piiano

Så är det. Jag har ju som jag tidigare nämt, blivit närmast besatt av att träna. Jag tycker att det är så förbannat skönt att kämpa, slita och plåga sig själv till max! Och efteråt svävar jag som på moln, hög på endorfiner och känner mig "on top of the world".

-Hej mitt namn är Piia och jag är träningsnarkoman.
-Heeej Piia.
(nä, riktigt så illa är det inte, jag tränar ju bara en gång om dagen. Kan inte direkt klassas som ett beroende)

Och precis som med allt som är roligt, så blir det konsekvenser om man har för roligt.

Min rygg och nacke känns... Trasig. Ont är bara förnamnet! Dödligt smärtsam är efternamnet.
Det känns inte som träningsvärk heller, utan mer som... inflammerat?

Äh, jag har nog bara kastat lite för hårt med huvudet och nacken på sistone. Det går nog över efter en helg av träningsvila och muchos värktabletter.

Så, nu får det vara färdigklagat för idag. Ska duscha av mig och bänka mig i soffan, tuggandes på en GI-burgare. Mumma.

Så är det... Allt som är roligt har konsekvenser.