piiano

(Rubriken skall sjungas och i markoolios "sommar, sol och vi har kort,tight kjol" melodi)

Vilken vän jag har. Min käre Johan. Igår så bytte han och Tobbe (inte min T) däck på min bil medans jag var på jobbet. Och när de endå höll på så tvättade de den också så nu är polon glansig och fin. Det enda nu som behövs är en rejäl städning på insidan. Men det tar jag idag hos mor och far.

Jag och johan har planerat att åka till töre och umgås med mina föräldrar idag. Johan som är en mästerkonditor tänkte överraska dem med att baka något gott också. (hoppas nu att mama ej hinner läsa detta innan vi är där)

Yoga for the body nu. Sedan jag började med Yoga föresten så har jag ej längre ont i rygg och nacke! Kanske något att satsa på om ni har det?

Sommardäcken är på nu väntar vi bara på värmen!

Tjillivipp!

Man skall icket ljuga på ens blogget. Överdriva och skena iväg med seriösa överdramatiseringar och fantasier är okej, men att ljuga är inte okej.

Så jag säger som det är.... Jag skulle ju cykla till jobbet igår var det sagt men... det blev inte så. Jag åkte och lunchade med tjejerna i stan och det drog ut på tiden. Därför att..... jo, "The Pointer Sisters" hade konsert på parkeringer där jag hade lämnat bilen och alla var "So excited" och halleluja momentade med armarna upp mot himlen så att jag inte kunde se var min bil var. Precis när jag väl hittade bilen och skulle backa ut från P-rutan så kommer en ENORM Amerikansk långtradare och parkerar precis bakom mig så att jag inte tar mig någonstans, jag går ut och ska skälla på Cowboyen som kliver ur, han hinner inte mer än att "Howdy mam:a" mig innan jag ser att det inte är någon annan än Jack Black (min idol och dröm) som är cowboyen. Våra blickar möts och vi blir blixtförälskade, drar till USA och köper en herrgård ihop, har en fantastisk sommarromans som tyvärr tar slut p.ga. av att Jacks huvud expoderar då han skrattar för hårt åt ett av mina miljontals roliga skämt så jag åker tillbaka till Sverigen, kör ut bilen från P-fickan och hinner just och just att stoppa en Lapplisa från att ge mig böter för att perkeringstiden har gått ut för 19 minuter sedan (true). Kör sedan plattan-i-mattan hem och hoppar på cykeln och tar mig inte mer än 1 kilometer förrän jag inser att Gudarna är lite purkna på mig och blåser alla sina vindar rätt i ansiktet på mig så att det gör att cykeln snarare rullar bakåt än framåt och att jag ALDRIG kommer att hinna till jobbet i den farten och på den kort tiden jag hade på mig, så jag vänder om och dumpar cykeln och tar bilen trots allt......

Allt detta på EN dag!
Så ni förstår, det var inte så att jag INTE VILLE ta cykeln utan jag HANN alltså inte ta cykeln...


Vissa dagar är helt enkelt mer händelserika än andra!

...bara dåliga kläder"
Var det inte så lärarna brukade säga när man skulle på klassutflykter i skogen en -40 gradig iskall
vinterdag som oftast slutade med att  3/4 av klassen hade fått svåra frostskador eller när man skulle spela brännbollsmatcher på gympan trots att Nyheterna klart och tydligt har varnat för orkaner och tornados och regnet dränker hälften av alla stackars ungar på den översvämmade skolgården?!
Nått i den stilen var det nog iaf...

Jag må vara galen och smått självmordsbenägen men idag är dagen då jag tar fram cykeln och börjar ta mig till jobbet för egen maskin istället för en Wolksvagens... Varför, frågar sig säkert många nu. Varför Piia? Solen lyser med sin frånvaro, termometern visar på 4 grader och det blåser Iskalla vindar, och framför allt, du har ju för i h-vete körkort människa!!! Vem fan i sitt rätta sinne cyklar då istället för att bila?!

Ja... ni har rätt, det var bra frågor och bra argument. Mmm... Jag vet faktiskt inte vad jag tänker med, som sagt, jag kanske är galen och smått självmordsbenägen, men idag är dagen, jag ska banne mig cykla till jobbet fr.om nu, OAVSETT väder! (iaf fram tills jag ledsnar)


Rör på fläsket, heja, heja!

Igår så var det en väldigt stressig dag på jobbet, hur mycket folk som helst och 1000 saker skulle göras samtidigt, men jag peppade mig igeom dagen med huvudet högt och humöret på topp. Anledning?
På morgonen när jag stod och sminkade mig så börjar tompa helt plötsligt och helt utan anledning att klappa sina händer.

Tomi: -Applådi, applådi!!

Jag: -Vad applåderar du åt?

T: (reser sig upp från stolen och applåderar ännu högre) -Åt dig.

J: -öhh... ja tack... vågar jag fråga varför?

T: -Nä, jag tyckte bara att du förtjänar en stående ovation för att du är du!

J: -Jaha... tack ska du ha.. tror jag.

(Här övergår Tompa från applåder till att göra vågen)


Det tycker jag är en bra start på dagen om nått. Tänk om man fick stående ovationer varje dag, bara för att man är den man är! Det kallar jag peppning!


Tack babe, du förtjänar applåder du med!

Vissa dagar är totalt utflippade. Ingen ordning, inget seriöst -Bara flippat! Igår var en sådan dag. Humormässigt alltså. Min och T:s humor hade sjunkit till rekordlåga höjder, även med våra mått mätta. Vi brukar få asgarva mycket när vi jobbar ihop, båda har samma sjuka humor!) Vi drog den ena dåliga charaden efter den andre dåliga ordvitsen efter den ännu sämre sången. Folk måste ha trott att vi gick på droger, men shit så roligt vi hade! Ingen annan fattar någonting, men vi hade skoj iaf!

-Fan, jag ska bli nunna!
-Nå varför det?
-Så att jag kan gå med i skokloster!
(I samma sekund så flyger en foppatoffla genom rummet. Skratt i ca 7 min.)

(Klistrar upp ett nätliknande klistermärke på fönstret)
-Sådär, nu har vi iaf vårat fotbollsmål klart!
(skratt i 3 min)

(hittar en sak som börjar spela musik när man trycker på en Jätteknapp)
-Gaaah, jag blir så irriterad på det här!
-Ja, man kan säga att den trycker på alla dina knappar!
(Trycker därefter på jätteknappen och dålig ompalumpa musik börjar spelas. skratt i 6 min.)

-Vad skulle du säga om du kom hem och hittade din sambo i säng med värsta blondinen?
-Jag skulle ba, jeeey babe, fan vilken snygg brud du har lyckats fånga för en gångs skull!!! Bra jobbat, Give me highfive!
(Skratt i... jättelänge!)

Bara en dag på jobbet liksom. Att jag tycker om att umgås med folk som triggar fram allt det glada, positiva och sjuka som man har inom sig.

Vi borde nästan hålla en sjuk-humor gala jag och T?
Vad säger du?


-Jag köper ballonger så bokar du killinggänget!

Nu talar jag inte nödvändigtvis om Islands vindarna utan någonting helt annat.

Det känns som om jag börjar må lite bättre nu. Denna morgon är humöret snäppet godare än vad det var igår. Tänk vad 11 timmars sömn, ett ordentligt power Yoga pass och en långprommenad kan göra mycket.

Speciellt då man bara suttit inomhus och deppat den senaste veckan.

Vår, du är välkommen till mig också!

Åh gud, Vilken bra trailer alltså! (torkar bort tårar från kinderna efter skrattfnatt) det där behövde jag verkligen inför en dag som denna. Thanks alot!

Skulle till Malmö på fredag men det blev inställt, pappa ska på sjukhuset för prover idag så denna dag kan bli väldigt bra eller riktigt dålig beroende på provresultaten.

Som sagt,

Det där behövde jag!

Hej bloggen. Dig har jag inte orkat med på sistone. Jag har haft nog med att hålla mitt huvud ovanför vattenytan. Jag är inte "on top of the world" just nu. Snarare "six feet under"....

