piiano

Jag vill minnas att jag var rätt intresserad av kläder förut och shoppade en halvt ny garderob varje löning. Jag hade snygga festtoppar, softish bakiskläder, snygga träningsoutfits och bekväma vardagströjor. Det är så jag vill minnas att jag var, dvs innan jag plussade på pisstickan. Nu för tiden så är jag inte lika kräsen när det kommer till kläder. Eller utseende överhuvudtaget. Jag täcker över de enorma påsarna under ögonen med lite underlagskräm och borstar håret lite då och då och, voila, jag är redo att gå på fest. Kläder? Ja, får jag på mig det och det inte klämmer kring magen så duger det mer än väl. So what att linnet är farmors gamla blommiga gardiner som redan på sjuttitalet ansågs vara FÖR BLOMMIGA. Och inte gör det så mycket om de extremt sköna byxorna jag har på mig är byxor som MC Hammer ratade på 80-talet för att de var... för baggiga och extrema. 
 
Får jag på mig ett plagg, utan att riskera att göra första medmänniska jag möter blind för att en knapp just flög iväg i 365 km/h rätt i ögat på dem,  ja, får jag på mig det så är det alltså lika med snyggt!

Men nu tänker ni säkert, att hallå, det finns ju faktiskt snygga mammakläder att köpa där ute i affärerna.
Jo, det finns det säkert. Men såhär halvvägs in i graviditeten, när jag blir andfådd av att säga lite för långa meningar, min kondis är lika med... obefintlig och min kroppshydda mest liknar en 100-kilos potatissäck, så känner jag mig inte direkt sådär super taggad på att gå runt och prova kläder. För det första så börjar jag tjockisflåsa högt nå jävulskt vid minsta knäböj, för det andra så finns risken att toppen som jag just med nöd och näppe fick ner över brösten... stannar där tills jag klipper sönder den! Pinsamt att gå fram till kassan och säga "-Ehh... jo, såhär är det... jag får inte av mig det här så... jag måste väl köpa det. Kommer du åt prislappen som sitter under en tredje valken uppifrån och ner, ja, tack tack"
Och för det tredje så är chansen stor att jag helt enkelt fastnar med byxorna vid mina feta vader, snubblar ut ur provhytten, ramlar på en stackars obevakad make som sitter på pall utanför och skadar denne allvarligt. Sedan för jag ligga där med arslet i vädret och alldeles för tajta stödstrumpor på tills brandkåren fått in lyftkranen till provrummen och således kan hjälpa mig (och den klämda mannen under mig) upp.

Nää. Då jag endå inte lär vinna några priser för "Årets MILF 2012" så föredrar jag nog att ha mina MC Hammer brallor och min blommiga gardintop på. Blir mindre skador så och jag slipper punga ut en herrans massa pengar i skadestånd för psykiskt lidande och förstörd egendom. Det är helt enkelt inte värt besväret.

I´ts Hammer time baby.



Glad påsk!