piiano

Det finns några saker i universum som förbryllar mig. Som ger mig ett enorma frågetecken ovanför huvudet. De hör till livets stora gåtor och jag vet inte om jag någonsin kommer att få veta svaret på dem. De fortsätter att förbrylla genom åren och håller en ständigt halvförvirrad och undrande...
Ett av dessa "Livets stora gåtor" som jag alltid har velat få svar på är som följer...

-Varför är det ALLTID bara äckliga godisar kvar i påsen fast att det är DU SJÄLV som har plockat godiset!?!?!

Fredag kväll: Zombiefilm och mys i soffan.

Lördagkväll: Vampyrfilm, kinamat och godis liggandes i soffan.

Söndagkväll? Förmodligen så kommer den att se likadan ut som föregående kvällar. (minus godis och kinamat, mår fortfarande illa som f-n efter gårdagens sockerorgie)

Mitt liv är rätt så "tråkigt" just nu. Film, tv tittande och naptimes det är det enda som jag har ork/lust/engeri för. Men efter den helvetes sommar som vi har gått igenom så får livet mer än gärna vara "tråkigt". Jag behöver ha det så här. Det får gärna hända så lite som möjligt, så att jag får tid och ork nog att plocka ihop alla delar av mig själv igen. Och alkohol passar verkligen inte in i mitt liv längre. Det har hänt så mycket alkoholrelaterade olyckor att jag fått nog av det. Jag dricker inte längre för jag orkar inte med det där livet mer. Det passar som inte mig längre.
Jag drömmer istället om ett familjeliv. Jag vill så gärna ha ett barn nu att jag nästan inte kan tänka på annat! Jag är bebisjuk så det skriker om det! Men jag är smärtsamt medveten om att det kanske kan ta ett tag för mig att lyckas bli gravid igen....

Nä, nu sitter Johan och Tomi och pratar så mycket här brevid mig att att jag inte får ro att skiva vidare.

Jobb snart.

Hoppas att alla har haft en trevlig helg!

Jag och min älskade brorsdotter hade ett fint samtal med varandra här om dagen. 

Jag: -IIIIUUHHH, usch så du luktar, fisunge!
Ellen: -Men duuu är en pruttkorv!
J: -Men då är du en bajslukt!
E: -Du är en knäppis!
J: -Tokstolle!
E: -Kisskalsong!
J: -Du är en fis på en calzone!
E: -Du är en dum, knäppskalle som är dum och elak!
J: -Nä, nu gick du lite för långt Ellen. Nu vill inte jag vara med mer.
E: -Då är vi tysta nu och tittar på tv. Sitt så tittar vi vad som kommer på tv. Inte tjura för nu ska vi vara tysta och
titta på spiderman!
J: -Ja okejdå, du har så rätt så. Jag ska sluta tjura.

(Min brorsdotter är 4 år och jag är 27 år. Endå så känns det ibland som om vi befinner oss på samma nivå. Hon har samma fishumor lilltjejen som jag har. Att jag älskar denna lilla tjej!)

Tänk om alla diskussioner kunde avslutas på detta sätt? Då skulle det inte finnas några krig i världen, för om någon tjurar till så åker de genast på en timeout och måste vara tysta och titta på spiderman.

Barn kan lära oss vuxna mycket!

Mitt älskade, förbaskade jävla öra har fortsatt att plåga mig trots en avslutad antibiotikakur. Så igår, efter 16 dagar av smärta, dövhet och ett oräkneligt antal uttalade förbannelser så fick jag nog och ringde till öronläkaren och bad om en tid. Fick en tid redan dagen efter, alltså idag och åkte dit i tron att de bara skulle kika in i örat, konstatera att jag behöver mer antibiotika och vara tillbaka i bilen 10 minuter efter att jag parkerat den. Nåmen tji fick jag. De kollade örat, "Ojdå"ade sig och gick sedan lös inne i örat med topsar, sugmojänger, långa-hemska-spetsiga-sadist-instrument, salvor, whatnots och andra elaka svider-som-sprit-och-salt-i-ett-öppet-sår redskap. I ca 40 minuters tid så satt jag och plågades i stolen innan jag slutligen fick gå därifrån, yr i huvudet av då jag mitt i smärtan totalt glömde bort hur man gör när man andas.
Och denna sadistiska "lilla" stund fick JAG betala för också. 270 pikadoller fick jag punga ut för att bli brutalt mörbultad och ommöblerad genom halva skallen....
Tänk vad man utsätter sig för ibland. Men vill man ha hörseln kvar så får man lida pin. Så är det.

Dock så försvann tröttheten som jag har haft ett tag nu. Adrenalinet jobbade på i 180 efter läkarbesöket och det var som om jag svalt 100 duracellbatterier. (om tillfällig smärta hjälper mot trötthet så ska jag kanske bli masochist på heltid?) Men säg den lycka som varar, nu efter jobbet så är jag tröttare än någonsin... Blir tidigt i säng ikväll. (så säger jag iofs alltid men endå blir det aldrig så!)

Blev gladare när jag kom till jobbet iaf, min kollega sa att det syns att jag har gått ner i vikt. Att mitt ansikte hade blivit smalare. Hon förundrades lite hur det kunnat ske så snabbt. Tusen tack Karin, du gjorde hela min dag!!! (plats för smileyface)

Nä... om jag skulle försöka mig på att förflytta mig och mitt onda öra in i duschen nu.

Slut med läkarbesök för min del resten av året bestämmer jag här och nu!

Jag har funderat lite över det här med att vara med barn. Och jag tänker på den dagen då jag kommer att vara havande. Det verkar så mysigt, pluttinuttigt och som en enda stor dansgala med enhörningar ovanför rosenbäddar i regnbågslandet för vissa, medans andra kan uppleva det som 7 svåra år i satans våld fylld av smärta, illamående och terror. och jag kan ju givetvis inte låta bli att undra och fantisera om hur det kommer att vara för mig.
Men. Så kommer jag på hur jag blir när jag är sjuk, Förkyld och Lite öm i halsen.
Jag blir döende! Jag är hjälplös, ett mirakel att vara vid liv överhuvudtaget, redo att skriva mitt testamente och jag blir paralyserad och sängliggande, oförmögen att ta mig någonstans.
Så jag tror att det kommer att bli såhär när jag blir på smällen:
Samma sekund som gravstickan visar ett extra streck så kommer jag att vara super gravid. Och då menar jag verkligen SUPER GRAVID. Första vecka så kräks jag konstant,brösten håller på att explodera och är redan lika mjölkfyllda som en mejerikossas och jag är trött och illamående mest hela tiden. Andra veckan så får jag bristningar på magen och har redan då gått upp 10 kilo. En månad in i graviditeten så blir jag sängliggande resten av graviditeten eftersom foglossningar, sura uppstötningar, förvärkar och 55 kilos viktökning gör det svårt/farligt/omöjligt för mig att stå på fötterna ens!
Känner jag mig själv rätt så kommer jag att komma med i guiness rekordbok för att vara den mest gravida kvinnan i världshistorien. Åttlingsmamman kan ju slänga sig i väggen med sina 8 barn samtidigt i magen, hon kommer endå inte i närheten av att vara lika gravid som jag kommer att bli när jag har bebbe i magen!

Med tanke på hur skengravid jag kan vara dagarna innan mens så säger jag bara, Good luck Tomi. Du kommer verkligen att få stå ut med en hel del när jag väntar barn. Tror jag.

Jag kanske överdriver en liten smula. Eller vad vet jag. Det kaaaan ju bli så.
Jag kan bara spekulera än så länge.

Men himmel eller helvete så längtar jag som f-n till den dagen då jag väntar mitt första barn!

Jag har nada energi just nu. Och med nada så menar jag noll, zero, zippedidoo, inget lika med tomt. Jag förstår verkligen inte var jag kan ha tappat all energi och ork, för i helgen så hade jag dem med mig men nu är de som.... borttappade. Kan ej minnas var jag har förlagt dem heller.

Min evighets långa ledighet (4 dagar) var hur skön som helst föresten. Jag fick mycket gjort även om jag gjorde väldigt lite. Jag har beställt vigselringen, jag har varit till pappas minneslund för första gången, jag var och hälsade på mamma en dag och jag har köpt mig en bröllopsklänning! Och jag måste säga att jag nu VET varför man säger att det betyder otur för brudgummen att se bruden i klänningen innan bröllopet. Jag skulle pröva min dress här hemma och behövde hjälp med att kunna dra upp dragkedjan (på vänster sida är den) så jag bad min blivande man om hjälp. Mmm.. eftersom jag väger cirka 4 kilo för mycket för klänningen och mina stora bröst knappast gjorde saken lättare så resulterade Tomis hjälp i att fläsket fastnade i dragkedjan (visserligen så ville tomi sluta "hjälpa" efter att fläsket fastnade första gången, men jag insisterade på att få på mig dressen!) ca 5-12 gånger och slutade med att jag hade ett stort antal blödande hål nerifrån och upp längst vänstra sidan av överkroppen. Skinn fastnade i dragkedjan, svordommar skreks och blod spilldes, men banne mig så skulle jag fan ha igen klänningen om det så skulle bli det sista jag gjorde på denna jord!
Men... jag fick ge upp. Jag insåg att jag har en halv storlek som jag nu måste få bort. Inga problem, 2 kilo har jag redan minskat i ren protest mot mitt lilla pågående krig med den ondskefulla dragkedjan.

Blodet har nu torkat, såren börjar synas lite mindre, men ärr -det tror jag fan att det kommer att bli kvar!
Men det känns som att det mesta börjar falla på plats. Fjärilarna i magen har börjar innfinna sig också.

Men just nu så efterlyser jag som sagt min energi. Den är som bortblåst...
Hittelön utlovas till den som hittar den och lämnar in den på närmaste polisstation. Tack på förhand.

Jag åkte på en riktigt elak öroninflammation förra veckan. Jag är sedan barnsben ett öronbarn och har haft 1000 inflammationer som har gjort att jag har fått nedsatt hörsel på båda öronen. Värre på höger sida än vänster. Hur som haver, öroninflammationen som jag nu har haft, slog totalt lock i bägge öronen och då jag som sagt hör illa sedan tidigare så har jag då alltså varit i stort sett döv under 1 veckas tid. Detta betyder att jag har hört vad jag velat höra och resten har jag missat helt och hållet.
Med den enorma (snuskiga) fantasin som jag har välsignats av så har jag i mitt döva tillstånd "hört" folk säga en hel del roliga/knäppa/perversa saker.
Som här om dagen när Tomi pysslade med någonting i köket och jag satt framför datorn i vardagsrummet.

Tomi: Ska.....iska....oppen?

Jag: Va? Vem ska bli piskad på kroppen?

T: .....Jag....di....ör...oppen?

J: Var ska du köra mig på moppen?

(Här börjar tomi bli småirriterad på att jag inget hör och tar i från tårna den här gången)

T: SKA....U...KA.....AF....OPPEN?!?!?!!?

J: Men jag orkar inte... runka får du göra själv!

(kommer nu in och ställer sig 3 mm från mitt öra)

T: SKA-JAG-DISKA-KAFFEKOPPEN-DIN-OCKSÅ????

J: Ahhhh....varför sa du inte det på engång för? Ja, tack, det kan du göra.

(Tomi går tillbaka till köket med tunga,snabba kliv, skakandes på huvudet)

T: .....¤&%/)=##"#...Döv.."¤%(/?"!%V..Skrika....%&/&(¤%#%&%

J: Nawh, jag älskar dig också baby!!

Ni som har följt min blogg ett tag vet hur mitt känsloliv kan vändas upp och ner från en dag till en annan. Ibland från en timme till en annan. Mina hormonrubbningar kan ta en hel del av skulden för mina toppar och dalar, men sen så tror jag faktiskt att mycket beror på att jag, kort och gott, är en skum liten tant som har en tendens att bli alldeles för känslig vissa dagar för sedan vara en totalt känslokall häxa dagen därpå. (Jag gillar att jag i mina egna beskrivningar om mig själv får mig att låta som en psykopatisk sinnesgalning som borde spärras in på livstid! Men lite självinsikt [läs: självdistans] måste man ju ha.)

Nåväl. Nu har jag mens (mitt vanligaste ord i bloggen??) och är således ett vandrande nervvrak. Tomi Hämtade ut sin vigselring igår. Jag grät när jag såg den. Jag tänkte på pappa och mamma. Och grät en stund för dem. Sen på kvällen så såg jag en dokumentär om en kvinna som jobbat som modell och programledare tills hennes ex-pojkvän kastade syra i hennes ansikte och förstörde det... Behöver jag säga att jag grät onkontrollerat genom hela programmet? Då lovar jag non-stop också, för så fort det blev reklam så ser jag ICA-Ulf sitta med sin matlåda med falukorv och potatis. Han önskar bara att få äta det i lung och ro mån-fre men varje dag så kommer ICA-Stig och Praktikant-Jerry och kritiserar hans val av mat. Och då grät jag igen. Stackars Ulf som inte får äta sin korv i fred... Jag grät lite mer. Sen så visades lambi-reklamen med det söta lilla lammet som ligger och sussar sött på några toarullar. Den fick mig till att börja gråta så hårt så att jag inte fick någon luft.
Hela kvällen och halva natten så grät jag okontrollerat. Utan att egentligen ha någon anledning till det. Hormoner. Mens. (1 krona för varje gång jag skriver ordet och jag skulle vara rik!) Det brukar förvandla mig till en lipsill.
Min blivande man brukar lägga huvudet på sne, titta länge på mig och fråga "-Varför lipsillar du babygumman?" När jag har mina dagar, beroende på humör så kan svaret bli allt från en kram till ett hårt slag på axeln med några tillhörande "-du är så elak och dum och jag hatar killar" meningar med på köpet.

Det är inte lätt med alla dessa hormoner och känslomössiga berg-dalbanor.

Ibland tror att om jag hade varit en häst, så hade jag inte dugit till rytt, hopp eller arbete, utan jag hade nog blivit körd raka vägen till slakteriet. För läääänge sedan.

Och nu måste jag gråta en skvätt för att jag just insåg att mitt arsle ÄR lika stort som en häströv.

(Jag är aningen hormonell idag, svar ja!)

Jag är en obotlig tidsoptimist. Mer än så. Jag är tidsdyslektiker. Värre än så. Jag är en obotlig tidshandikappad-tidsblind-klockmissläsande-storalillavisarenblind-tidsoptimist. Jag skulle starkt vilja påstå att det är mer ett handikapp än orespekt eller lathet, för jag kan helt enkelt inte komma i tid till... någonting. Varken ett lunchmöte eller en tid hos läkaren.
Det började med att jag var 1 vecka sen till min egen födsel och från den dagen så har det bara fortsatt så. Om en person med normal tidsuppfattning ska vara på plats B klockan 13.00 och det är t.e.x 20 minuters resväg till platsen så förstår de att de ska lämna plats A 30-60 minuter före uttsatt tid (helst med 10-30 minuters extra tidsutrymme för oväntade händelser så som vägarbete, kö, tid för att finna parkeringsplats m.m) för att vara på plats B senast klockan 12.57 och därmed vara i tid. Medans då jag inte inser detta. På riktigt så uppfattar inte min hjärna denna logistik. Utan istället så säger den åt mig att klockan 12.30 så hinner jag fortfarande surfa på nätet lite och sedan ställa mig i duschen för att hinna bli klar hemma till klockan 13.00 och senast klockan 13.07 ska jag lämna hemmet, svära åt att trafiken för att den inte inser att jag har bråttom, infinna mig på plats B 20-40 minuter efter uttalad tid och endå tro att jag kom i tid.
(när jag gick i högstadiet t.ex, så hade jag bara en fotbollsplan mellan mitt hem och skolan, endå så kom jag försent flera gånger i veckan! Jag är omöjlig!)

Det låter som en enorm överdrift, men jag klarar helt enkelt inte av att inse tidens betydelse. Jag är en obotlig tidsoptimist. Mycket har alla terapeuter som jag mött i mina dar kunnat "bota" mig ifrån men min oförmåga att kunna komma i tid har de ej lyckats hjälpa mig med. (att jag oftast kom sent till mina möten med dem, fick inte ens många av dem att höja på ögonbrynet)

Mina vänner och min familj vet hur jag är. De vet att jag inte kommer i tid. Jag vet att det kan känns orespektfullt men jag gör det inte med flit. Jag förstår bara inte vad tidspress är.

Deadline, tänk om jag endå kunde förstå innebörden av ordet....

Jag kommer att komma försent till min egen begravning, räkna med det!

Innan pappa dog så lovade jag honom att vi skulle klara oss, att han kunde släppa taget utan att behöva oroa sig för oss.
Men sedan han dog så är det som om en förbannelse har kastats över oss. Det har skett hemskheter efter elakheter efter olyckor. Och det är som om det har smittat av sig till människor och släktingar runt omkring oss också. Det har verkligen varit en "dödens sommar" på alla sätt och vis...
Jag orkar snart inte ta mer hemskheter. Jag vill bara att pappa ska komma tillbaka och ställa allting till rätta igen. Nu känns det som om allting var bra när han levde, men sedan han gick bort så har allting bara gått snett.

Innan pappa dog så lovade jag honom att vi skulle klara oss, att han kunde släppa taget utan att behöva oroa sig för oss.

Förlåt mig pappa, men jag ljög för dig...

Om exakt 2 månader så kommer jag att vara en gift kvinna/dam/tjej/tant/kärring/flicka (vad jag nu än passar in på för beskrivning). Jag har lite svårt att fatta det faktiskt... Känns som så overkligt på något sätt. Men jag tror och hoppas att det känns desto mer verkligt när vi väl sitter på planet på väg till andra sidan pölen.

De senaste dagarna så har mitt liv kantats av Major I-landsproblem. De bitchslappar mig i ansiktet, gång på gång på gång, och även om jag vet att små oviktiga I-lands problem inte dödar mig så är de endå förbaskat irriterande! De är som små, irriterade, mobbande snorungar som står och pekar på en och låter "haaaa-haaa-ha-ha-haaaa" samtidigt som de räcker ut sina fula tungor och står just så lagom långt ifrån en att man inte kan nå dem, för man sitter fast med benet i snön och kan inte röra sig en millimeter. 
Jag hittade den perfekta klänningen för bröllopet, den fanns dock bara i en storlek mindre än vad jag har, fine, täkte jag då. Jag bantar bort en storlek, inga problem. Igår när jag skulle beställa den så var den slut även i den storleken!!! Så nu måste jag banta ner mig 2 klädstorlekar! Irriterande, svar Ja! Men om jag så ska måsta svälta och pimpla lexeringsmedel i 2 månader så ska jag då tamejfan ha den där dressen!! Vi har inte fått något svar från kapellet i Las Vegas om vi får gifta oss där eller ej. Också grymt irriterande.

Jag är ont i örat och tror att jag håller på att bli sjuk. Mycket irriterande. Kaffekokaren strejkar och läker allt kaffe ut på bänken, grymt mycket irriterande!

Jag är skitig och i behov av en dusch, men jag känner mig lite för lat för att orka resa mig upp. IRRI......
Jo, på jobbet så har vi, utan att överdriva, varmare än i helvetet så man går hem varje dag med ben som klibbat ihop med byxorna, t-shirt som har konstiga batiktryck av svett på sig, och hår som måste tvättas 2 gånger dagligen för att det stinker som efter ett svettigt spinningpass. .......TERANDE!!!

För att inte bli fullkommligt galen av alla dessa små "besvär" så frågar jag mig själv,

-What would my father do?

(svaret är oftast att han skulle le, sjunga en truddelutt och sedan glömma hela saken. Jag borde leva mitt liv lite mer som pappa gjorde det, utan några broplems och tacksamhet för vad man har och för att det är gratis att drömma)
 

Mitt efternamn är svårt att uttala. Jag vet. Jag är har hört de flesta tolkningarna av hur man kan läsa upp det. "noisinamineineninäinen" heter du eller? Nej. Men vill du kalla mig det så okej. Jag är van vid de flesta namn, så länge de bara börjar med ett N.
Jag är ett "öronbarn" och har haft långt över 100 öroninflamationer i mina dar, och jag har även opererat mig i öronen 7 gånger, så jag kan faktiskt påstå att dåvarande sjukhuset i Boden var något av mitt andra hem jag var där så ofta. En av alla dessa billiontals gånger som jag var där, så satt jag med min mamma i ett väntrum och väntade på att sköterskan skulle komma och ropa in mig till läkaren.  Efter ett tag så kom då en vitklädd tant in rummet, kollade lite i sitt block, rynkade något på näsan och ropa därpå högt så att det hördes på hela avdelningen "Piia NussiNainen"? Har vi någon "Piia NussiNainen" här? Vilket, om du översätter det till svenska betyder: "Piia Knullkvinna"? Har vi någon "Piia knullkvinna här"?
Min mamma (som heter Kinnunen i efternamn) skrattade så att hon var närapå att kissa ner sig medans jag, en liten halvblyg 9 åring inte alls fann det lika roande...

Trots detta så älskar jag mitt efternamn och vägrar att byta bort det när jag gifter mig. Jag älskar smeknamnet "Nousi" som jag har fått av mina kollegor och skulle jag byta till Ogijenpereee (internt pizza leverans skämt!) så kan jag ju inte längre kallas för det. (Eller Nussi som min min vänner som kännt mig länge kallar mig. Ja, jag kan vara "aningen" snuskig av mig ibland!) Tomi är såpass förtjust i sitt efternamn också att vi har bestämt oss för att behålla våra egna efternamn när vi blir makar. De kan alltid bytas senare om vi så skulle önska.

Så mina vänner och även er som jag inte känner, eftersom jag nu ska heta "Nousiainen" ett tag till så vill jag nu en gång för alla lära er det rätta sättet att uttala mitt efternamn på. Here goes.
Man säger:

No -som i Nej på engelska (uttal, engelsk)
Si  - som i ja på spanska
Aj - det du säger när du har ont
Och så lägger du bara till ett nen i slutet.
No-si-aj-nen.

Där har ni det, det rätta sättet att uttala mitt namn på.

Det finns en anledning till varför jag har valt att dela mitt liv med dig Tomi.
Du har någonting som ingen annan har och för mig så finns det bara du!



Tack min älskade för att du varje dag påminner mig om varför jag blev kär i dig. Du är bäst helt enkelt!

Jag säger det alldeles för sällan, men jag älskar dig Tomi!

Längtar efter att få bli din fru!

Det börjar bli verkligt nu. Las Vegas. Det är nu 2 månader kvar, alltså inom en snar framtid. Det är inte längre en evighet kvar utan saker måste fixas klart nu. Äktenskap. Vi skrev på alla papper igår, de skickades in idag. Vi är inte, så vitt vi vet (det stod så), släkt eller halvsyskon med varandra, så vi borde ju med största sannolikhet få gifta oss jag och tompa. Jag börjar bli pirrig och även en liten aning stressad. Papprena är inskickade, Check. Kapellet bokar vi ikväll, Check. Bröllops paketet -lite Elvis eller aningen mer Elvis eller jätte mycket Elvis, Halvt om halvt Check. Hotell har vi valt ut, Check. Kläder till Tomi, Check. Klänning till mig, -Major meltdown!

Jag har en inre bild av vad jag vill ha på mig. En enkel men ack så fin klänning. Men jag vette fan var jag ska hitta något sådant? Och när jag surfar runt lite på olika bröllopssidor så hittar jag bara klänningar för tusen och åter tusentals kronor! Och enorma sådana också! Jag vill inte ha en stor klänning då det är så svårt att packa med sig det i resväska....

Kanske det blir till att hyra en klänning iaf? Någon som annars har tips och ideér om var jag kan hitta en enkel klänning som inte kostar mig en arm och ett ben? Lite student aktig klänning t.om?

Aja... Förhoppningsvis så löser sig allt sådant till vi ska åka. (+hyrbil, hotell i los angeles m.m m.m m.m)

Men jag börjar som sagt bli gode pirrig nu.


Längtar!

Dryck: Rött vin, vitt vin, whiskey, beilys.. ja allt utom öl faktiskt.

Mat: Lax, inlagd sill (all fisk utom fiskpinnar), potatismos (potatis däremot gillas), julskinka, oliver, ärtsoppa, 
souvas, renskav,  karré, senigt & segt kött, hjortron, leverpastej, LAMM, Kalles kaviar, Rom, brunsåser,
ost som är starkare/luktar konstigare än hushållsost, champinjoner & andra svampar, Skaldjur med mera, med mera MED MERA.

Med andra ord, det mesta som en genomsnitts svensk anser vara delikatesser är sådant som gör mig spyfärdig! Jag älskar att äta, med dra åt fanders vad jag är kräsen med maten. Det är ganska trist att vara så mesig när det kommer till maten, jag avskyr sånt som andra älskar, det gör att te.x min middsommar lunch tallrik är tom, så när på potatis och lök, min jultallrik ser ut som ett barns... Bara korv, köttbullar & potatis på. Otroligt trist. Det gör det svårt för folk att bjuda mig på middag ibland..(Äter du det? Nähä, men äter du det då? nähä, inte det heller... vad hittar vi då på åt Piia??) Sen så har jag alltid önskat att jag skulle kunna dricka ett glas vin, det ser så "fint & gott" ut, men jag klarar verkligen inte av vin what-so-ever.

Jag är en enkel spagetti & köttfärsås tjej. Det älskar jag! Spagetti, ketchup, korv och köttfärsåser är sådant som ger mina smaklökar orgasm!

Kanske var jag italienare i mitt förra liv?!

Igår var vi föresten på bröllop. Malin och Kenneth gifte sig. Det var så vackert, Malin såg ut som en prinsessa i svartvit klänning och kenneth som en "Maffioso" i vit kostym. Tårarna rann mest hela dagen, det var så rörande och fint.

Jag kan inte bjuda på några bilder då jag har slarvat bort både "makapärstickan" OCH sladden som behövs för att överföra bilderna från mobilen till datorn. Men jag kan bjuda på en bild från gummans möhippa från förra lördagen. (Nallade bilden från Markus)




Hon blev arresterad och förd till "häktet". Vad som sedan hände är hemligt. Men skoj hade vi!

Jag råkade, av misstag, köra över min sambos fot med dammsugaren tidigare idag. Han började klaga och ajaj:a sig så att det lät som om jag hade råkat kapa av honom ena benet med en motorsåg.
Då han började muttra någonting om skadestånd för vållande av kroppskada så svarade jag tillbaka;
-Så går det när det är kärringen som kör! Nästa gång får du köra själv så kanske vi kan undvika olyckor!

Plötsligt så hade han inte lika ont längre. Slipper man bara dammsuga så vad gör väl några förlorade tår? Det är ett rimligt pris att betala.

Just another sunday at our place.

(nu bjuder babe på hemmagjord pizza. Mumma.)