.

Nu är vi återigen tillsamman och jag kommer ALDRIG att lämna din sida igen!!! Vi skall föralltid vara du och jag.

Förlåt mig för att jag lämnade dig idag...


-Ja, jag råkade glömma min Iphone4 hemma idag!!!

Jag tävlar mot andra människor hela tiden. Det pågår ständigt olika tävlingar och race runt omkring mig som jag ger mig fan på att vinna. 99.9 % av de övriga deltagarna som på ett eller annat sätt är med i dessa tävlingar, har oftast inte en blekaste aning om att de just är med i ett "All or nothing, life or death" race. Jag är alltid storfavoriten, domaren och oftast också vinnaren i dessa. För eftersom jag ger mig fan på att vinna så ändrar jag gärna regler och villkor så att de ska vara till min fördel. Om jag på något sätt är på väg att förlora så diskas de övriga deltagarna illa kvickt.

Dessa tävlingar pågår så gott som non stop. Står jag i en kassakö?
Då är det ett race mot den lyckligt ovetande männsikan i kassan brevid (gärna en som står längst bak i den kön också, så att fördelarna ligger hos mig). Klara,färdiga, gå -försten att betala vinner!
Fan, hon kommer ju före mig... Men det är ju för att jag har Agda-Gudrun 95 som ska betala hela sitt storköp med enkronor... Faaaaan. Ah, det blir omstart! Deltagarna fuskar! Då finner vi en ny deltagare... Uh, där har vi en som står lääängst bak i kön och har en 14 barn-familjs-hela-månadsköp kundvagn före sig. Haha-klara,färdiga,gå -försten att betala vinner! Oj, men råkade jag vinna? Igen? HA-HA, Sucker! Du har ingen chans mot mig! lällällällällääääläää!

Längst fram i kön vid ett rödljus?
Oh, den där tanten i bilen brevid kommer inte att ha en chans mot mig. Jag kommer att accelerera så snabbt att hon bara kommer att se en liten svart prick försvinna i fjärran! Klara, färdiga, gå -försten att komma upp till 70 vinner!
Wroom, wroom. (här gasar vi lite på plats för inlevelsens skull). Gult, grönt -kööööör!
Men va faaa-aan, tanten är snabbare ju. Jaajaa, men hon har ju en M54793 BMW med 79931884 hästkrafter mot min lilla polo. Jepp, hon är diskad! F-U-S-K! Jävla"#%¤%/)(=)%%¤!"#!!
(Nästa rödljus)
Den dääär ryss-ladan från 1865 med Evert-Beng 165 år bakom ratten ser ju ut att vara en likvärdig motståndare. Klara, färdiga, gå -Försten upp till 70 vinner! (Denna gång så är jag den snabbare av oss)
MOHA-HA-HA (Elak världsherre skratt) sa ju det gubb-strutt! Gå hem och lägg dig! Du har inte en chans mot mig! HA-HA-HA, I RULE!!

Jag tävlar i allt! Och det är lika roligt att vinna varje gång också. För jag bara MÅSTE vinna. Men även om jag är en dålig förlorare;
-Så är jag en ännu sämre vinnare!!

Det är fredag. Och som reklamen säger så är det lika med fredagsmys, eller mus, eller hur det nu var det där. Det kan väldigt lätt missuppfattas som jag själv upptäckte här om fredagen..

Jag kommer hem en fredagkväll från jobbet, glad och aningen småpilsk (Let's make a baby lixom). Min make sitter i soffan och pustar ut över att ytterligare en arbetsvecka är över.

Jag: -Ohhh, darling, jag är he-emma!

T: -Hej.

J: -Vad säger du om lite "Nu blir det fredags-mus, om det så blir det sista vi gör, nu får du fredags-mus, hoppas inte föräldrarna stöör" (sjunger falskt)?
'
T: -Jaaaa, jätte gärna!! Hoppa in i duschen först så fixar jag ingredienserna!

J: -Ingredienser? Oh, kinky! Jag skyndar mig!!!!

Duschar av mig snabbare än någonsin förut och föreställer mig hur maken samtidigt ställer i ordning ett sovrum med tända ljus, massageoljor och romantisk bakgrundsmusik.
Men när jag kommer ut från badrummet (naken givetvis, här ödslas inte tid med kläder!) så sitter han återigen på soffan, nu ombytt till pyjamasbyxor. På bordet har han ställt i ordning chips, dipp, godis och varsitt glas med iskall Pepsi. Han tittar knappt på mig då han glatt säger;

T: -Gå nu och klä på dig så fredags-mYser vi. Vad vill du se? En komedi eller något på tv?

J: -Men vi skulle ju ha fredags MUS ju!!!

T: -Nää? Men fredags-MYS sa du väl?

J: -NEEEEEEEEEEEJ! MUS!

T: -Ojdå. Då hörde jag fel. Men nu har jag ju endå fixat i ordning här så...? Mys?

J: -Gaaaah, DU ÄLSKAR INTE MIG LÄNGRE! BUHUU, DU ÄR DUM! Vad har du föresten köpt för chips? SOUR-CREAM? MEN JAG VILLE JU HA DILL CHIPS? BUUUHUUU, JAG ÄR OÄLSKAD!!

Här, som vanligt, så börjar jag gestikulera vilt med armarna, stampa med fötterna i golvet så att bilringarna fladdrar i 180. Jag springer överdramatiskt in till sovrummet, slänger mig i sängen och börjar Bu-hua (jag gråter inte utan låter bara Buhu). Min make sitter kvar i soffan med höjda ögonbryn och undrar:

 -Vad...hände?


(Behöver jag ens säga det? )
Just another night at our place!

Nu har jag velat klart. Snackar givetvis om mina semesterplaner nu people. Jag var inne på sol och charter mendå det för tillfället inte är säsong någonstans i "närheten" och budgeten inte tillåter en lyxresa till ett exotiskt paradis-land-med-turkos-vatten-och-vit-sand så fick jag (läs:vi) tänka om lite.

Det blir istället en 6 dagars storstads resa till Barcelona! Så i slutet av månaden så drar jag och bästa Johan till den härliga spanska staden för äventyr, tapas och cervezas. Ska bli så härligt.

Både jag och johan har varit där tidigare men då det är en så underbar stad så tåls det att åka till flera gånger. Känner faktiskt att jag inte har sett allt som jag vill se där.

Jag längtar. Jag är otålig. Vill åka nu -helst igår! Åh så roligt det ska bli!

Resan bokades igår, allt är klart och betalt!



(I barcelona för några år sedan)

[Följande "true story" utspelar sig någonstans i en världsdel som vi kan kalla norrbotten. Tänk mörker, tänk ylande vargar, tänk tätskog, tänk hembränt och lingondricka. Där har ni scenbakgrunden. Aaaaand -Action!]


-Åh, vad snygg du ser ut idag. (Djup mansröst)
-Tack du är rätt sexig du med! (Flickig tjejröst)
-Vad säger du om att du och jag *vissel vissel*?
-Gärna, du är het att jag knappt kan behärska mig!
-Yeah, yeah, you hot little thing, oh yeah you drive me crazy!
-Åh, ta mig här och nu, you sexy beast!
-I love you baby!
-Oh yeeeeaah, I love you to!


Plötsligt i fjärran (utanför toalettdörren) hörs en röst....

-Piiiiiiiia? Vad gör du där inne???

-Öhhh.... typ... inget!

-Stöter du på spegeln igen???

-Öh...alltså...nää...lixom...öhh... vadårrå???


Personen börjar skaka på huvudet och utbrister högt:

-Att du är full av dig själv, nog är man allt bra egenkär om man förför sin egen spegelbild!!!

I onsdags så vaknade jag upp på helt fel sidan av sängen (som man säger). Jag var så sur och grinig att jag är säker på att ett ilsket, svart åskmoln med dundrande blixtrar cirkulerade ovanför mitt huvud. Om blickar hade kunnat döda så hade jag på bara en liten promenad ute bland människor, kunnat titulera mig som världens värsta seriemördare. Ja, ni förstår. Jag var sur helt enkelt.
Jag åkte till jobbet, skrek och svor om alla jag såg för mig själv inne i min lilla svarta fara till bil och kom fram till jobbet med helt fel inställning; -ond, bråd död åt världen!
Jag kände det som om ingenting kunde få mig på bra humör. Men se, där hade jag fel. (Tack gode gud, det tär så på krafterna att vara på dåligt humör) Den första jag träffar på är min chef. Hon står och vinkar åt mig och ser olagligt glad ut. När hon läst av mitt ansiktsuttryck så backar hon dock några steg, tar skydd bakom en pelare samtidigt som hon börjar förklara att jag har tagit ut alldeles för lite semester förra året och därför "MÅSTE" ta ut minst 8 dagars semester och det så fort som möjligt.
5 sekunder hinner passera innan jag fattar vad hon just har sagt. Jag? Semester? Nu? Utomlands? (Jag är en sån person som inte klarar av att vara hemma när jag har semester. För mig är semester = utlandet)
När jag väl också förstått detta så kastar jag mig på henne och kramar henne så hårt att jag nästan kunde höra ett revben knäckas.

Sura minen och ond, bråd död åt världen tankarna var plötsligt som bortblåsta. Åskmolnet hade skingrats och ersatts med ett starkt solsken rätt mot mig och en regnbågshimmel med en änglakör som med ljuvliga stämmor sjöng "Haaalleluja" i bakgrunden. Min chef gjorde verkligen min dag!

Så nu sitter jag och planerar. Storstad eller sandstrand? Shopping eller paraplydrinkar? Solbränna eller citypuls? Jag ska prata ihop mig lite med mitt "entourage" och se vad som passar oss. Jag har alltid drömt om att åka med bara kompisar någonstans. En veckas charter kanske? Hur som helst, bort ska jag! Och det är snart!

Jag menar.... Jag vill ju ogärna gå emot min chef och riskera att bli av med jobbet pga arbetsvägran.
Jag kollar på resor och kommer snart att boka flygbiljett mot nya äventyr.

Jag lyder ju bara order!

När jag kom hem från jobbet ikväll så hängde följande lapp på våran ytterdörr:





Listan över "misstänkta gärningsmän" är ganska kort, men fram tills någon organisation eller enskild person tar på sig ansvaret så är alltså alla lika misstänkta och oskyldiga (tills motsatsen bevisats).

Ett gott skratt fick jag mig iallafall. Mer sånt här, tack. (ha-ha-ha)

Igår fick jag ett litet ryck och kände att jag ville börja träna Yoga igen. Så jag slet fram yogamattan och drog på mig min trasiga, slitna och totalt-död-på-stretchen träningstop och mina gamla, ärvda och alldeles för slappa boxershorts och var redo att köra igång. Med min sexiga outfit på plats och håret uppsatt i en hemsk 80-tals tofs så såg jag fulare ut än någonsin tidigare, men jag var taggad. Jag slog igång yoga videon och skulle just till att gå ner i "hunden" då jag började känna mig iaktagen... Jag böjde ner huvudet så att jag från mellan benen såg två män stå några meter ifrån mitt fönster och snegla mot mitt håll. De var på taket mitt emot mitt hus för att skotta bort snön och blev väl antagligen något överraskade av att plötsligt se en "valross" i hemsk uttstyrsel börja göra akrobatiska övningar och "moona" åt dem.
Jag kan bjuda rätt mycket på mig själv och är verkligen inte rädd för att göra bort mig, men med en top där brösten hoppar ut i minsta lilla rörelse och ett par boxers, så slappa att mitt allra heligaste blottas vid alla benlyft, så kände jag faktiskt att jag ville bespara killarna detta (de kunde ju faktiskt inte rå för att de var tvungna att stå just framför mitt fönster!!) trauma. Och kanske kände jag lite att jag själv inte ville BÖRJA min dag med att visa pattarna och underlivet för halva stan.

Så jag drog ner rullgardinerna och Yogade vidare.

Slutet gott, allting gott.