piiano

Mitt älskade, förbaskade jävla öra har fortsatt att plåga mig trots en avslutad antibiotikakur. Så igår, efter 16 dagar av smärta, dövhet och ett oräkneligt antal uttalade förbannelser så fick jag nog och ringde till öronläkaren och bad om en tid. Fick en tid redan dagen efter, alltså idag och åkte dit i tron att de bara skulle kika in i örat, konstatera att jag behöver mer antibiotika och vara tillbaka i bilen 10 minuter efter att jag parkerat den. Nåmen tji fick jag. De kollade örat, "Ojdå"ade sig och gick sedan lös inne i örat med topsar, sugmojänger, långa-hemska-spetsiga-sadist-instrument, salvor, whatnots och andra elaka svider-som-sprit-och-salt-i-ett-öppet-sår redskap. I ca 40 minuters tid så satt jag och plågades i stolen innan jag slutligen fick gå därifrån, yr i huvudet av då jag mitt i smärtan totalt glömde bort hur man gör när man andas.
Och denna sadistiska "lilla" stund fick JAG betala för också. 270 pikadoller fick jag punga ut för att bli brutalt mörbultad och ommöblerad genom halva skallen....
Tänk vad man utsätter sig för ibland. Men vill man ha hörseln kvar så får man lida pin. Så är det.

Dock så försvann tröttheten som jag har haft ett tag nu. Adrenalinet jobbade på i 180 efter läkarbesöket och det var som om jag svalt 100 duracellbatterier. (om tillfällig smärta hjälper mot trötthet så ska jag kanske bli masochist på heltid?) Men säg den lycka som varar, nu efter jobbet så är jag tröttare än någonsin... Blir tidigt i säng ikväll. (så säger jag iofs alltid men endå blir det aldrig så!)

Blev gladare när jag kom till jobbet iaf, min kollega sa att det syns att jag har gått ner i vikt. Att mitt ansikte hade blivit smalare. Hon förundrades lite hur det kunnat ske så snabbt. Tusen tack Karin, du gjorde hela min dag!!! (plats för smileyface)

Nä... om jag skulle försöka mig på att förflytta mig och mitt onda öra in i duschen nu.

Slut med läkarbesök för min del resten av året bestämmer jag här och nu!