A trip down memory lane

2010-05-05 @ 22:04:37

Vi har äntligen fått musik i högtalarna på jobbet. Det är mycket trevligare att jobba nu också, när jag hör musik på riktigt och inte bara i mitt huvud (jag är mycket för att tralla och nynna på låtar och få dem att fastna i huvudet på människorna i min närhet). Idag så spelades det mycket musik från 90 talet och jag fick mig en, mer eller mindre ofrivillig, minnesresa genom min "ungdom".  Det är fantastiskt hur många minnen och känslor vissa låtar kan framkalla. -Ah, det där gjorde jag då och jag var där och här och var med den och den. Jag insåg också att den artisten som jag har mest minnen till, som har följt mig genom livet utan att jag har märkt av denne är.... Bryan Adams...

Den första cd-skivan som jag fick, av morbror, var Bryan Adams skiva.
Jag blev ihop med min första pojkvän på ett disco i Töre och vi dansade tryckare till Bryan Adams låtar som gick på repeat hela kvällen.
Ett av min och Tomis roligaste reseminne är när vi bodde på ett hotellrum (På Mallorca) alldeles ovanför en pub där en Bryan Adams cover-artist hade spelningar på HÖG volym till seeeeena natten. Natt efter Natt så vaggades vi (bokstavligt talat, väggarna och sängarna skakade det var så hög volym) till sömns till tonerna av Bryans alla låtar. Summer of 69 hörde vi nog säkert 69 gånger under veckan som vi var där. Störande första kvällen, men sedan så vande man sig och det blev istället mysigt att somna till en decibelnivå som säkert skulle kunna ge en döv man tinnitus.


Ja där ser man. Han hänger tydligen med mig den där Bryan. Han har stalkat mig hela mitt liv utan att jag har noterat hans närvaro.


Många känslor och minnen som musik kan framkalla var det ja.


"18 Til I die!"


Kommentarer

Postat av: mami

musik ger så många minnen och mycket kraft...jag skulle inte klara en dag utan "mina" låtar, viktigaste för mig är KIRKA o RAULI Bagging Somerjoki...godnatt Piikuliini, love you!!!

2010-05-05 @ 23:01:34

Postat av: Milo

Tack för de orden, sånt värmer! Ja just nu är det bra med honom, men man går ju som på nålar och man kan ju aldrig andas ut riktigt! Hur är det med din pappa? Läst på din blogg då och då att han är sjuk, man tycker sånt är så hemskt att läsa om men först när det händer en själv förstår man vad andra går igenom!

2010-05-06 @ 12:29:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback