Heaven or hell?

2010-08-25 @ 12:19:51
Jag har funderat lite över det här med att vara med barn. Och jag tänker på den dagen då jag kommer att vara havande. Det verkar så mysigt, pluttinuttigt och som en enda stor dansgala med enhörningar ovanför rosenbäddar i regnbågslandet för vissa, medans andra kan uppleva det som 7 svåra år i satans våld fylld av smärta, illamående och terror. och jag kan ju givetvis inte låta bli att undra och fantisera om hur det kommer att vara för mig.
Men. Så kommer jag på hur jag blir när jag är sjuk, Förkyld och Lite öm i halsen.
Jag blir döende! Jag är hjälplös, ett mirakel att vara vid liv överhuvudtaget, redo att skriva mitt testamente och jag blir paralyserad och sängliggande, oförmögen att ta mig någonstans.
Så jag tror att det kommer att bli såhär när jag blir på smällen:
Samma sekund som gravstickan visar ett extra streck så kommer jag att vara super gravid. Och då menar jag verkligen SUPER GRAVID. Första vecka så kräks jag konstant,brösten håller på att explodera och är redan lika mjölkfyllda som en mejerikossas och jag är trött och illamående mest hela tiden. Andra veckan så får jag bristningar på magen och har redan då gått upp 10 kilo. En månad in i graviditeten så blir jag sängliggande resten av graviditeten eftersom foglossningar, sura uppstötningar, förvärkar och 55 kilos viktökning gör det svårt/farligt/omöjligt för mig att stå på fötterna ens!
Känner jag mig själv rätt så kommer jag att komma med i guiness rekordbok för att vara den mest gravida kvinnan i världshistorien. Åttlingsmamman kan ju slänga sig i väggen med sina 8 barn samtidigt i magen, hon kommer endå inte i närheten av att vara lika gravid som jag kommer att bli när jag har bebbe i magen!

Med tanke på hur skengravid jag kan vara dagarna innan mens så säger jag bara, Good luck Tomi. Du kommer verkligen att få stå ut med en hel del när jag väntar barn. Tror jag.

Jag kanske överdriver en liten smula. Eller vad vet jag. Det kaaaan ju bli så.
Jag kan bara spekulera än så länge.

Men himmel eller helvete så längtar jag som f-n till den dagen då jag väntar mitt första barn!

Kommentarer

Postat av: mami

heh...när jag bärde dig så gick jag i skolan, gick upp 12 kilo, inget illamående, förlossningen gick fort (4 timmar) och strax innan du föddes dansade pappa o jag VALS i rummet!!! man säger att lik sin mor....???vem vet, så individuellt kommer det säkert bli!kram

2010-08-25 @ 12:52:23

Postat av: Anne

Usch, vilket skräckscenario!!! Jag gick bara upp 8 kg när jag väntade Janne, gick ner dem + lite till snabbt som 17. Det kommer att bli bra ska du se... Kram 1

2010-08-25 @ 13:05:00

Postat av: Heidi

Hur det än blir så kommer du att fixa det galant den dagen det är dags. Alla graviditeter är ju unika. Jag gick upp ca 20 kg med båda barnen, hade foglossning men mådde aldrig illa förutom när jag åkte bil eller åkte på tåget åt "fel håll". Trots foglossning och tung mage så älskade jag att vara gravid!



Det är så mysigt och känna sitt barn i magen.....

KRam!

2010-08-25 @ 17:17:43
URL: http://heidin72.blogg.se/

Postat av: Milo

När jag väntade Havannah gick jag upp 20+ (slutade väga mig efter att ha gått upp 20 kg...), kräktes som en galning första tre-fyra månaderna, humörsvägningar from hell och jag grät om mjölken tog slut hemma. Tuttarna gjorde förresten så ont så jag grät när jag skulle sova. :) Lycka till, härligt att vara gravid. ;)

2010-08-25 @ 21:07:04

Postat av: Milo

Måste tillägga att jag ändå älskat att vara gravid, båda gångerna! Inget som går att jämföra med det!

2010-08-25 @ 21:08:39

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback