Leaving, because you told me so

2011-02-04 @ 12:41:25
I onsdags så vaknade jag upp på helt fel sidan av sängen (som man säger). Jag var så sur och grinig att jag är säker på att ett ilsket, svart åskmoln med dundrande blixtrar cirkulerade ovanför mitt huvud. Om blickar hade kunnat döda så hade jag på bara en liten promenad ute bland människor, kunnat titulera mig som världens värsta seriemördare. Ja, ni förstår. Jag var sur helt enkelt.
Jag åkte till jobbet, skrek och svor om alla jag såg för mig själv inne i min lilla svarta fara till bil och kom fram till jobbet med helt fel inställning; -ond, bråd död åt världen!
Jag kände det som om ingenting kunde få mig på bra humör. Men se, där hade jag fel. (Tack gode gud, det tär så på krafterna att vara på dåligt humör) Den första jag träffar på är min chef. Hon står och vinkar åt mig och ser olagligt glad ut. När hon läst av mitt ansiktsuttryck så backar hon dock några steg, tar skydd bakom en pelare samtidigt som hon börjar förklara att jag har tagit ut alldeles för lite semester förra året och därför "MÅSTE" ta ut minst 8 dagars semester och det så fort som möjligt.
5 sekunder hinner passera innan jag fattar vad hon just har sagt. Jag? Semester? Nu? Utomlands? (Jag är en sån person som inte klarar av att vara hemma när jag har semester. För mig är semester = utlandet)
När jag väl också förstått detta så kastar jag mig på henne och kramar henne så hårt att jag nästan kunde höra ett revben knäckas.

Sura minen och ond, bråd död åt världen tankarna var plötsligt som bortblåsta. Åskmolnet hade skingrats och ersatts med ett starkt solsken rätt mot mig och en regnbågshimmel med en änglakör som med ljuvliga stämmor sjöng "Haaalleluja" i bakgrunden. Min chef gjorde verkligen min dag!

Så nu sitter jag och planerar. Storstad eller sandstrand? Shopping eller paraplydrinkar? Solbränna eller citypuls? Jag ska prata ihop mig lite med mitt "entourage" och se vad som passar oss. Jag har alltid drömt om att åka med bara kompisar någonstans. En veckas charter kanske? Hur som helst, bort ska jag! Och det är snart!

Jag menar.... Jag vill ju ogärna gå emot min chef och riskera att bli av med jobbet pga arbetsvägran.
Jag kollar på resor och kommer snart att boka flygbiljett mot nya äventyr.

Jag lyder ju bara order!

Kommentarer

Postat av: mami

hah hah...japp, du ska inte SEMESTERVÄGRA!!!!kram

2011-02-06 @ 12:15:35

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback