piiano

Idag så är jag verkligen inte på mitt bästa morgon humör... Tvärtom så känner jag mig ganska så grinig, svårväckt, trött, sur och pms:ig. Att Tomi vågat sig på att fråga mig varför jag "gnällspikar" så mycket idag, tycker jag visar på att han har en enorm dödslängtan. Konstigt nog så åkte han endå nyss iväg mot sitt jobb, med alla sina tänder kvar i munnen. (vem vet, han kanske får en kick av att leva livet lite på "the edge"?)

Jag hade jätte jobbigt att somna inatt och där jag låg och tänkte över livet så påmindes jag om att pappa inte kommer att vara med och möta mig när jag kommer tillbaka från USA som en gift kvinna... och det slog som om 10 "hulk hogans" hade stagedivat med armågarna först, rätt i njurarna på mig. Eller mer rätt, så vred smärtan om mitt hjärta, hårt. Jag grät länge och jag saknade min pappa så fruktansvärt mycket... Idag är det 3 månader sedan han dog och jag kan verkligen inte fatta det. Det känns snarare som om han har varit borta i flera år. Usch, jag vill ha min pappa. Livet förändrades till det sämre sedan han försvann. Ingenting är lika roligt längre, varken människor eller händelser.... Allt och alla förändrades. Till det sämre. Det var pappa som tillförde glädje till denna sura, äckliga & hemska värld.

Fy fan för mitt humör & mående denna morgon alltså.

Fan så jag saknar papi idag.....

**************************************************

Jag satt nu och letade efter en fin bild på mig och pappa att lägga ut här... men jag hittade inget sådant. Varför togs inte fler bilder på mig och pappa tillsammans? Varför tog inte jag fler bilder på honom? Varför var jag inte där för honom mer än vad jag var när han var sjuk? Varför har jag alltid varit så ego och tänkt på mig själv istället för honom? Varför var pappa tvungen att dö innan jag fått barn? Det är så jävla orättvist... mina syskonbarn har han träffat men mina barn kommer aldrig att få lyckan att lära känna vår pappa....

Fan också vad ont det gör idag!!!!!!!! Jag saknar dig pappa...


Orkar fan inte mer idag...