"Jag köper nya bröst och jag talar ut"

2011-06-17 @ 11:19:57

Jag kan framstå som en lay-back tjej som inte har några bekymmer i världen och som har välsignats med det största självförtroendet som man har skådat. Sånt intryck har jag satt på vissa människor som jag har mött har jag fått höra. Visst. Så kan jag framstå ibland. (Nörd, pajas, sur, grinig och i sällsynta fall -blyg m.fl. beror på vilket humör jag är på) Men jag är den första att erkänna att jag har slagits emot en enorm osäkerhet över mig själv i nästan hela mitt liv. Jag har aldrig själv tyckt att jag räcker till, eller att jag duger till utseendemässigt. Jag har alltid gjort mig dummare än vad jag är eftersom det är så jag har sett mig själv. Jag har aldrig satsat på någonting då jag, redan innan jag försökt, har varit helt säker på att jag inte skulle klara av det endå. Jag misslyckas med allt jag tar mig för har jag resonerat, så varför ens försöka? Jag har aldrig tyckt att jag är bra på någonting. Alla andra har minst en sak som de kan bra men jag har aldrig hittat min grej. Jag har varit den elakaste mobbaren, den hårdaste kritiker och den grymmaste dommaren mot mig själv.

(Ja, nu kommer vi till 'Men':et som ändrar riktning på historien)

Men... Åratal av terapi, självransakan och arbete med självförtroendet och självinsikten har börjat få mig att se mig själv på ett annat sätt. Genom mina vänners ögon. För om andra människor ser något bra hos mig så kan jag ju inte säga emot. Vem skulle jag vara att säga att mina vänner eller min make har dålig smak? Att de tycker fel? Nä, det vore inte snällt alls. Så jag har faktiskt mer och mer börjat tycka att jag faktiskt duger så jävlatt bra till som jag är. Jag skiter te.x i att jag har gått upp i vikt och blivit knubbig. Vem stör det ifall jag är tjock? Ingen! Jag har haft ätstörningar (frosseri och självsvält i växlande perioder) hela mitt liv och att jag nu kan njuta av mat och äta det jag vill är ju bara bra! Jag välkomnar mina valkar och celluliter tillbaka på min kropp och hoppas att de ska trivas där. (haha, ja, jag är allvarlig!) Min potatisnäsa? äh, den är en del av mig. Utan den så skulle jag inte vara Piia!

Sen har jag börjat se att jag faktiskt visst är bra på vissa saker. Jag har också "gåvor". Jag är jävligt bra på att städa. Och då menar jag Jävligt bra också. Få är så noggranna och seriösa som jag i det. Även om jag sällan orkar göra det så gör jag det himla bra när jag väl får ett ryck. Sen så tycker jag faktiskt att jag är bra på att roa andra. Är jag på humör så är jag rolig, underhållande och skojig som... få? Mitt största ånger i livet kommer att vara att jag inte sökte in på teaterskola... Jag är en teaterapa som älskar att stå i centrum och det finns inga gränser på hur långt jag kan gå för att locka till ett skratt. När andra skrattar åt/med mig så får jag ett rus som ingen drog kan slå. Jag har inga problem med att bjuda på mig själv. Jag är ganska bra på att skriva ibland också... Jag verkar kunna roa andra med mina texter och berättelser har jag märkt.

Jag är ganska snäll också. Jag har inga problem med att göra snälla 'tjänster' för dem jag tycker om. Jag brukar vara överseende och förlåtande i det mesta men går man för långt eller är för elak så är jag inte nådig. Men jag älskar alla fram tills de bevisar annat.

Jag är inte svartsjuk, inte avundsjuk eller missunnande.

Se. Jag är inte så genomrutten som jag alltid har trott. Jag är duger som jag är och har minst lika stor rätt som alla andra att vara lycklig och ha ett bra självförtroende.

Denna text ska jag läsa om och om igen varje gång jag har en dålig dag.

Så, det var min story. Eller bekännelse. Eller.... bla bla bla.



Kommentarer

Postat av: Maja

Starkt att skriva så öppet!

2011-06-17 @ 15:13:15
URL: http://ameera.nu

Postat av: Danni

Ja, Piia, det är verkligen starkt att skriva det du gör. Förmodligen så hjälper det många andra som känner som dej!

Och jag håller med dej om att du är expert på att roa andra. Finns det nån på detta klot som inte skrattar åt dina sjuka berättelser?

Du är fin både på in och utsidan, glöm inte bort det!

KRAM

2011-06-17 @ 20:11:16
URL: http://danni.webblogg.se/

Postat av: Veronica

Det är fler som skulle behöva tänka om, precis som du gjort =)

2011-06-18 @ 08:30:51
URL: http://jagerving.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback