piiano

Man skall icket ljuga på ens blogget. Överdriva och skena iväg med seriösa överdramatiseringar och fantasier är okej, men att ljuga är inte okej.

Så jag säger som det är.... Jag skulle ju cykla till jobbet igår var det sagt men... det blev inte så. Jag åkte och lunchade med tjejerna i stan och det drog ut på tiden. Därför att..... jo, "The Pointer Sisters" hade konsert på parkeringer där jag hade lämnat bilen och alla var "So excited" och halleluja momentade med armarna upp mot himlen så att jag inte kunde se var min bil var. Precis när jag väl hittade bilen och skulle backa ut från P-rutan så kommer en ENORM Amerikansk långtradare och parkerar precis bakom mig så att jag inte tar mig någonstans, jag går ut och ska skälla på Cowboyen som kliver ur, han hinner inte mer än att "Howdy mam:a" mig innan jag ser att det inte är någon annan än Jack Black (min idol och dröm) som är cowboyen. Våra blickar möts och vi blir blixtförälskade, drar till USA och köper en herrgård ihop, har en fantastisk sommarromans som tyvärr tar slut p.ga. av att Jacks huvud expoderar då han skrattar för hårt åt ett av mina miljontals roliga skämt så jag åker tillbaka till Sverigen, kör ut bilen från P-fickan och hinner just och just att stoppa en Lapplisa från att ge mig böter för att perkeringstiden har gått ut för 19 minuter sedan (true). Kör sedan plattan-i-mattan hem och hoppar på cykeln och tar mig inte mer än 1 kilometer förrän jag inser att Gudarna är lite purkna på mig och blåser alla sina vindar rätt i ansiktet på mig så att det gör att cykeln snarare rullar bakåt än framåt och att jag ALDRIG kommer att hinna till jobbet i den farten och på den kort tiden jag hade på mig, så jag vänder om och dumpar cykeln och tar bilen trots allt......

Allt detta på EN dag!
Så ni förstår, det var inte så att jag INTE VILLE ta cykeln utan jag HANN alltså inte ta cykeln...


Vissa dagar är helt enkelt mer händelserika än andra!