Jag vet inte om det är våren som gör det men jag är så jävla nere för tillfället. Jag känner att jag inte gör annat än jobbar! Sommaren är påväg och var kommer jag att vara? På jobbet? JEPP! Detta är 3:e sommaren i rad som jag inte är ledig...

Men det känns inte som någon större idé att vara det då sambon också arbetar.

Men att jag börjar bli leds nu.. Jag vill vara ledig, åka på en roadtrip genom sverige (som jag och T gjorde jämt förut, innan jobben tog över våra liv), resa, LEVA!

Så jag har helt enkelt inte tyckt att det har varit någon större idé att blogga då jag bara har gnäll och depp på hjärtat.... Dessutom så måste man ju vara glad att man har ett jobb när så många är arbetslösa och så vidare och så vidare och jadijadijada.

Att man jämt måste vara så jävla lycklig i dagens samhälle!

Är man inte lycklig så får man skämmas för att man är misslyckad hörde jag någon säga...


True that, true that!


(Någonstans på vägen så förlorade jag mig själv)

Jag ser så otroligt mycket fram emot helgen. Det ska bli så roligt att få sitta här i äckliga lägenheten och stirra på dessa äckliga väggar. Det ser jag emot så otroligt mycket. Att få göra precis samma sak som man har gjort 150000 gånger förut och äta samma äckliga mat som man ätit 700 0000 gånger innan......

Jippie vad jag ser fram emot helgen! Eller så bryr jag mig inte ett skit ärligt talat. Fan så jag vill komma bort härifrån och göra sådant som jag inte har gjort miljarders gånger innan!

BAAHH, jag vill bara klösa ögonen ur mig! Frustrerad?! Till tusen!


Det enda som är bra med helg, är väl att man slipper jobbet.... men jag måste ju endå dit idag så vad fan hjälper det mig just nu?

Livet måste väl för fan gå ut på annat än att hela tiden jobba?


Helvete vad deppad jag har blivit.....

Telefonen är avstängd, dörren är låst och jag har loggat ut från facebook. Idag så vill jag bara vara ensam med mina tankar och funderingar.

Jag vill försöka komma fram till vad JAG vill ha ut av livet och inte vad livet vill ha ut av mig!

Vad är det som jag egentligen vill och vad är sådant som andra vill att jag ska vilja?

Ni förstår....

Djupa tankar idag!


(Ibland så känns det som om ingen tar en på allvar...Men även clowner kan vara seriösa och allvarliga ibland...)

Jag är helt finito som artist. Punkt.
Jag har kört en och en halv timme fettförbränning denna morgon och alla krafter i min kropp tömdes där. Jag orkar knappt lyfta armarna, än mindre benen och nu ska jag då alltså åka och jobba.

Tanken var god men man kanske inte ska träna sig förlamad före en arbetsdag ens har hunnit börja.

Något att tänka på till nästa gång Piia. Thinkenbau så att säga.

Orkar ej skriva mer.... har nog mycket med att försöka låta bli att ramla av stolen.
Känns som att jag skulle behöva färdtjänst bara till att ta mig till bilparkeringen!

Men men....


Vill man vara fin så får man lida en helvetes massa pin!


(Johan, Im am so proud of you!)

Vilka enorma framsteg jag har gjort idag i min livslånga kamp i att tygla mitt temperament! Först så blev jag väckt tidigt av T-boy (Vilken modig kille!) som undrade om vi skulle åka och byta olja på min bil. Jag svalde alla svordommar och klev snällt upp och klädde på mig. När vi väl kommit till så-du-tror-att-du-kan-göra-det-själv-macken så fick vi hålla på ett jääävla tag innan vi lyckades skruva upp skyddsplåtet på bilens undersida, T höll på att ge upp nästan men jag höll mitt lugn (jag lovar, detta är dagens sanning!) och polygripade skruvarnas ass och tillslut så fick vi loss den. Nåväl, sedan så började den riktiga prövningen för mitt humör....

Oljefiltret var placerad på det konstigaste, mest trånga och ologiska ställe så vi fick pilla, banka, slita och svettas ett ännu bättre tag innan DET gav vika och lossnade. I över en timme fick vi kämpa med någonting som annars går på en kvart, MAX! (Varför måste alla nyare bilar vara så komplicerade att man inte ens kan byta en glödlampa själv!)

Och INTE EN ENDA GÅNG drabbades jag av ett gapigt vansinnes utbrott. Dessutom så bör det tilläggas att jag inte hade hunnit äta någonting what so ever innan vi for! Så jag var både nyvaken och hungrig men endå så höll jag mig snäll och gullig under hela denna enorma prövning! 

Nu förstår jag att alla som känner mig ritar ett kors i taket. Med all rätt också.

Yoga hjälper inte bara kroppen utan tydligen också sinnet.


YEY for me!

åh...herre...gud....jag...kan...inte...sluta...gråta...

Jag har sett den mest sorgliga filmen som jag någonsin har sett i hela mitt liv..

"Hachiko: A Dog's story"

Det är en verklighetsbaserad film om en hund och hans husse som... Nä, jag ska inte avslöja någonting. Men jag kan starkt rekommendera denna film! Sorglig som ingen film före men så förbaskat bra!
Jag kan fortfarande knappt sluta snyfta.

Lipsill? Det är bara förnamnet! Men iallafall.....:

SE DEN!

(Den riktiga hachiko, här på senare år, levde: 1923-1935)



Ikväll har jag gråtit nog för 10 år framöver!

Antingen så jobbar jag eller så är jag ledig (Nähä?!). Och när jag väl jobbar så är det också allt som ryms på dagschemat, även om det är helg. När jag kommer hem efter en dag på arbetet och slår mig ned i soffan så är det kört! Jag blir kvar där resten av kvällen, helt oförmögen att ta mig upp. Hur mycket jag än skulle vilja hitta på någonting så tar jag mig helt enkelt inte upp från soffan, till badrummet för att fräsha till mig litegrand och sedan gå ut från lägenheten och möta världen. Jag orkar helt enkelt inte.

Nej, har jag väl satt mig ner på soffan så blir jag kvar där. Antingen så jobbar jag eller så är jag ledig. och när jag väl jobbar så stänger jag av omvärlden totalt. Är jag ledig så kan jag kanske vara social och kul men när jag jobbar så är jag tråkig, slö och lat. Det är on eller off för mig, antingen eller, inget mellanläge här liksom. Inget -snabb-kaffe-hos-grannen-uppdatera-senaste-skvallret-gå-hem eller nattliga roadtrip äventyr runtomkring norrbotten här inte. Jobbar jag så är jag tråkig. Übertråkig.

Igår så slog det mig plötsligt, jag jobbar ju fan SEX dagar i veckan, så när hinner jag vara social och kul egentligen?! Aldrig!!
GAAAAAAAAAAAAAH, jag har blivit den typ av människa som jag annars brukar håna (med en nypa salt kära folk, med en nypa salt!) , EN SVENSSON! Nästan lika bra att skaffa barn, hus, skoter, miljonlån, grannar som man bråkar över tomtgränsen med, båt, sommarstuga och en prenumeration av icakuriren!

Men det är inte jag! Jag vill vara spontan och social igen! Jag är i desperat behov av hjälp! Jag lovade mig själv att aldrig "växa upp" och det vill jag hålla! Nooooooooooooooo (Gör en "ensam hemma", slår händerna om kinderna och skriker),jag har förvandlats utan att jag har märkt det!!

Nu jävlar ska här impulsflyttas till stockholm, jag ska bo i min bil, köra till Asien, bestiga Mount Everest och ro en eka jorden runt och skaffa nya vänner vid varje hamn!


Ni ska ej längre kalla mig tråkig, -übertråkig!
You shall call me by my new name, Fri-Go-lit!

Jag vaknade för en stund sedan till ljudet av mina nya grannars morgonsamlag. Och jag vet nu det jag inte frågat eller undrat om -att tjejen är en skrikare! (Ah, den härliga nyförälskelsefasen)

Det måste ju veeerkligen vara en av de bästa fördelarna med att bo i lägenhet, du ser aldrig dina grannar, men du vet mer om deras privatliv än vad deras vänner gör. Vare sig du vill det eller inte.....

Undrar vad fan våra grannar tänker om oss egentligen? Kanske, -Ahh, där går det där hippienudist paret som tycker om att springa och jaga varandra i lägenheten och skrika iiiiihhhh, wiiiiiiii, iiiihhhh?

Ja vem vet? Vem bryr sig? Nobody.


Work. Bye.

En vän till mig påpekade lite skämtsamt att jag snart "bara kommer att ha sex med en enda person i resten av mitt liv" och undrade hur det kändes (visst, man kan ju alltid skilja sig men jag gifter mig i hopp om att det ska hålla!)? Jag har inte tänkt på saken på det sättet men det känns inte alls dåligt. Blir det allt för trist och tråkigt om en så där 15-30 år så kan man ju alltid börja "Swinga". Nemas problemas!
Men jag började fundera lite över hur sexlivet kan komma att se ut i resten av mitt liv, eller hur sexliv överhuvudtaget kan tänkas se ut i ett äktenskaps olika skeden genom livet. Detta är min tolkning/gissning av hur det kan vara:

Varit ihop i:

1 år:
Sex?
-Ja, överallt, hela tiden, uppochner och direkt om igen!

5 år:
Sex?
-Njaa... Om du är överst, jag var det sist!

10 år:
Sex?
-Nää...Ids inte, kanske på lördag?
Men ge mig åtminstone en hjälpande hand då?!
-Suck... jaja, men OKEEEJ DÅ! (Detta ska jag komma ihåg!)

(Alternativt: -ja, okej, om vi är vända så att jag kan se "lets dance" samtidigt.)

20 år:
Sex?
-Mmm.... Gå in i sovrummet och börja du så kommer jag sen.

30 år:
Sex?
-Nä, det hade jag medans du var på jobbet.

40 år:
Sex?
Inte med varandra va? Se om du kan förföra min sekreterare medans jag drar till Gambia med min väninna i några veckor.

50 år:
Sex?
Sex? Vi har inte ens Fem! Men vi kan kanske göra ett försök till våren efter att vi har varit till apoteket och hämtat ut Viagra till dig och glidmedel till mig?
 
60 år:
Scheex?
-VAD SA DU SADU, ÄR DET BEN I LAXEN? JAG KAN INTE ÄTA BEN!
Vad schaa jag att du schaa schadu?
-VAD SADU SA DU?
Nä det vill jag inte ha!
-NEJ TACK, JAG HAR REDAN SKOR!
Jaaaa, dagensch ungdommar har ingen reschpekt!



Som sagt, nemas problemas! Med lite vilja och de rätta verktygen så går nog det mesta att laga! Även så ett trasigt sexliv. Eller som Tomi säger ibland; -Allt går att laga med silvertejp!


Att tala är silver, tejpa är guld!

(thinkenbau betyder think about enligt pappa min. [Red.anm])

Dagens visdomsord:

-Den som bäddar, får man ligga med!



Mmm... thinkenbau that tankenöten for a stund!

Nu, humor:
(ingen idé att du kollar på denna mamma, du kommer inte tycka att det är roligt)




När de börjar sjunga så kan jag inte hålla gapskrattet inne, varenda gång jag ser videon så skrattar jag tills jag knappt får någon luft längre! Det är sååå min typ av humor! (koreanska adoptivpäron, så klockrent!)

När jag och mina närmaste vänner träffas så får vi alltid skratta så att magen värker länge efteråt. I mina ögon så är vi roliga som fan var och en av oss. Komiker klass på oss, verkligen. Men nu är jag inte lika säker på det mer....
Här om dagen så satt jag och Johan i min bil och cruisade runt och sjöng sånger på språk som inte finns, gestikulerade, härmades, asgarvade och betedde oss allmänt flamsigt. (Jag ska vara toastmaster i sommar och Johan ska assistera mig så vi satt och brainstormade ideér men det spårade ju såklart ur) Då plötsligt Johan blir dödseriös, vänder sig mot mig och utbrister :

-Tänk om inte är så roliga som vi tror att vi är?!

