piiano

(För bästa möjliga effekt på detta inlägg, var vänlig och tryck på "PLAY" knappen här ovanför)
Scenbakgrund: En enorm scen, miljontals människor som publik. Hundratals strålkastare riktas mot mitten och ur marken hissas hon plötsligt upp som återuppväckt från de döda. Publiken blir sjövild och jublar ut sin glädje. Bloggaren "Piiano" är åter tillbaka!"

Nu förstår jag att alla mina fans (ni tre iaf som hotat mig med konsekvenser om jag inte börjar skriva igen) har gått i nära 4 månader och undrat om jag lever eller inte. Kom hon någonsin hem från Barcelona igen? (och eftersom dessa tre har träffat mig personligen under tiden så vet ju de faktiskt redan svaret på detta.. Igentligen är det nog ingen som undrar!) Ja, jag lever. Ja jag kom hem.

Så. Uppdatering.

Vad har då hänt under frånvaron?

Nå jag har rest jorden runt. Jag och Tomi har vunnit jackpott på travet och köpt oss ett lyxhus. Jag är gravid med tvillingar. Jag har varit lyckligare än Ulla-Bella sekreterare och med alla nya kändisvänner som jag har skaffat mig har och umgåtts så intensivt mycket med, så har jag helt enkelt inte haft tid med att blogga.

Det låter ju super nice.

Så...

Vad har då hänt under frånvaron -EGENTLIGEN?

Sanningen är raka motsatsen. Jag har legat i min säng i nära 4 månader och gråtit, skakat, hyperventilerat och varit rädd. Jag har lidit av torgskräck, haft social fobi och haft panikångest attacker varje dag. Jag föll så djup ner i en depprission att jag ärligt talat trodde att jag aldrig skulle ta mig ur den igen... Jag trodde, när det var som värst, att jag skulle vara tvungen att ta livet av mig själv för att allting skulle bli bra igen. Alla förra årets sorger och hemskheter som jag inte hunnit bearbeta klart hann tillslut ifatt mig. Just när allting verkade så bra och lugnt så hände det. Men tack vare att jag har så underbara kollegor, vänner och släktingar så fick jag hjälp i tid. Och eftersom jag har varit deprimerad tidigare i mitt liv, så var jag inte rädd för att be om hjälp.
Med terapi och mediciner så är jag ju påväg att ta kontrollen över mitt liv igen. Jag skäms inte längre för min "sjukdom" för jag vet att jag inte har valt det och att psykisk ohälsa inte är någonting man kan rå för.


Jag hinner inte skriva mer, för jag börjar jobbet snart. Men jag ville bara berätta för er att jag är tillbaka.

Jag ska göra mitt bästa för att roa, äckla, beröra och slösa på eran tid igen. Har faktiskt saknat bekräftelsen som jag får från era kommentarer.

Tack för ordet.

Yours truly, Piiano