piiano

Allt sedan jag blev gravid så har det blivit allt svårare och svårare att lura in min stackars, kära make i "känslomässiga fällor". Den klassiska fällan "-Ser jag tjock ut i det här?", som tidigare garanterade fångst fungerar inte längre... När jag frågar om jag ser tjock ut i någonting (oftast när jag provar något av mina "smalplagg" som numera är 3 storlekar för små och nu gör så att jag ser ut som michelingubben i tubtop) så tittar Tomi bara bort, skakar på huvudet och säger; "-Älskling, det är meningen att du ska se stor ut, du är gravid och då är det fint att vara stor, tjock ser du inte ut, men gravid ser du ut att vara".

Damn him. Att plötsligt börja tjura och tycka synd om mig själv för någonting galet som han har sagt ger inte heller samma effekt som förut. Nu är det ju mina hormoner som gör att jag är lite ut balans och det i sig är fullkomligt normalt och kommer att gå över så småningom.

Gaah. Att det plötsligt ska vara så svårt att få "Bråka". Han går helt enkelt inte på mina små "muckförsök" längre. Jag kan inte annat än känna mig besegrad. Min make har knäckt den "kvinnliga koden" och därmed står det 1-0 till honom.

Bra jobbat Tomi, bra jobbat. Jag har underskattat dig som motståndare i kampen mellan kvinna och man.

I shall return, and victory will be mine!

Finns det någonting jag älskar så är det lediga söndagmornar då man bara ligger i sängen, myser, äter frukost och slökollar på tv. Idag är en sådan söndag. Trots att jag återigen har vaknat flera gånger inatt och haft ont i händerna (?!) så är humöret nästan oförskämt glatt.

Helgen har varit hur bra som helst också. Tomis bror och hans sambo har varit och hälsat på och vi har umgåtts, ätit gott och bara haft det bra. Igår var vi till svärmor och firade jul igen. Jepp. Julmat åts och klappar utbyttes.

Inte dåligt att få fira jul 2 gånger på ett år.

Nåväl, nu ska jag krypa tillbaka ner i sängen och titta på "happy feet 2".

Ha en crazy, lazy söndag.

What? Lever hon? Skriver hon? Ja, jag är lika förvånad som ni är.
Jag trodde mig ha lagt ner "piiano" helt och hållet men plötsligt, och som från ingenstans, så fick jag plötsligt en enorm lust att skriva ett litet inlägg. Så, hej "piiano" och hej ni som läser.

Låter kanske som en klyscha när jag säger det, men livet är verkligen så perfekt som det bara kan vara just nu. Jag har gått upp i vikt sedan jag slutade snusa i september. Jag har gått upp massor i vikt. Men inte enbart pg.a nikotinbristen, utan också för att jag är med barn.
Äntligen! Som jag och maken har längtat och väntat.
Det är verkligen ingen hemlighet att vi har försökt att bli med barn väldigt länge. Det gick t.om så långt att vi fick tid till en provrörsbefruktning. Vi var ner till umeå och pratade med läkaren och jag skulle därefter börja med en hormonbehandling nästa gång jag fick mens. Den mensen har fortfarande inte börjat ännu. Jag blev med barn på naturlig väg precis före!

Det känns så klart otroligt underbart, även om jag nojar mig och känner efter alldeles för mycket och tror att minsta lilla gas i magen är ett tecken på att någonting är fel. Jag ska försöka slappna av så att jag får njuta av varje minut av denna härliga tid. För härlig har den varit, förutom några skrämselförsök från baby med blödningar och kramper, jag har sluppit spya och illamående.

Jag är nu i vecka 17... eller 18... eller 19. Nä, jag är inte riktigt säker och vi får leva med ovissheten i 3 veckor till då det är tid för ultraljud. Längtar.

Så. Det var det inlägget. Tänk att jag och Tomi ska bli föräldrar! Hur underbart, skrämmande och härligt är inte det?!

Ha en underbar fredag.