piiano

..när man har så härligt sjuka kollegor! Har fått skratta heela lunchen så att jag tillslut nästan pissade på mig och svimmade av syrebrist. Mascaran rann så jag blev svart i hela ansiktet. ha ha ha. Aj aj, jag har ont i magmusklerna nu. Ah, har haft en så härlig dag tack vare alla skojiga personer som man har lyckan att jobba med. Mycket nöjd är jag ikväll.

Nu dusch, och sen middag. (blir sena middagar då jag jobbar kväll)

(härmar Fjortisen A vem-fan-det-än-var:)
"är det meningen att man ska blöda i röven i flera dagar när man har förlorat sin oskuld? ba tyyp lixom" hahahah.
"Jag sög av min pojkvän, är jag gravid nu? har känt mig lite uppblåst i magen faktiskt. ba tyyyp lixom"

Hahaha ha, jag orkar inge mer nu, thihihi... aj, min mage!

Idag så har jag inte mycket att skriva om... har varit helt apatisk hela dagen. Nada känslor känner jag. Varken bra eller dåliga. Så det blir inte så mycket mer än så här skrivet idag. Svårt att rapportera när man är helt tom inombords. Minns knappt att jag har varit och jobbat idag ens... Kommer då definitivt inte ihåg vad jag har gjort där iallafall...

Bio ikväll kanske? jag vet inte... får se om jag ids. Är lite slö just nu.

Hörs!

Jag har, så länge jag kan minnas, haft perioder då jag helt drar mig undan från omvärlden. Jag orkar helt enkelt inte umgås med någon (inget att sakna, jag är otroligt tråkig som sällskap under dessa perioder) och jag har ingen energi att prata med någon, så jag låter då oftast bli att svara i telefonen, om jag överhuvudtaget har den påslagen ens... Det är inget personligt mot någon annan men jag vill bara vara ensam ibland. Ensam och så hemskt tråkig som man bara kan vara. Som veckan nu (och veckan innan jag åkte till cypern) så vill jag helt enkelt bara ligga i sängen, soffan eller bara slösurfa på nätet och göra... så lite som möjligt!

Människor som har känt mig länge vet att jag blir så här ibland. Man ser inte mig på ett tag och sedan så helt plötsligt en dag så bara -poff- så är jag tillbaka igen. De vänner jag har är sådana som inte kräver att jag ska höra av mig jämt, de tycker om mig trots att jag har mina perioder (och är som jag är -dålig på att höra av mig!). Även om de vissa gånger kan vara mycket längre än andra... Det är äkta vänskap för mig. Man behöver inte höras/ses jämt, man vet endå att den andra tänker på en och när man väl ses så är det som att det var igår man sist sågs.

Ikväll så har jag mobilen avstängd och hemtelefonen är urkopplad. Jag vill helt enkelt vara tråkig och för mig själv nu ett tag. Hur länge? Det vet jag inte... Men när jag väl tar mig ur det här så möts vi igen mina vänner för jag vet att ni väntar på mig, precis som jag skulle vänta på er.

Är jag påväg att bli deprimerad igen? Måste jag börja med mediciner igen? Jag vet faktiskt inte... Kanske är det ett tecken på att det är påväg åt det hållet när jag drar mig undan så drastiskt? äh, tiden får utvisa. Det kanske bara är så att jag behöver lite lugn, ro och en massa tråk ett tag. Jag hoppas då att det är så. Jag hoppas också att detta går över snabbt och att jag får tillbaka lusten att sällskapa snart igen. Men som sagt, only time will tell.



Nu däremot ska jag tråka vidare framför tvn.


(det brukar ju iofs vara så att jag, innan jag blir deprimerad går upp mycket i vikt, vilket jag nu också har gjort.... Fuck också! Tänk positivt Piia, TÄNK POSITIVT!! )


Vad det än är så har jag varit med om nog mycket för att veta att jag tar mig ur det.



God natt!

Idag så har jag tänkt väldigt mycket på döden. På min och på alla andras... Det känns så skumt att tänka att någon som man tycker om helt plötsligt kan vara med om te.x en olycka eller så och sen finns de inte mer.... Vi tar morgondagen för givet och tanken finns inte ens att någon du känner eller du själv, som är helt frisk ska kunna gå och dö. Döden skall ju komma först när man är jätte gammal och har levt ett helt liv. Sen har jag tänkt mycket på cancer också... För det är ju faktiskt så att när man hör ordet cancer så är ju det första man tänker på ; döden. På något sätt så är faktiskt just ordet cancer mycket mer skrämmande för mig än vad döden är, mycket för att jag inte har haft så med döden att göra. Mina mor/far föräldar dog när jag var så liten att jag knappt kommer ihåg det.... Medans jag på nära håll har sett vad cancer gör med den som är sjuk och vad den gör med alla anhöriga.... Det är som att var man än tittar och vem man än känner så har de flesta på något sätt en erfarenhet av den jävla äckliga sjukdommen.... Den förstör och förgör så jävla mycket...

Jag vet inte om jag är så himla rädd för att dö själv (jag vill ju absolut inte göra det förstås!), men jag är dessto mer rädd för att någon som jag älskar ska gå bort. Jag vet inte alls om jag skulle kunna klara av något sådant för jag vet hur oerhört känslig jag kan vara....

Har pratat med flera personer på sistone som har/har haft någon nära sig som är/varit sjuk i cancer och jag börjar bli så otroligt trött och leds på den här förbannade jävla sjukdommen! Varför? Varför i helvete varför? Det är så orättvist att det inte finns ord för det!




Usch. Det är så jobbigt att tänka så här mycket.... Cancer kan man ju faktiskt vinna över! Det är det jag måste försöka komma ihåg dagar som dessa, man kan faktiskt leva med det till du dör av ålderdom, bara man ger sig fan på det!!!!



Pappa jag älskar dig, och jag vet att du kommer att leda mig fram till altaret i las vegas den dagen då jag ska gifta mig. Även om det blir om 10-20 eller 30 år! Du är så stark och tapper att dig kommer ingen att ta ifrån oss förrän du är minst 100 år!!! Detta vet jag! Pappa är en sådan fin man som säger att ingen männsika får mer än vad de klarar av och han har fått det här nu eftersom att han kan ta det. Om jag vore ens hälften så modig som min far är så skulle det räcka gott och väl. Han är den bästa människan som man kan känna i hela världen, lätt! Den roligaste också. Härligt att att höra att han har fått bestämt datum nu till umeå för strålbehandling.




Huja, nu ska jag slå på någon film och försöka att tänka på något annat. Har varit så tankspridd idag... som ni hör av alldeles för starka och jobbiga tankar...

Det var inte precis igår om man säger så... Fort går det att man vänjer sig av från internet, räckte bara att vara borta en ynka vecka för att man ska bli alldeles för slö för att orka blogga. jaja, men jag tar mig i kragen nu och försöker komma igång med det.... hinner dock inte skriva mer än god morgon just nu eftersom att jag ska på personalmöte om 40 minuter. Och imorgon så börjar jag jobba igen efter semestern.... fy fan också... känner mig inte alls utvilad! snarare tvärtom....

ja, som ni vet så var jag och tompa till aya napa förra veckan. (lägger in bilder därifrån senare idag) Vi hade först två rätt så halvkassa dagar till en början. Stränderna som var nedanför byn sög så innåt h-vete! klippiga, steniga och allmänt fula. Vi tyckte inte alls om orten då badandet är en big deal för både mig och tomi.... Andra dagen så hittade vi dock en finare strand, men det tog ett jäääävla tag att gå dit så på tredje dagen tänkte vi att vi antingen får fly till turkiet eller så.... hyr vi cyklar! och eftersom vi inte ides börja leta nytt hotell och börja släpa oss till den turkiska sidan av ön så fick det bli cyklarna. Och genast så blev semestern mycket bättre!!! Vi kunde smidigt ta oss från strand till strand! Vi cyklade ganska mycket under resten av veckan, tex till aqua park. Men det känns riktigt tråkigt att de första dagarna gick åt till att vara missnöjd över valet av resemål..... Hade vi bara vetat så hade vi nog dragit till kreta.... Eller så hade vi helt enkelt hyrt cykel redan dag ett så hade alltihopa nog känts bättre från början!

Men många skratt och härliga upplevelser fick vi! Mycket sol, bad (till slut) , värme och party fick vi. Men veckan gick åt helvete för fort bara!!! och nu när jag har kommit hem så har jag drabbats av en reality chock... Det blir alltid såhär efter att jag har varit utomlands... jag blir nedstämd och lite deppig att komma tillbaka till denna skithåla till stad... utomlands är ju var jag hör hemma, varje dag! nåja, det är ju faktiskt inte aaaallt för länge kvar till jag drar till Barcelona! hihih... längtar verkligen!


jo, innan jag åker iväg så måste jag ju säga att min älskade mamma blev så leds på mig här om dagen, då jag gnällde på henne för att jag inte fick låna hennes bärbara dator, så hon tog helt enkelt med mig till onoff igår och köpte en helt egen till mig! hahah. vad gullig hon är min käre mor! Tack så hjärtligt mamma, är så himla nöjd! så nu sitter jag alltså och knapprar på en dator som tillhör MIG!! Den är min och ingen annans... vilken känsla alltså... Min första egna dator. Mamma tänkte också på att jag ska ha en dator när jag drar ifrån landet så att jag kan hålla kontakten med allihopa lättare. Thanks mami! Världens bästa är du.

Så bilderna kommer när jag har fixat in dem på MIN dator. Just nu så ligger de i tomis dator ju. (hihi, är så lycklig över att ha en egen dator att ni förstår inte!!)


nämen nu blev det mer än vad det skulle.... måste stressa iväg!!



Ciao!

Livet känns så obeskrivligt skönt just nu. Har äntligen semester och dagen då vi åker till Cypern är finally här!! Som jag har längtat....

Jag är näääästan helt färdig packad, ovanligt för att vara jag... Brukar alltid lämna en massa till sista sekund. När vi egentligen skulle vara på väg redan, DÅ först brukar jag att packa klart... hehe. Även jag har mina ljusa stunder.

Inte allt för länge kvar egentligen tills vi ska bege oss mot flygplatsen. Men tiden går sååå sakta just nu... en och en halv timme kvar vi åker..... och sen så är det ytterligare 2 timmar efter det att vänta innan flyget far.... ojojoj orkar knappt bärga mig! Har resfeber och vill iväg nu, helst igår! Nå, ska ta och köpa mig en stooor och kall öl på kallax och skåla in semestern. Det är ju nästan en tradition att göra så....


Så, hoppas att ni klarar er utan mina inlägg i en hel vecka! (jo men det gör ni ju, så intressant liv har jag ju inte! haha) Jag kommer att ligga på playan med en kall en i handen och njuta av värmen.... Bada, sola, parta (älska?) och äta grekisk mat.... åh FY FAN SÅ SKÖÖÖNT DET SKA BLI!


Det är såhär jag mår som bäst.... på resande fot!





sköt om er! skicka ett sms till mig med eran adress så lovar jag att skicka vykort till er. kram

Självinsikt: Jag har upptäckt en otrevlig sida hos mig som uppenbarar sig på söndag mornar, udda veckor.... Nästan undantagslöst (ialf när jag sover här "hemma") så beter jag mig som en bitter, sur och elak kärring! Jag klagar på allt som jag stör mig på med lägenheten och allt som jag stör mig på, på människorna (människan!) runt omkring mig. Men helt ärligt så stör jag mig på ALLT dessa söndag mornar så att man ska egentligen inte ta åt sig... Saker som jag inte menar kan lätt komma ut ur munnen. Det är det att jag hatar att kliva upp till att måsta åka och jobba på söndagar. Hate it hate it Hate it!! och då blir jag grinig och ska ta ut det på första bästa stackare som råkar stå i min väg. Det enda man då ska göra för att undkomma min outgrundliga vrede är att säga något så roligt att jag faller ihop av skratt! Eller att kittla mig kan också fungera.(att man efter att ha känt mig i över 5 år fortfarande inte fattar det gör mig bara mer sur & frustrerad!).. om man törs komma nära alltså. Jag vet inte varför jag inte kan bete mig men jag blir bara så.... cant help it. Avskyr så fruktansvärt mycket att behöva kliva upp tidigt på en söndag och göra saker som jag inte vill göra!

Även om det råkar vara min sista dag innan semester så är jag fortfarande grinig.... nåväl blir nog endå på bättre humör när jag kommer till jobbet... Har så roliga kollegor! (oftast ialla fall... fast alla har ju sina dagar också....)


Jag vantrivs i den här äckliga lägenheten.... Fy fan vad skönt det ska bli att få komma härifrån!!



Jag är en bitch idag, förlåt alla som kommer i min väg!

and so little time to do it in! Varför blir det alltid såhär när jag ska åka utomlands? Jag måste köpa det och det och det, sen måste jag hinna göra det och det och det... Men varför stressa så? Allt man behöver finns ju att köpa även i utlandet. Jag menar, andra länder än sverige har också uppfunnit/upptäckt schampo, tandkräm och tamponger.... plus det ena med det andra med det femtonde! Tror nog att jag ska göra som tompa sa, bara ta med mig en ica-kasse (haha mamma, du "älskar" när jag släpar allt i påsar!!) med underkläder i när vi åker. Jag släpar alltid med mig halva bohagen då jag far någonstans (även om jag bara blir borta över natten!!)... jag brukar som resonera, att det är bra att ha -bara utifall att- (utifall att det tex skulle bli snöstorm i grekland så kan det ju vara bra att ha varma kläder med sig!!!) Spelar ingen roll hur mycket jag än reser, jag tror faktiskt inte att jag någonsin kommer att lära mig att packa lätt....

Men som tur är, kanske, så jobbar jag nu varje dag tills vi åker så jag kommer inte att hinna stressa runt i alla affärer och slösa bort halva resekassan på onödiga nya kläder som jag endå inte kommer att använda, på mediciner som jag endå inte kommer att behöva och på krämer, sprayer och smink som jag endå inte ens öppnar förpackningen på... (fast om jag känner mig själv rätt så kommer jag endå att få för mig att jag bara MÅSTE ha det och det och det, och så lämnar jag allting till på måndag innan vi åker, vilket resulterar i att jag kommer att åka omkring som en galning, stressad, irriterad och allämänt jobbig!!)

aja. Bara vi tar oss iväg... Jag ska försöka koppla bort allt här hemma för en vecka och bara slappna av.... hämta nya krafter så att säga. Pappas order!


Jag vill också tacka alla er gulliga människor för era vänliga sms/samtal/kommentarer sedan förra blogg inlägget. De betyder mycket för mig ska ni veta. Orkar bara inte svara just nu, men jag vill att vi vet att det värmer!



Nu måste jag stressa iväg till jobbet!

Jag sitter här och lyssnar på HIM, något som jag alltid gör då jag är riktigt ledsen. Ville Valo har i många år funnits vid min sida när jag har känt att jag inte längre orkar mer... Det är något med hans ångestfyllda vackra röst och fina texter som tröstar mig på ett sätt som ingen annan kan... (Förutom min älskade hund Rajsan)

För just tröst, det är någonting som jag har ett stort behov av idag.... Har fått mig en riktig kall dusch av ångest och chock. Mor och far kom förbi på jobbet idag efter att de varit på sjukhuset.... Pappa är sjuk igen.... Cancern har efter att ha slagits mot alla mediciner och behandlingar under de senaste åren, slutligen trängt sig igenom dem och gjort sig immun mot dem.... Så nu börjar resan om från början igen. Pappa måste åka till umeå och strålbehandlas... allt börjar om från början.... Stackars, stackars pappa! Jag kan inte med ord ens försöka förklara hur ledsen, förtvivlad, arg och chockad jag är... Jag tycker så synd om min stackars pappa!! Och att han inte klagar, inte ens det minsta.... jag förstår inte hur han orkar?? Han är så älskvärd min käre far. En stor och tapper människa är vad han är! Jag beundrar honom så mycket. Och min älskade mamma också som står starkt vid hans sida och kämpar... Tillsammans kämpar och slåss de mot det onda.....

Fy fan... jag orkar inte. Just nu är jag så uppriven att jag inte förstår hur jag ska orka resa mig upp igen. Jag kan bara ana hur pappa och mamma känner sig just nu..... Känner mig så jävla egoistisk också för att JAG mår så jävla dåligt. Det är ju pappa som behöver tröst och stöd av oss andra, men det är endå han som tröstar och försöker lugna oss andra.....
(Givetvis så orkade jag ju inte vara kvar på jobbet efter beskedet jag fick, så jag åkte hem och mina föräldrar kom hit och tröstade mig!!! Det borde vara tvärtom, jag som tröstar dem... men jag är så jävla känslig och svag att jag bröt ihop med detsamma....)

Just nu så hatar jag att livet är så jävla orättvist!! och jag HATAR HATAR HATAR CANCER!!!


Fy fan....


Jag orkar inte känna dessa känslor nå mer... Det gör så förbannat ont....



Livet är så skört... snälla lova att ni är rädda om de ni älskar!!
 
(vacker text)




(Mitt sällskap i sorgen)

ikväll är jag verkligen slut som artist. Ska vara glad om jag lyckas finna kraft nog till att resa mig upp från stolen jag sitter på och masa mig till soffan... åh, jag har ju en twister i frysen också som jag vill mumsa på nu kom jag just på. Herre mun jekale vilken omväg det kommer att bli...säkert hela 4 meter extra kommer jag nu måsta gå!! Vissa dagar så orkar man helt enkelt inte. bara 6 dagar kvar nu till semester!!!


Helgen var galen men ack så skoj. Även söndagen var fin, lång lång promenad, bad och filmkväll. Tack alla mina gummor och gubbar för att ni finns och att ni är så roliga!

Jag och tompa hade sedan länge bestämt att vi skulle åka till Boden idag för att gå på Western Farm och se hur det var där. Nå, sagt och gjort, vi åkte dit och båda var på strålande gott humör. Men tji fick vi.... Då vi kommer dit så visade det sig att det var stängt!! schysst! Vi som båda hade sett fram emot det... Barna sinnade som vi är. Så mycket var det med den äventyrsdagen... Not cool at all! Fick inte se en endaste cowboy.

Så det blev till att åka tillbaka till lulä och gå på stan istället... inte alls samma sak men vi båda lyckades iallafall hitta oss lite nya kläder till Cypern. Nu är det inte alls länge kvar! Bara nästa vecka att jobba (visserligen så har jag 6 dagars arbetsvecka men det kan jag nog stå ut med!) and then we are off! Längtar så att jag håller på att bli tokig(/are)!!!

Igår kväll så var det grillning på "min" altan med tompa som gällde och ikväll så ska Emma komma och hålla mig sällskap på samma altan. Vi ska sitta där och mysa och prata skit. Sen har jag även hört rykten om att en galen mexican och en ännu galnare stycket Johan skulle våldsgästa den flera gånger tidigare nämnda altanen också... men det är som sagt något som några fåglar har pipit i mitt öra så det kanske inte aaaaalls stämmer! ha ha ha ha!! (funny inside joke!)
Att jag älskar denna altan.... Ska fråga Linda om jag kan få ta med mig den hem när hon kommer tillbaka från sin sverige turné. Tss!

Nä, nu måste jag iväg och handla lite chips och chilinötter till ikväll och sen ska över till altanen (med tillhörande lägenhet).



Ha en fortsatt trevlig helg!

Fick mig just en liten orgasm. Bland det härligaste som finns (för mig) måste endå vara att när man vaknar och sätter på någon webbradio, och den första låten man hör är en låt som ger en gåshus och rysningar av välbehag enda in i själen. Då kan jag känna att min dag ska bli fantastiskt, och att livet är underbart. Det är inte ofta jag sådana mornar, men de möter mig lite då och då. Idag fick jag mig en sådan amazing start, med nybryggt kaffe i min kopp så är den första låten jag hör denna :




Är det inte himmelriket så säg?

Just nu så pendlar jag mellan Lindas och min egen lägenhet. Hennes extremt sköna säng i all ära, men då datorn där har dött och hon inte har någon tv så kan det faktiskt bli väääldigt tyst och ensamt stundtals. Fåglarna är inte så mycket att leka med heller, de bara hugger efter mig då jag vill kramas med dem! Jag inser nu hur pass beroende av elektroniska prylar man faktiskt är..(jag är nog en omedveten internet nörd jag har insett!). Jag menar, man gör ju faktiskt ingenting nu för tiden utan använda någon typ av el pryl. Antingen så är tvn igång, eller så spelar man musik på radio/stereo eller så sitter man och nöter på nätet/pillar på telefonen. Man kan inte längre bara umgås utan någonting som "stör"..... Som vi satt och pratade om här om dan.

aja. Sedan så vill jag bara påpeka att den här B-iga bloggen, är MIN blogg! Vilket innebär att jag får skriva exakt vad jag vill!! och jag får gnälla och klaga bäst jag känner för utan att någon ska klaga på det. För om det inte passar att jag är en bitter-f*tta vissa dagar, so guess what, LÅT BLI ATT LÄSA MIN BLOGG DÅÅ! Som tomi faktiskt sa, vad ska man med en blogg till om man inte får gnälla av sig där? Bra sagt. Jag har bra dagar och jag har bajs dagar (tack vare mina hormon rubbningar och mitt hetsiga temperament så kan glad och deppig skifta från en minut till den andra och tillbaka igen på den tredje) och ska jag vara helt ärlig, så gillar jag att få klaga av mig här. Det är lite av terapi faktiskt. Bara så att alla vet, att man inte måste läsa det jag skriver om man inte vill. Det är upp till var och en. hihi....

Jag märker på jobbet nu att kroppen så smått har börjat ställa om sig på semester... Saker och ting går som i en söligare takt. och jag känner verkligen i varenda cell i kroppen att det nu verkligen börjar bli behövligt med ledighet! Det är lättare att vara glad och alert då man har fått vila ut i några veckor! Just nu så är jag grymt kinkig på alla som har/har haft semester!! Avundsjuk? men något! Nu vill jag inte jobba mer! Jag vill åka till cypern NU helst IGÅR! "Bara" 13 dagar kvar nu......



Har haft lite svårt att uppdatera här så mycket som jag kanske har velat, som sagt, har ju ingen dator hos L. Men jag ska passa på att skriva så mycket jag ids då jag är här och umgås med tomi.


Nu måste jag göra mig i ordning för jobbet.... Gäsp!


¡Buenos días!