-Huhh?

-Jamen alltså, vi kanske bara har en massa interna skämt som bara vi tycker är roliga men som egentligen är skittråkiga. Vi kanske är sömnpiller-ersättare-jag-somnar-ni-är-så-tråkiga egentligen och ingen kommer att skratta utan alla bara blänger på oss på bröllopet för de fattar ingenting av våra "en,två,tre chachacha två tre"?

-öhh... ja...tänk....Det hade varit jobbigt.... (här drabbas jag av en enorm scenskräck!)

Sedan så vänder han sig glatt om igen och fortsätter med sjungandet. "Dillidilli tuli....."


Tack för det min käre vän. Om jag inte var nog nervös för min roll tidigare så är jag då definitivt det nu!!
Cheeseses.... Hur ska jag kunna koppla bort detta nu då?

Men å andra sidan, är det inte det viktigaste att bruden har roligt? Sen om de andra tycker att jag är sömnpiller-tråkig så får jag väl bjuda på det?

Huhh, vilken prestationsångest jag har drabbats av nu!



Men jag tycker iaf att min humor är bäst.. Jag är såpass lätt road att jag aldrig har tråkigt, inte ens om jag är själv! Den här katten te.x är rolig as hell!  Förlåt tomi (går här hemma och härmar denna katt så mycket att jag skulle tro att min sambo börjar bli gode leds den)!

Att roa sig själv är ju ingen konst, men hur ska man veta vad andra tycker är roligt?!

Jag har försummat min blogg och därmed mina läsare under påskhelgen, men det är jag säkert förlåten för? Har varit alldeles för upptagen med att äta upp de kilon som jag har gått ner, umgås och VILA! Dock så har kompinationen äta mycket grädde, socker, fett m.m. + röra sig så lite som möjligt nu gjort att jag är svullen och uppblåst som en helium ballong. Men hey, det är ju bara påsk en gång om året va?! (Sen kommer sommaren = grillat varje dag och efter det är det snart jul igen, när ska man egentligen hinna fixa sig beachfin??)

I fredags så var det middag och umgänge med de bästa hemma hos Johan. Vi åt mycket gräddrik mat, drack mycket alkoholhaltiga drycker och vi skrattade så att spottloskorna flög kors och tvärs över Johans lägenhet. Allt var riktigt mysigt tills grabbarna tyckte att vi skulle gå ut på krogen. En timme före det stängde! Det blev stressigt, det blev stressigare och det blev stressigast! Det var inte allt för mycket som hanns med under den korta timmen som vi var ute och det hela kändes ganska meningslöst men ideérna som man kan få för sig i fyllan kan kännas bra just då... (jag och malin ville stanna hemma men då det röstades om saken och killarna var fler än oss så fick vi böja oss för vad majoriteten valde.)

Efter krogen så fick vi för oss att det vi skulle dra en "dansbands efterfest". Sagt och gjort, vi åkte tillbaka till Johan och kenneth agerade DJ (satt och klickade på spotify). Tomi var med 5 minuter innan han snubblade över soffan och somnade med ansiktet nedtryckt mot soffdynan och benen kvar över soffkanten, pekandes rakt upp mot taket... (Skönt?) Jag och johan buggade loss till Sven Ingvars och en massa andra band som slutar på zzonz i kanske en timme innan vi gav upp och slocknade vi med. När våran DJ har gått ifrån festen har jag ingen aning om! Men jag vaknade iaf klockan 8 på morgonen av att Tomi petade på mig och undrade om vi skulle gå hem.

Walk of shame? -ohyeah!  Sminket hade under natten smetats ut över hela mitt ansikte och jag hade svårt att gå rakt i mina skor och håret det stod ut åt alla håll och kanter. Det var tur att vi inte mötte några barn eller pensionärer på vägen hem för dem hade vi skrämt livet ur isf. Det kan inte ha varit en vacker syn att se oss två komma gåendes!

Men vi tog oss iaf hem, lyckades sova några timmar, vakna, spy lite, sova mer, vakna, huvudvärk, spy lite till, sova, spy, klaga, spy, sova och be till högre makter att vi skulle överleva den värsta bakfyllan i bakfyllornas historia. Grädde + olika sorters alkoholer + efterfest då man inte längre är tonåring = Rätt åt oss! 

Aja. Vi överlevde mot alla odds och kunde senare (mycket senare) på kvällen åka mot töre. Där spelade vi kort, åt slisk + mer gräddrik mat innan läggdags.

Dagen efter så kom släktingar och hälsade på och vi åt mer god mat innehållande grädde och myste tillsammans. Som mest var där 17 personer samtidigt!

Men trevligt har det varit. Idag var det svårt att jobba dock för magen har som sagt inte varit min vän...

Jag kanske inte nämnde det men,

-JAG ÄR LAKTOSINTOLLERANT!


 
 
 

Förra inlägget var ett aprilskämt (Önsketänkande), men det förstod väl de flesta av er? Jag misstrodde då allt och alla igår.... och så vitt jag vet så blev jag iaf inte lurad. Men som Johan sa, det hade ju knappast förvånat om det hade varit sant att jag skulle dra! Vi hade btw en heldags date igår. Vi lunchade, sprang runt hela stan i jakt på en vanlig svart kofta (vilket var helt omöjligt att finna), fikade på Mallos jobb och umgicks och skrattade (mina bästisar är tamejf-n de roligaste personerna på denna planet!) med henne, åkte ut på storheden och jakten på en svart kofta återupptogs men fortfarande så fann vi ej en enda! Slutligen så åkte vi och hälsade på Johans systerdotter och när han hade kramats klart med baby så kom vi fram till att vi var leds på varandra och våra vägar skildes åt.... fram tills jag skjutsade honom till en fest senare på kvällen vill säga.

Idag jobbar jag (känns som om jag är den enda ((förutom mina kollegor då förståss)) i hela sverige som gör det!) men ikväll så blir det middag och umgänge med bästa vännerna. Bröllopsplanering står högst upp på listan över kvällens samtalsämnen! Mycket jobb som ska göras fram till sommaren!

Jåjå. Ska nog ta och duscha av mig nattlukten innan det blir stressigt. Idag om någon dag så vill jag inte komma försent till jobbet, jag ska INTE ge H en anledning att skälla på mig! (men hon gör det utav kärlek, det tror jag stark på iaf!)

Nå, glad påsk på er!

Ett varningens ord bara...

Ät inte för mycket choklad,nachos och godis nu bara, jag talar av egen erfarenhet, det var "lilla gas-huset på prärien" hos oss igår. Fy fan så vi mådde dåligt och fy fan så det stank här.

ALDRIG MERA SLISK! (Den här gången menar jag fan allvar!)

Jag har gnällt och klagat de senaste dagarna så att jag har fått min sambo att ledsna på mitt tjat såpass mycket att miniräknaren åkte fram igår. och då är det allvar! Vi satte oss ner och räknade och budgeterade (jag satt mest och nickade och låtsades som om jag förstod något, koll på pengar är inte riktigt min grej) lite över våran ekonomiska situation och kom faktiskt fram till att....

Vi har råd att åka till Mallorca en vecka! Wiiiiiie! Som  jag har längtat, väntat och klagat över Sverige på sistone så hade det inte hållt om inte jag hade fått komma iväg.

Åh så jag längtar! Vi har varit på Mallorca en gång tidigare jag och sambon och stället som vi var på var hur bra som helst så vi båda tycker att det ska bli hur skönt och roligt som helst. Sol, bad, värme och semester! Jag är hur lyrisk som helst nu!!!

Resan bokades redan igår, 2400:- T/R Arlanda-Mallorca och boende på ett 4-stärnigt hotell, halvpension!! Inga pengar ju.

Så nästa Torsdag så drar vi!


Bra att man har karaktär va?! (men inte är jag ledsen över det just nu!)