piiano

Fy helvete, andas lugnt....
Jag sitter i töre just nu och känner hur jag är påväg att drabbas av en panikångest attack... Det är en sån där jobbig kväll då man bara tänker på ALLT..... Mn älskade pappa har så ont och har så svårt för att röra sig att det riktigt river i bröstet av smärta att se det, när man inte kan göra någonting för att hjälpa heller.... Jag blir så jävla hjälplös också när han mår dåligt, jag vet som inte riktigt vad jag ska göra eller säga så det blir bara att jag... varken säger eller gör någonting! Jag är så jävla fucking sämst på ta hand om dem som behöver det.... Jag blir så feg och vill bara bort därifrån.... Jag vet som inte riktigt hur jag ska hantera känslorna och situationen så jag blir bara tyst och ledsen.... Eller börjar skämta och skratta hysteriskt....

Fuck fuck...

Sedan så tänker jag även på hur allting har blivit där hemma... Jag kan inte hjälpa det men jag känner mig besviken... Det är som att jag hade väntat mig.... mer? Det är som om allting gick alldeles för enkelt.... Vet inte riktigt hur jag ska förklara det men kanske önskar jag att jag hade fått någon typ av bekräftelse eller önskan till en förändring? Men det är bara så... apatiskt och lätt. Oväntat lätt. Jag bara fick gå, helt utan en kamp.... Det känns så otroligt ledsamt och sorgligt men nu blev det som det blev. Vet inte om jag tillochmed hoppades på att få en anledning till att ändra mig men den anledningen verkar inte vilja uppenbara sig... Varför kunde vi bara inte försvinna härifrån tillsammans? Men man är den man är... Man kan ej tvinga någon annan till att göra saker mot deras vilja.....

Fuck fuck....

Jag har då börjat planera på vad jag ska göra. Jag måste få komma bort härifrån. Jag bara måste. Flykt? Nej, egentligen inte.... Jag bara hör inte hemma här nå mer. Inte just nu iallafall.... Kanske om några år så vill jag tillbaka hit igen, men absolut inte just nu. Som min mamma sa, hon har också haft en längtan bort härifrån hela sitt liv, och nu ångrar hon sig för att hon inte tog chansen när hon väl hade den när hon var yngre! Jag vill inte ångra mig när jag blir äldre...

Fuck fuck....


Det är inte hälsosamt att  sitta uppe såhär när man är övertrött och fundera över livet... och samtidigt lyssna på deppmusik. Det går inte att ta sig igenom sådant utan tårar!


Nu måste jag gå ut en sväng... ska sitta med mamma på bron och prata om allt och försöka att lugna ner mig lite. Panik ångesten är bara några snabba andetag bort....


Fuck.....