Grattis pappa 60 år

2011-06-09 @ 13:23:37

Igår var det 1 år sedan min älskade far fick bort i cancer. Idag så skulle han ha fyllt 60 år om han hade levt.

Jag vill hedra min älskade far med att lägga ut mitt minnestal som jag skrev till honom efter hans begravning. Jag hade inte klarat av att läsa den på hans begravning för jag var ett vrak då...
Here goes...

"Till min käre far, Pekka Ensio Nousiainen:

Min pappa var den roligaste människan som jag kände. Han bjöd alltid på ett skratt. Jag tror inte att han alltid var rolig med mening, utan det var bara så att det kom naturligt. Det hände helt enkelt av sig självt när det kom till pappa.
Som när jag tillfälligt hade flyttat hem till Mamma och pappa i Töre, och kom en morgon ner från övervåningen för att äta frukost. Pappa satt redan vid köksbordet och åt. I handen höll han en gaffel. och när han såg mig komma ner för trapporna så lyfte han spontant på handen för att hälsa mig godmorgon. Det var bara det att han lyfte just den hand som han höll gaffeln med så han fick den rätt i pannan med full kraft! Jag höll på att ramla hela trapporna ner för jag började skratta så våldsamt! Jag minns att det endå blev en fin dag, en vrickad ankel och fyra hål i pannan till trots.

Pappa, precis som jag, älskade att resa och jag hann få vara med på en av hans resor till sitt älskade Gran Canaria. Jag minns hur han, världsvan som han var, satt längst fram i taxin då vi hade varit på en dagsutflykt och skulle tillbaka till hotellet. Pappa kunde ingen engelska och ännu mindre spanska, men han skulle endå förklara till chauffören på "utlänska" var vi skulle. Eftersom pappa var finsk så är ju då svenska ett utlänskt språk för honom.
Nå jååå, Vi åkamaa till den mas palomas, upp för packen, men kör inte på den framsidan. Du kan köra på den våran bakgården vi har den egen grinden där.
Si si senor, sa chaffisen bara och iväg körde vi.
Pappa fortsatte att prata med chauffören och förklarade glatt, på svenska, hur hans son hade beställt köttpullar och bara fått två stycken. Men de var hirveän enorma! hahaha, jååå, niin se oli! Si si, senor, hörde vi bara taxi killen säga.
På något otroligt sätt så hittade bilen fram till vårat hotellhus och mycket riktigt så körde han på baksidan och stannade vid våran grind.
Kom förbi på kaffe sen om du har ingen kunden, sa pappa till chauffören som tack för pratstunden (vare sig finska, engelska eller svenska kunde chauffören heller!!) Mañana? frågade han. Yesturday, yesturday svarade pappa på det (Han trodde att det var engelska för Ja!). Buenas noches senor sa taximannen och körde iväg. Vi andra skrattade så att tårarna sprutade. Pappa var sån. Han fick alltid kontakt med folk, oavsett om de talade samma språk eller ej.

Många av mina vänner och gamla lagkamater vittnar om att ingen såg lika cool ut i gul "Notas" träningsoverall som min pappa. Han hade den alltid på sig, och när han var ute i farten så kunde man både se och höra han på flera mils avstånd. Han brukade vara ute med min lilla moppe, som mest kan liknas vid en cykel med motor på, och han sjöng högt där han "dundrade" fram. Han hälsade på alla, främling eller vän, och fortsatte sedan att sjunga någon finsk sång på sin färd vidare mot var han än just då skulle.

Han tränade mitt innebandy lag i några år. Jag stod i mål och en gång så skulle pappa visa alla "hur man gör mål". Laget stod runtomkring oss och skulle se och lära. Pappa började springa med klubba och boll mot mål. Saken var bara den att han var något gasig i magen (ett släktdrag hos oss föresten) och för varje steg som han tog så släppte han ljudliga och kraftiga pruttar! När jag såg (och hörde) honom närma sig målet så kastade jag mig iväg från målet för att skydda mig mot stanken som jag visste efterföljde pappa, och han kunde då helt lugnt skjuta in bollen i öppet mål. SÅDÄR, Så gör man mål!!! utbrast han stolt. Konstigare än så var det inte. För mig som då var en förtonårig knubbig tjej med snea tänder, handsvett och akne så var det kanske ANINGEN pinsamt, medans alla i mitt lag, ja alla i hela sporthallen, låg på golvet och kipade efter luft medans tårarna sprutade och skrattet hördes hela vägen till kiruna. När pappa sedan fick cancer första gången och slutade träna oss, så slutade även alla i laget att spela. Vi ville helt enkelt inte bli coachade av någon annan än pappa.

Jag frågade pappa lite innan han dog, om han kunde lova mig att han ska komma och spöka för mig när han går bort. Det kan jag ju inte göra, säger han När jag undrar varför inte så svarar han: Nå, men jag är ju rädd för spöken!!
Det vet jag att han var, han kunde inte sova på en vecka efter att jag, som liten, tvingade honom att se "Casper, det snälla spöket" med mig.

Jag tror att det kan vara väldigt lätt att helgonförklara någon som är död. Men min pappa var verkligen någonting speciellt och unikt. För mig var han glädje, liv, skratt och trygghet.

Och det är såhär jag vill minnas honom. Med ett leende.
Min pappa var för mig allt det jag vill vara. Jag beundrade honom som människa. Han är mig saknad.

Tack för mig"


Grattis min älskade far på 60 års dagen. Hoppas att de ställer till med ett jätte kalas för dig där uppe i himlen. Jag älskar dig och idag så köper jag mig en bakelse för att fira dig.


Kommentarer

Postat av: Angelika

Oj så fint skrivet!

Man blir rörd av dina fina berättelser om din Pappa! :) Önskar honom ett Jätte Grattis!

KRAM

2011-06-09 @ 20:50:57
URL: http://www.crazyangie.bloggplatsen.se

Postat av: mami

så sanna varje ord<3...jag har firat idag också han!! jag åt tårta, jag tog social kontakt med okänt folk...va me R. till minneslung o la blommor..försökte ha pojkarna med till tårta o minneslund..men nej..dem fick inte följa med dit..men jag får nödja mig att Ukko älskade mig med..som jag är...!!!!

2011-06-10 @ 01:39:36

Postat av: Anne

Piia, så härligt skrivet! Jag skrattade så tårarna rann. Pekka var verkligen en glädjespridare, saknar honom enormt mycket. Jag hoppas och tror att han lärt min pappa karaoke... Stor kram. Älskar dig♥

2011-06-10 @ 16:51:32
URL: http://anne-lillamy.blogspot.com/

Postat av: Anne

Piia, du är så härlig! Du anar inte hur mycket vi skrattade när vi läste detta. Tårarna rann och Teddybjörnen sa att Pekka var en skön gubbe. Jag sa att det var precis sådan han var. Saknar honom så enormt mycket. Älskar dig goa vän! Kramar från oss båda♥♥♥

2011-06-10 @ 18:38:19
URL: http://anne-lillamy.blogspot.com/

Postat av: Stig Olsson

Det här är nog den finaste hyllning till en far som gått bort jag någonsin läst!



Jag förstår med hela mitt väsen att du inte klarade av det på begravningen, men jag är så tacksam för att ha fått läsa det nu, just nu när jag kom förbi din blogg... Helt underbart och jag är säker på att din pappa ler hela karln där uppe i sin himmel!



Tack för att du ville dela med dig av detta vackra!



Hälsningar från en förbipasserande medbloggare.

2011-06-12 @ 01:08:20
URL: http://cyberliv.se/blog.html

Postat av: suzie

vie mamis hoitoon!!!!!

2011-06-14 @ 21:55:59

Postat av: Anonym

2011-06-14 @ 22:00:03

Postat av: emilie

Helt rätt Suzie!!

2011-06-16 @ 19:24:47

Postat av: Piia

Det är inte mitt ansvar...

2011-06-16 @ 21:25:46

Postat av: Åsa

Jag sitter här och både skrattar och gråter...så fint skrivet! Tack för att du delar med dig. :)

2011-06-17 @ 11:27:56
URL: http://asahoffman.blogg.se/

Postat av: Peter

Håller med S&E..innan hon gör mer skada vad hon har redan gjort....

2011-06-18 @ 12:33:43

Postat av: Piia

P, S & E: Återigen, det är INTE mitt ansvar! Jag har gjort det jag kan och mer än så kan jag inte göra. Jag har nog med mitt eget. Gör något åt saken själva? Om ni vill utbyta tankar och dylikt med mig så maila mig gärna på [email protected] . Och använd gärna era riktiga namn så kan vi prata..

2011-06-23 @ 01:24:27

Postat av: Sanningen

Stop that woman!!

2011-06-23 @ 21:42:41

Postat av: Piia

Hur?

2011-06-23 @ 21:44:27

Postat av: Anonym

Hon har gjort mer skada än nytta i sitt liv....

2011-06-30 @ 23:53:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback