piiano

Jag har funderat lite (Jo, men det händer faktiskt ibland), och kommit fram till att jag längtar till den dagen då jag får gå i pension. Tänk, det är ju då livet börjar! Då behöver man inte jobba, stressa, ha söndagsångest eller frysa om vintern. Man kan köpa sig ett hus utomlands där du bor de 11,5 månader om året då det är taskigt bajsväder här i norr, för att sedan komma hem igen, krama om barn och barnbarn, ge dem några kloka visdomsord att ha nytta av i livet, be dem köra dig till flygplatsen, krama om dem och sedan åka tillbaka till ditt beachhouse uttrustat med egen kock, butler och älskare/älskarinna. Sverige betalar dig, fast att du bor utomlands! Hur kan det bli bättre?

So what att allting på kroppen hänger ner till marken. Tuttar, pungkulor, dubbelhakor. Vad gör väl det? Its a small price to pay. Du har nog endå slutat bry dig om vad andra tycker om dig för lääänge sedan och kanske, men bara kanske så låter du t.om din man få gå omkring på stranden i en speedo kalsong a'la 2 storlekar för små, medans du själv har en stringbikin som visar alla åderbråck eller ringmuskler som du har på kroppen. Som sagt, man har ju endå slutat bry sig vid det laget!

Tänk, man kanske även blir så modig och djärv att man låter sin andre hälvft gå omrking med en midjeväska runt magen, höga sockar i flipflops, korta shorts uppdragna till armhålorna, en t-shirt där det står namnet på playan som du befinner dig på, och en enorm solhatt/Volvo kepa, utan att man skäms för det?!

Man bara reser, njuter, lever och (om man har tillgång till viagra eller Älskare/rinna) har sex hela dagarna!

Jag vill vara pensionär. NU! Säg vilket parti som tänker på de äldre, och de har min röst!


(Tänk vad en kväll i en färdtjänstbuss -Sann historia- kan få en att tänka till)