Hemma(?) igen....

2010-06-14 @ 13:03:22

Igår så kom jag hem för första gången på 3 veckor....Till ett hem som inte längre känns som ett hem, en själlös lägenhet som inte ger någon trygghet alls. Jag kom hem igen för första gången sedan min älskade pappa gick bort...
Jag, mina syskon och Tomi har varit i Kalix/Töre de senaste 3 veckorna och tagit hand om pappa. Och varandra. Söndagen den 23 maj så ringde mamma och berättade att det var illa och då åkte jag, tomi och syrran raka vägen till kalix sjukhus. Dagen efter så fick vi höra den hemska sanningen från läkaren, att pappa inte hade länge kvar att leva. Min värld, som jag har känt till den, rasade samman där och då. Ingenting spelade längre någon roll. Allting i hela världen kändes plötsligt oviktigt och värdelöst. Det enda som spelade roll var pappa och familjen. Snart var även mina bröder där och vi tillbringade våra dagar på sjukhuset och våra nätter i Töre. Vi satt uppe hela nätterna och bara pratade, höll om varandra, skrattade (i chock) och grät.

Mina föräldrar som har varit ihop i 38 år hade ännu inte gift sig med varandra, men tisdagen den 25 maj så gjorde de äntligen det! Cermonin höll till i sjukhuskapellet och det var det vackraste bröllop som någonsin har skådats! Pappa, som bara kunde ett ord på engelska, Yesterday, fick höra just "yesterday" spelas och även hans 4 barn sjöng en låt för honom. Inte ett öga var torrt, och det var så vackert och känslosamt att det aldrig kommer att glömmas. Prästen välsignade mor och fars 38 år ihop och de fick äntligen säga "Ja" till varandra....

Pappa hade en enorm hemlängtan och efter att min syster satt bollen i rullning så fick vi, efter många om och men, möjligheten att ta hem pappa till Töre. Sjuksköterskor skulle komma flera gånger dagligen och vi syskon skulle turas om att vaka över, hjälpa och assistera honom och diabetessprutorna skötte mamma om. Vi ville så gärna uppfylla pappas önskan om att få komma hem att ingenting skulle få vara ett hinder för det.


Så lördagen den 28 maj så kom han hem.... Där var han otroligt pigg ibland, för att i nästa stund vara jätte svag och dålig. Men han gjorde sitt bästa för att vara med och han klagade inte en enda gång trots enorma smärtor. Den livslusten och kärleken för världen som min far hade går ej att beskriva med ord. Och jag tror att han var väldigt lycklig över att få komma hem igen....

I 11 dagar så fick han alltså vara hemma. Han var så klar i sinnet enda fram till slutet, och så sent som 3 dagar innan han gick bort så spelade han kort med oss vid köksbordet och åt kålsoppa med god aptit...

Sedan så fick han lunginflamation och över 40 gradig feber och blev sängliggande...
I tisdags, den 8 juni, efter en hård kamp så somnade pappa in i den sista vilan. Efter 12 års kämpande så förlorade pappa mot cancern. Han gick bort dagen före han skulle ha fyllt 59 år....

Det gör så fruktansvärt ont och jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag saknar min älskade pappa. Jag vill bara att jag ska vakna upp och att allting ska vara en hemsk dröm. Jag vill inte inse att han faktiskt är borta och inte kommer att komma tillbaka mer....

Igår så kom jag alltså hem. Min mamma är ensam kvar i huset och det krossade mitt hjärta att lämna henne där själv och åka hem.... Till ett hem som inte längre ger någon trygghet, ett hem som känns tomt och ångestfyllt. Ett hem som inte längre kan kallas ett hem. Hem finns inte längre alls. Hem för mig var pappas trygga och tröstande famn. Hem har lämnat mig....

Kära pappa, kom tillbaka, jag saknar dig så mycket och det gör så ont att ha förlorat dig!

6 dagar har gått sedan du försvann... 6 dagar sedan mitt hjärta slets isär...


Pekka Ensio Nousiainen 19510609 - 20100608.

Pappa nu får du springa marathon i himlen, pappa nu får du sjunga karaoke hela dagarna för himlens alla änglar, pappa nu har du inte längre ont, pappa nu är du den vackraste av alla änglar.
Pappa, tack för att du gav mig livet och tack för att jag har fått vara din dotter och älska dig i 27 år.

Pappa tack för att jag fick känna dig. Jag kommer alltid att sakna och älska dig.

Vi kommer att ses igen.


Mitt hjärta är krossat.








Kommentarer

Postat av: Milo

Fy så orättvis världen är, tänker på dig/er.

2010-06-14 @ 14:03:08
URL: http://miilo.blogg.se/

Postat av: mami

så vackert du skriver min älskade dotter...skriver trots smärtan inom dig! Pappa älskade dig väldigt mycket, du är ju vår "lillis"/ tack för din styrka o mod som du visade här hemma när du tog han om pappan..älskar dig/kram

2010-06-14 @ 14:12:59

Postat av: Anne

Piia, vilken inre styrka du har! Du har skrivit så fint om Pekka, tårarna bara forsade (gör det fortfarande) när jag läste det. Pekka springer maraton uppe i himlen nu, han sjunger karaoke och min pappa lyssnar! Kanske att han lyckas få min pappa till att sjunga oxå.... Stor styrkekram fylld med kärlek och styrka min älskade Piia!

2010-06-14 @ 14:21:30

Postat av: Päivi

Älskade Piia, du skriver så vackert om din älskade pappa. Vi tänker på dig/er den svåra tid ni nu går igenom. Kramar och styrka.

2010-06-14 @ 14:52:40

Postat av: Angelika

Livet är fruktansvärt orättvist. Den där cancern är hemsk! du har skrivit så jätte fint och man verkligen förstår hur bra din Pappa var. Är helt tårögd.... Beklagar ännu en gång Gumman! Många styrke Kramar till dig och din Familj! KRAM

2010-06-14 @ 19:20:49
URL: http://www.crazyangie.bloggplatsen.se

Postat av: Camilla

Ramlade in här via bloggtrafik.nu och det är sällan jag stannar till på en blogg..men här fastnade jag... Du skriver så fint och en tår trillar nerför min kind. Jag får beklaga sorgen så mycket. Ni verkar vara en fin och mysig familj som håller ihop och hjälps åt.

2010-06-15 @ 14:52:14
URL: http://millansmemoarer.blogg.se/

Postat av: Danni

Oj, så fint du hade skrivit om din pappa! Tårarna bara rann!

Men en sak är säkert, du hade en fantastisk pappa som berörde så många! En otrolig kämpe!

Mer levnadsglad människa får man leta efter!

Nu slipper han äntligen lida i alla fall!

Tänker på er allihopa varje dag!

Många styrkekramar till er allihopa!



2010-06-16 @ 09:42:18
URL: http://danni.webblogg.se/

Postat av: Annie

Så fint du har skrivit!

Och din blogg var väldigt fin den med!

Titta gärna in på min och min underbara kompis Cassies blogg också!

Kram

Annie

2010-06-16 @ 14:05:54
URL: http://jaghjertadej.blogg.se/

Postat av: Heidi

Åh Piia, det gör mig så ont! Jag sitter här o tårarna rinner! JAg hade så gärna velat träffa honom en sista gång, men tyvärr så hann jag ju inte. Jag hoppas innerligt att jag kan komma nästa vecka iaf. Här av mig käre kusin! Kram och sköt om dig!



/Heidi

2010-06-16 @ 21:51:20
URL: http://heidin72.blogg.se/

Postat av: Emelie

Jag ramlade också in här genom bloggtrafik och fastnade för ditt inlägg. Trots att jag inte känner dig så rann tårarna ner för kinderna när jag läste ditt inlägg, du skrev det verkligen med känsla. Det var verkligen så fint skrivet och det högg till i mitt hjärta, jag har också förlorat en person som stod mig nära och jag vet hur ont det gör och att ord egentligen inte tröstar. Men jag sänder över en massa styrkekramar till dig och din familj!

2010-06-22 @ 03:20:14
URL: http://semlur.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback