piiano

Ah, så var det äntligen sagt. Nu kan jag fortsätta med min dag med ett gott humör.

Ibland så räcker det helt enkelt med ett youtube klipp för att få fram det man vill säga.

Vilken dag det har varit.... Den bästa beskrivingen på den kan bokstaveras: H-E-M-S-K. Hemsk. Horrible på engelska, kauhea på finska.
Det känns som att 7 av 10 personer som jag mött idag har varit sura, griniga, arga, anklagande och otrevliga.
Oh-my-lord att jag överhuvudtaget ens har överlevt denna dag.... Det är ett under i sig. Dock så kan det ha att göra med en räddande ängel som uppenbarade sig bara sekunder innan jag fick ett nervöst sammanbrott, Min kära syster! Hon kom in på jobbet och fick mig till att skratta så att tårarna började rinna! Jag älskar den underbara, råa och typiska Nousiainen humorn som hon och jag delar. Får alltid skratta så att jag nästan gör ner mig när jag umgås med henne. Gotta love her!

Förövrig så tycker jag att det borde vara lag på att bära namnskylt på sig. Var man än är! Här om dagen t.ex så träffade jag en person som kom fram till mig och utbrast; -Nämen HEEEEJ Piia! Jasså, du är i stan igen? Jag hörde att du hade flyttat till London? -Aaa...men det var inte alls långvarigt....sa jag. -nähä, jasså, men sen var du till övik ett tag också va? men jaa, vad roligt att träffa dig igen, fortsatte denne... -Jaa... mm... så, vad gör du nu för tiden då? försökte jag luska lite.. -nä, jag jobbar kvar där jag alltid varit, svarar personen då. -Måste gå, hejdå, kul att ses igen! -aaa, hejdå... säger jag och har INGEN ANING om vem det var som jag just hade talat med.... Försökte verkligen bläddra igenom hela mitt liv i hjärnboken men det var helt blankt.... Jag som har värdelöst namnminne brukar ialf minnas ansikten någorlunda men icket! Tycker verkligen att det inte vore dumt med lag om namnbricka! För mitt namnminne är verkligen lika med noll!!!
Så jag vill be dig, kära läsare att nästa gång vi ses, oavsett om jag känner dig bra eller inte, så var god och uppge ditt namn, nummer  och sen senaste skattedeklarationen så återkommer jag till dig när jag har tid. Tack på förhand!


Nu ska duscha av mig den jobbiga arbetsdagen, lägga mig till rätta i soffan och njuta av ett färskt avsnitt av sons of anarchy. Dagen må ha varit hemsk, men den kommer nog att sluta lyckligt åtminstone.


Smiley face!

Jag har märkt att hösten kan vara rätt bra endå. Om man bara håller sig inomhus vill säga. Jag tycker inte om att det är kallt, blött och slaskit, men mörkret är inte helt fy skam. Om man som sagt håller sig inomhus.
Mys faktorn är enormt mycket högre på hösten än vad det är det på sommaren då solen är uppe dygnet runt. Dessutom så är det så många härliga tv serier som börjar visas igen på hösten. Mina absoluta besatt-av program just nu är ; sons of anarchy, The vampire diaries (Baserad på twilight filmen, SE DEN!), desperate housewives, simpsons och så klart - Top gear. Feel good känslan är hög då jag får se nått av dem.

Jag älskar verkligen att krypa ner under filten i soffan och bli killad på ryggen/under fötterna och se på underhållande tv eller en bra film.

Sen så är det inte heller fy skam att läsa böcker på hösten. Nog för att jag läser mycket alla tider av året, men mys faktorn blir som tidigare nämnt högre av mörkret.

Som ni märker så är jag betydligt mindre rastlös idag än igår. Harmonisk känner jag mig idag. och då är det bara att njuta. Lyssnar just nu på bra musik, bloggar och mår gott.... Härliga, underbara tisdag, vad jag gillar dig!

Nu ska jag fixa mig lite kvälls fika, he igång nå bra att se på och kramas lite innan det blir dags för att sova.


Hakuna matata!

Idag har jag varit äckligt rastlös och uttråkad. Varenda sekund från det att jag slog upp ögonen imorse, fram till nu, har känts som en cd skiva som har hakat upp sig och som gastar samma ord om och om och om och om igen. Repeat från igår. Repeat från dagen innan. Allt jag har gjort har varit en upprepning av saker som jag gjort tusen gånger innan. Visst är det ju så att man upprepar sig annars också, men idag så har det känts hemskt! Jobbar man så har man ju oavsett om man gillar det eller inte, rutiner.

Jag väcktes av klockradion och tvingades kliva upp. Yjäkk, idag och alla andra dagar...
Jag åt frukost. Blä, det gör jag varje dag!
Jag for till jobbet. Blah, det gör jag 90 procent av alla dagar på året med.
Människor kommenterade min utklädnad. Jippie, det har de gjort varje dag nu i 2 veckor.
Jag körde bil. Woppiedoo, samma sträcka som varenda dag.
Jag duschade. Hmm, känns som att jag gjort det förut också?!
Jag sitter framför dator och bloggar/facebookar nu. Whaat, har det hänt tidigare måntro?
Jag ska se ett nytt avsnitt av desperate housewives snart. woho, som jag gör varenda vecka.
Sen ska jag sova igen. FAN-FREAKING-TASTISKT, för det gör jag ju aldrig annars va?

Sedan så kommer det att börja om igen från början.... Suckar. Big time suckar.

Det brukar inte störa mig så förbaskat mycket annars, men som sagt så är jag UTTRÅKAD IDAG!!! Jag vill så gärna att det ska hända något nytt, något oförutsigbart och roligt snart. Lite som ett kinderägg vill jag att det ska vara. Spänning, överraskning och choklad. Det är vad jag önskar mig. (men inte ett kinderägg dock, det kan jag ju vänta mig... och då är det ju inte längre kul...)

Måntro om det är måndags syndromet som jag drabbats av?

Kanske det, kanske det.


Imorgon är en ny dag, kanske är jag inte lika rastlös då. Eller så är jag det, men då drar jag banne mig till... Svappavaara!!!!

Fint. The story of my life. Thats it. Lyssna. Läs. Mina egna ord? Jag tror nästan det....

Blev väckt på ett lite annorlunda sätt här tidigare i morse... Helt plötsligt, som från ingenstans, så studsar Tompa upp från sängen och börja svära som aldrig förr. Hör orden fa-an, jävla skit ***** och kn***a upprepade gånger och vänder mig förskräckt om för att se vad som försigår. Då ser jag Tomtom springa runt runt i cirklar som om han letade efter någonting.... Sen lika plötsligt som det började så stannar han till mitt en tarzan liknande rörelse, tittar på mig med skräckslagen blick och säger; jaha... det är lördag, jag fick för mig att det var fredag och att jag hade försovit mig till jobbet....

och så lade han sig kolugnt ner i sängen igen som om ingenting hade hänt, ignorerade helt och hållet att hans lilla infall/verklighetsdröm höll på att ge mig en hjärtattack och nästintill kostade mig mitt liv, och somnar om!

Där har ni killen som tar sitt arbete på liiite för stort allvar ibland!


Så kan man också bli väckt... 

Litervis med Kaffe, jobb, dusch, middag + 30 års firande på allstar är hur min lördag kommer att se ut.


Ciao!

I många av de bloggar som jag dagligen följer så har jag på sistone kunnat läsa om ett konstigt virus som verkar sprida sig som en löpeld; "Bloggtorkan"! Blogg efter blogg informerar om hur inspirationen till att skriva har övergett dem. Det verkar vara ett av biverkningarna av sjukdomen. Men de som drabbas av detta mest är endå familjen, snokarna, vännerna och fansen. De är ju de/vi som behöver en dagliga dos av hur-andra-lever-sitt-liv "skvaller".... Jag trodde att jag var någorlunda immun mot detta iochmed att jag, i brist på annat, åtminstone alltid har en sjuk tanke på lager i hjärnbanken som jag mer än gärna delar med mig av.

Men ack så fel jag hade. Nu har även jag drabbats. Jag har förlorat min "musa"... Jag kan sitta framför datorn i flera minuter, och jag kan t.om veta vad jag ska skriva om, men orden blir helt enkelt inte i tryck.... Jag har helt enkelt åkt på den "galna bloggtorkan" jag med.

Och den kräver sina offer.... Vart fan ska man få sitt dagliga skvaller nu då? Är det meningen att man ska måsta börja prata med folk igen?

oh jesus amalia.

Någon som vet om det släpts något botemedel än?Har det överhuvudtaget uppfunnits än?

Hur som helst, om någon av er råkas hitta min motivation där ute någonstans, så lämna gärna tillbaka den till mig! Tackar i förväg.





Jag är sjuk.... Jävla smittsamma blogg virus!

Såja. Nu har jag återhämtat mig nog mycket från lördagen för att faktiskt orka återberätta den.  Jag hade en av de absolut roligaste kvällarna i mitt liv då. Vi satt längst FRAM på showen! Bara 1 meter från scenen! Tomi fick sjunga i mikrofonen, vi blev skämtade om och nedskvätta av Pablos svett, och jag var nära att pissa ner mig mer än 7 gånger vill jag lova. Fy fan vilken fantastisk upplevelse det var! Har nästan ont i magen och käken än idag, jag skrattade så hårt.

Efter showen så åkte vi till tuna på fest. Men vi hann inte vara där mer än 40 minuter innan de skulle ut och vi snällt fick fortsätta att öla i en trappuppgång...(fick inte åka med i taxin) Lite fjortis nostalgi över det hela faktiskt. Men vi hade roligt jag och tompa. Allt blir vad man gör det till, så vi satt där och skrattade och tjoade. Lite ångest hade vi över att vi inte tagit kort på alla komiker som uppträtt tidigare på kvällen dock. Vi hade ju bara kort på pablo. inte killen från stockholm Live (jari, stewie wonder tonic för er mamma & pappa), eller de 3 andra killarna som uppträdde innan huvudnumret. De var alla helt brillianta!! Så det beklagade vi oss över lite...

Jaja, våran taxi kom slutligen och vi bestämde oss från att åka in till stan och gå ut på cleo (av alla ställlen!!) då det verkade vara så jävulskt med kö överallt annars.... Det var typ jag, tomi och fyra andra nere på cleo när vi kom, men de 4 som var där var.... Komikerna som uppträdde före pablo!!!!!! LALA! Vi skålade med dem och fick foton på allihopa. Så vi var nöjda och glada över hur bra kväll vi haft när vi åkte hem.

Det hände ganska mycket den kvällen, men jag orkar inte skriva om allt. Skulle få skrivkramp.....
Låter bilderna tala för sig själva. ps, notera pablos härliga t-shirt! hehe..

  

Jag har så jävla mycket som jag vill berätta just nu, en hel del juicy skvaller också men just nu så pallar jag inte att blogga seriöst en sekund till...

Här hemma så gör både tompa och jag vårt bästa för att överleva bakfyllan som vi har drabbats av..

Hur fan kan man vara såhär bakis efter bara 6 öl?!!?!

igår hade jag en av de roligaste kvällarna i hela mitt liv, men det får ni höra mer om senare idag alt. imorn...



Jag är utrotnigshotad idag....

Om man har "ledig klädsel" på sin arbetsplats en fredag så kan det tänkas se ut lite såhär:

     

närå, skämt å sido, Halloween närmar sig snabbt så vi smygstartade lite med den på jobbet. Som den sanna teaterapan som jag är, så fullkommligt ääälskade jag varenda sekund av det! Jag älskar att synas och få uppmärksamhet, när det är är "oseriöst"(O-verkligheten). När det inte är den riktiga Piia som syns, utan clownen Piia som får utrymme. När jag går in i en roll som underhållaren så har jag inga begränsningar och ju mer folk skrattar eller reagerar desto mer går jag igång och skämmer ut mig ännu mer!! och jag njuter i det fulla. Men, är jag den vanliga Piia så är jag inte lika kaxig. Den sidan av mig är blyg och lite rädd av sig. och väldigt svensk! Inte klaga, inte kommentera, inte synas -För guds skull INTE dra på sig uppmärksamhet!!!!! Skulle te.x ALDRIG våga skicka tillbaka mat som jag var missnöjd med på en restaurang...Kocken kan ju tänka att jag är... Otrevlig!!!! Apan i mig skulle ju däremot ta maten med sig, kliva in i köket och dra den ena dåliga "fluga i soppan" skämtet efter den andra, innan hon slutligen skulle flasha tuttarna, kasta tallriken i ansiktet på kocken och sedan bara traska ut som om inget hade hänt. Jag gillar ju helt klar den tjejen bättre än den tråkiga, svensson pigan som jag annars är. Alla har vi ju våra likes och dislikes med oss själv.

Lång förklaring blev det, skulle ju bara säga att jag trivdes som fisken i vattnet med att vara utklädd på jobbet. Ser gärna ut så mer ofta!


Ikväll är kvällen som jag har längtat till i flera månader!! Ska ju och se pablo Franciscos stand up show idag! Jag är så otroligt taggad och exalterad! Förbereder mig inför kvällen med att.... inte skratta alls! Sparar mina skratt till honom.

Efter showen så blir det party hos Rob och Angelika. Ska bli riktigt skoj. Har inte träffat dem på länge!



I got a feeling, that tonight´s gonna be a good night!

Sällan, nästintill aldrig, händer det att jag vaknar före väckarklockan ringer. Idag var dock en sådan dag... vaknade redan 5.55 av att jag hade en riktigt elak magvärk. Så jag har inte kunnat somna om då det känns som att jag blir stucken med en kniv i magen, hur jag än ligger! Så det var bara till att kliva upp och hoppas att det går över till jag ska fara och jobba... Jag får väl skylla mig själv antar jag, efter den maffiga Allstar chili,choritso,cheese burgaren som jag klämde i mig igår...Plus alla de äckliga bearnaissås chipsen jag tuggade i mig senare på kvällen!! (gillar beasås, gillar chips men tillsammans var de ingen kombination!Rekommenderas inte!!)

Det var riktigt trevligt igår. Jag och johani poika hade riktigt mysigt. Efter "lunchen" (kan man kalla det lunch vid 4 tiden fortfarande?) så drabbades vi som vanligt av en skrattattack och satt där och drog de dummaste grejerna som ingen annan i hela världen skulle fatta utom vi, och garvade så att tårarna rann! Vi har en tendens att bli sådär efter en gemensam måltid. Något med en plötslig blocksocker höjning kanske? jag vet inte, men roligt har vi det iaf! (Stackars Tomtom i London, vad han fick lida!!!) Sen for vi runt på stan och kollade lite dittan och dattan... Hittade massor av sånt som jag inte alls behöver, men som det är hög VILL-HA faktor på endå. Dock så avstod jag från att handla någonting. (men se där, kanske är inte ALL karaktär förlorad) Bilen ska snart lämnas in så jag kommer att behöva pengar till det.... SUCK!

Nä, nu ska jag börja göra mig i ordning för veckans sista arbetsdag. Ikväll blir det fredagsmys om jag har förstått reklamen rätt?


Ha en bra dag!

Idag ska jag på dejt. En heldags dejt. Jag kommer att bli upplockad av en kille som kör en fin mercedes, och som sedan ska bjuda mig på lunch inne i stan. Sen ska vi hand i hand vandra runt på stan och kolla på nya glasögon åt oss var. Jag har saknat denna kille. Vi har en hel del historia ihop och har varit med om både ett och annat äventyr tillsammans, men jag måste erkänna.... Vi har aldrig legat med varandra! Kanske är det just därför jag älskar honom så mycket? Men hur som haver, så är han en min närmaste och bästa vän. och han är min heta dejt för dagen.

     


Ett stort grattis till honom, då han har blivit morbror för första gången!!

Jag var bara tvungen att ta bort det rosa... jag höll på att kvävas så jag gjorde en tillfällig ändring bara. Tror dock inte att jag är så värst "vit" heller? Måntro om jag går igenom en liten identitets kris? Jag verkar uppenbarligen inte längre veta vilken min favorit färg är ens!

 Det löser väl sig när man blir vuxen eller nått.

Jag vill mycket just nu. Jag vill sånt som jag egentligen inte vill. Jag drömmer om saker som jag inte har drömt om förut, och jag vill göra det! Förstår ni inte alls vad jag menar? nä, det gör inte jag heller... Allt jag vet är att jag vill det jag egentligen inte vill. Samtidigt som jag vill det så vill jag absolut inte det! men tänkt om det jag inte vill egentligen är det jag vill?

gahh, jag får ont i huvudet av att dividera med mig själv.


En resa hade gjort sig gott just nu. Rom, varför dröjer du så?

Jag börjar bli trött på allt det rosa i min blogg. Jag känner att det är dags för en förändring. Men då jag kan det här med kodmallar -och allt annat som låter som hebreiska i mina öron- ungefär lika bra som jag kan flyga en boeing 747:a, så kommer nog tanken att stanna... vid just en tanke. Finns det möjligtvis någon vänlig själ där ute som känner att de vill göra en mig en enorm tjänst och plinta ihop en ny blogg sida åt mig? (tittar på er med puppy dog blick) Som belöning så får ni en signerad idol bild av mig, som ni får betala frakten för själva. Om inte det är en fin deal så vet jag inte vad som är!

Den där "ålderns höst" som man då och då hör folk nämna, vet man egentligen när den är kommen? Kan man ta reda på det kanske? För jag misstänker starkt att den hösten har kommit till mig! Alla tecken pekar på det. Min hörsel blir bara sämre och sämre för var dag som går, igår te.x så sa en på jobbet att våran baderoll hade brunnit, varpå jag svarar; jaså? var det blåsigt inatt alltså? Jag svär att jag hörde henne säga att den hade blåst iväg... Sen ibland så kan en kollega stå och skrika efter mig länge och högt, men jag hör endå inte ett jota...

Jag har börjat få ont i höften. Det om något är väl en "gamlings årstid" symptom? Varje morgon då jag vaknar så har jag ont på höger sida som jag sover på...

I dag så har jag tappat allt som jag har hållt i min hand... stekpannan har jag tappat på min fot, dl måttet flöööög till vardagsrummet (tappade den mitt i en sving, fråga mig inte hur!) och mascarand tappade jag så att den for längst in under badkaret... suck!

Ett annat viktigt tecken måste ju endå vara att jag har börjat störa mig på "dagens undrommar"! Jag tänker ständigt att sådär var minsann inte min årskull då vi var unga. Vi hade respekt för andra och jadi jadi jada... (vilket vi förståss inte hade!)


Jaaa... inte lätt att åldras inte. Men tur att min "ålderns höst" kom såhär tidigt endå. Nu slipper jag ju den nästa höst då! För det är väl så det funkar? Att det bara är en höst det handlar om? En gång, sen inge mer? 

Visst är det väl så....?

Ibland kan oro visa sig i olika former. För mig så kom den fram som ilska idag.

Imorse när vi satt och åt frukost hos mina föräldrar så fick de besök från Finland. Mitt i allt så lägger de fram 2 limpor med ciggaretter framför mamma (som en present till henne) och då brast det för mig.... Jag blev svart i ögonen av ilska (läs; oro) och började gapa och skrika som den värsta galningen. Jag tyckte att de kändes så onödigt då hon har varit utan ett bloss sen i torsdags, och med tanke på allt som har hänt, inte bör ta sig ett endaste bloss till i resten av sitt liv. Jag betedde mig verkligen som en omogen tonåring och skrek att om hon vill röka ihjäl sig så ska hon då f-n inte ringa till mig och gråta då hon drabbas av hjärtinfarkt och lungcancer! Jag var så arg och rädd om henne att det... kom ut på helt fel sätt. Oron visade sig via ilskan. Det förstod min mor också. Så tack och lov är hon inte arg på mig....

Jag var dock arg länge. Så när jag skulle åka till jobbet så skickade hon med ciggaretterna och sa att jag kunde göra vad jag ville med dem för hon VILL INTE börja röka igen... Så nu ligger de i mitt skåp, och vad som än händer med dem så ska de iallafall inte få ta livet av min mamma. Hennes hjärta ska de hålla sig borta från!

Hur som haver, jag hade väldigt svårt att lugna ner mig. Jag var fortfarande uppjagad då jag kom till jobbet. (det är länge sedan sist jag var så här ARG på riktigt) Så det jag gjorde var att spela sådär övertrevligt glad. Som glader, hög på tjack och redbull. Har ännu kramp i mungiporna av det överdrivna smilandet. Jag lovar att jag var den trevligaste människan som någon någonsin har träffat.... yäakk. Men endå, även om mitt leende var falskt, så var det endå ett leende och efter ett tag så började det faktiskt smitta av sig på mitt inre och påverkade mitt mående till det bättre. Jag blev helt enkelt lugn och glad på riktigt. Fake it til you make så att säga.

På lunchen hade jag t.om börjat skämmas för mitt hysteriska utbrott och ringde till mor och bad om ursäkt. Hon förstod och hon förlät. Pjuhh. Tack! Shit vad jag kan vara pinsam ibland.....



Ikväll så är jag ensam hemma. Tomtom är hos kenken och kollar på fotboll och dricker några obligatoriska öl till det. (minns du vad jag sa igår mamma?haha,det enda som saknas är den engelska accenten!!) Så jag har laddat upp med cheezballs, Ben&Jerrys glass och godis. (3 dan i rad med slisk!Vad har hänt med min karaktär?)
Sen så sitter jag och kollar på en av mina absoluta favorit filmer ; Green street hooligans. En film om fotbolls fantaster (kallas visst huliganer också). Sen att min blivande exmake är med i den också gör ju den inte alls sämre. Nej nej... Samma kille som är med i min favorit serie , Sons of anarchy! Mumma. Så jag har det bra med både vanlig godis och ögongodis.



Fast å andra sidan så brukar jag säga att ögongodis smakar sällan gott.... Nä, men är man en engelsk (irlänsk funkar också) bloke som är snygg, gillar fotboll och öl så inte fan kan väl det bli fel? Brittiska killar... aj aj vad jag är svag för dem....


aja, men nu vill jag återgå till filmen. Min lilla blogg paus blev lite längre än tänkt. Ajöken!


 
(CH i sons of anarchy)



(CH i Hooligans. GE MIG!)

Svårt att få skrivro när 2 personer och ett stycket hund sitter och stirrar på skärmen bakom ryggen på en... Men jag ska endå försöka att ge en liten lägesrapport.

Jag är sedan igår i Töre och hjälper min sjuke pappa med att hålla ordning på sig själv, djuren och huset. Mamma fick ju som ni redan förstått, ont i hjärtat här om kvällen och fick läggas in på sjukhuset... Stressen med pappas sjukdom, hennes egna dåliga hälsa och allt annat blev till slut för mycket för henne. Jag kan bara tänka mig hur jobbigt det måste vara för henne och pappa att ständigt leva såhär... med oro och sjukdom i sitt hem dag som natt. Inte oförståeligt att det blir för mycket ibland! För oss andra är det ju betydligt lättare då vi har våra egna liv på våra egna håll och har lyckan att få distans till alltihopa... Den lyckan har ju tyvärr inte mina föräldrar.

Så jag ringde till min chef igår och frågade om jag kunde ta ledigt idag för att kunna vara här och hjälpa till. Min chef var väldigt förstående och sa att det inte var några problem. Det tackar jag för. Vissa saker är helt enkelt mycket viktigare än jobbet. Familjen tillexempel!

Nu har mamma iallafall alldeles just kommit hem igen. Hon verkar, efter omständigheterna, att ganska bra, om än lite omtöcknad och mörbultad. Att få problem med hjärtat är verkligen inte att leka med! Jag menar, det är ju inte så himla mycket man kan göra utan det!! Nu ska hon vila och absolut inte anstränga sig på en vecka. Hade jag haft möjlighet att vara här en hel vecka så hade jag utan tvekan varit det.... 


Jag vill också tacka för de fina kommentarerna på förra inlägget, samt de jag fått på facebook. Det är så fint och rörande att människor bryr sig! Ni är guld värda!

Nä, nu ska jag prata med mamma och sedan så ska jag ut på en lång skogspromenad med Rajsan.

Har utrotat alla dammelefanter här idag... Jäklar vad en hund och en katt kan stöka och damma till det på kort tid...!!


 

Jag förstår ingenting... allting bara snurrar.. har svårt att få ordentligt med luft..
Jag förstår absolut ingenting...

Pratade med pappa nyss och han sa att mamma ligger inne på sjukhuset. Hon hade fått problem med hjärtat.. Sedan så minns jag inget mer från det samtalet.. Hjärnan stängde av och slutade att ta in mer information.

Vad är det som händer??? Fan vad jag är orolig nu...

snacka om att regnet öser ner idag! Det ser nästan ut som att vattendropparna studsar upp från marken och slår ner en gång till. Varenda människa, hund och luleboarbetare som går förbi utanför fönstret ser extremt plågad ut. Jag förstår dem... Idag är en sådan dag då det är mysigt att bara ligga inne och titta på film och kramas hela dagen. Det mest mysiga hade nog endå varit att att ligga i en husvagn och kramas, lyssna på regnet och titta på film. Det borde vara okej tycker jag, att ta oh-what-a-crappy-weather-day-I-just-want-to-stay-inside-all-day ledigt från jobbet dagar som dessa.


I natt har jag förövrigt haft en riktigt skum dröm... (ååhh vad intressant att höra om andras drömmar va?!!!) Jag drömde att jag skulle äta middag, och alla mina ex pojkvänner och gamla ragg var där också..(det var ett stort bord, ja!). Behöver jag nämna att stämningen kring bordet var... lite tryckt och spänd? Sen helt plötsligt så var jag tvungen att välja vem av dem som hade varit bäst i sängen (dem som jag inte hade legat med skulle jag gissa hur bra jag trodde att de skulle vara) och den personen skulle jag bli tvungen att gifta mig och flytta ihop med....! (whatta f...?)


Att jag inte lär mig att jag inte ska se på skräck innan jag ska sova för då drömmer jag mardrömmar!


Alla män/killar/grabbar från ens förflutna samlade på ett och samma ställe? Det finns inte mycket värre jag kan tänka mig......



(jag och två tjejer från mitt igår-idag-föralltid.)

Har haft lite skrivkramp över helgen. Igår gjorde jag dock ett försök att bryta bloggtystnaden men det gick inte så bra... Jag satt i kanske 5 minuter och bara stirrade på skärmen.. men jag kom varken på en rubrik eller en textrad överhuvudtaget så det fick vara.

Så, idag gör jag ett nytt försök att uppdatera bloggen.

Hej! (sådärja, då var vi igång igen!)

Min lediga helg är återigen förbi. Jag hinner inte mer än just och just vänja mig vid att vara ledig innan det är måndag igen. Men däremot så känns helgerna evighetslånga då jag jobbar. Det är lite konstigt det där.... I allafall, fredagen så hände inget speciellt. Kollade några avsnitt av sons of anarchy (en serie som jag har blivit helt galet förälskad i!). Lördagen var däremot lite mer händelserik. Jag och emma lunchade och shoppade på stan. Jag hittade nada, men trevligt var det endå. Sen på kvällen så var det fest hos henne. Det var riktigt trevligt (speciellt då jag träffade en kär gammal vän som jag inte sett på lääänge) fram tills vi for ut på krogen. Så onödigt. Det förstörde hela kvällen. Det var alldeles för mycket folk ute, jag tappade bort alla och fann inte någon jag ens halvkände lite... Jag har fått mer än nog av luleås uteliv känner jag. Har inget att hämta på krogarna i stan, så man kan lugnt säga att jag kysste luleås nattliv farväl denna helg. Aldrig mera krogen. Härdanefter OM det ska festas så ska det vara en hederlig hemmafest och inget annat!


Söndagen så hade ordentligt med huvudvärk, så jag blev liggandes i soffan precis hela dagen.  Åt mat och slisk från det att jag slog upp ögonen till det att jag somnade på soffan klockan 8 på kvällen igen. En ganska avslappnad dag med andra ord. Andra här hemma var dock piggare. Tompa bytte däck på min bil, han åkte iväg och handlade slisk och bullar åt mig, och på lördag kvällen så hade han hand om tvättstugan helt själv (inte för att det skulle vara ovanligt!) också . Han är allt en duktig hemmafru den där grabben. hihih. Nä, men guld värd är han! Jag är en gode bortskämd flicka jag!



Nä, nu hör jag hur jobbet kallar.

Det bästa botemedlet mot stress och sorger, måste nog endå vara att ha en hund. Jag har haft rajsan här idag och vi åkte in till stan (körde Johan till jobbet) och gick sedan på en lång promenad på bland annat Gültzaudden. Jag blev genast mycket lugnare, gladare och piggare än vad jag var innan. Ibland behöver man helt enkelt umgås med djur. De frågar inte jobbiga frågor som man måste svara på (som hur man mår helt enkelt, kan vara en väldigt svår fråga att svara på ibland). De låter en vara precis som man är och nöjer sig med det, bara de får vara i närheten av en.

Man behöver inte anstränga sig eller göra sig till. Skönt att bara vara tyst en stund. (nu menar jag inte att det är jobbigt att umgås med människor, utan helt enkelt att det ibland kan vara skönt att umgås med någon utan att behöva säga ett ord.) Vi strosade runt i några timmar och njöt av det fina höstvädret (hör och häpna, jag njöt av kylan!!), jag kastade pinnar som rajsan hämtade och ibland så stannade vi till så att Rajsan fick bli kliad på halsen ordentligt. En riktigt mysig dag har jag haft. Jag har inte hunnit med något av det jag skulle göra idag, men jag är så nöjd endå.

Efter promenaden så åkte vi en sväng till DollarStore och medans Rajsan snällt vaktade min bil så gick jag in och köpte det största benet jag kunde hitta åt henne. Hon blev överlycklig vill jag lova!

Nu har mamma och pappa varit och hämtat henne för ett tag sedan. Pappa har blivit dålig så de var tvungna att åka till sunderby sjukhus så det var därför Rajsan fick vara hos mig under tiden.
Han behövde dock inte stanna kvar utan fick åka hem redan idag.

Nu tänker jag unna mig själv en powernap på soffan (blev trött nu ett tag efter promenaden då jag på sistone har blivit alldeles för ovan med att gå längre sträckor. Lathet kallas det!), men innan det så måste jag dammsuga lägenheten så att inte tomi drabbas av en allergichock när han kommer hem från jobbet.

G´day!

       
                       
                                                                                                                                                
(hejdå gumman för den här gången)