piiano

Jag har tänkt (publiken häpnar) lite på en sak. Jag älskar tv och jag har många olika must see program. Men sen så har jag insett att det finns alldeles för mycket skit på tv också. 10% av allt som visas är bra tv, men 90% är verkligen bara... skit. Så varför inte då göra ett program som handlar om just... skit? Har en idé om ett program som jag hoppas att ett större Amerikanskt tv-bolag så småningom ska köpa av mig.

Det ska vara en typ av "reality" serie som handlar om unga par med toalettstols problem. Skavsår/blåmärken på rumpan av en oskön toasits, avdomnade ben av felaktig höjd, och störande moment med vatten som skvittrar upp i baken när korvarna landar i vatten som står alldeles för högt i skålen gör att paret är nära skillsmässa av frustrationen som alla osköna bajsstunder har fört med sig.
Så i första delen av halvtimmes programmet så får paret ge sig ut på jakt efter den perfekta toalettstolen. De får prata med avföringskonsulenter, besöka porslinskåls fabriker och gå på toabutiker för provsittningar. De får disskutera för och nackdelar med automatspolande stolar (för: nästa person som ska bajsa slipper otrevliga överraskningar och fartringar. emot: det är INTE roligt när det börjar spola mitt i ditt bajsande!) och så småningom ensas om den perfekta sitsen för just dem.

Reklamavbrott.

Efter reklamen så gör vi ett återbesök hos paret. De har då haft den nya porslinskålen i en månad och nu för vi höra hur det har gått för dem. Har deras avföringsproblem löst sig, har de varit hårda eller har problemen klumpat ihop sig som harlortar? Känner de sig mer lyckliga nu? Räkte det med bara en stol eller var de tvungna att helt enkelt köpa två för att bli nöjda? Har de sluppit blåmärken på skinkorna? Tvättar mannen händerna efter en lyckad bajsning? Hur är de i magen efter allt detta?

Ja, det får vi endast veta om vi kollar. (kom igen NBC, FOX, MTV, ABC m.f. Jag är öppen för affärer, make me an offer I cant refuse!)
 
Jag tänkte döpa detta program till "What's in your bowl" alternativt "Etreme home toiletting".

Som sagt, med så mycket skit som endå visas på tv, varför inte då göra ett som handlar om... skit?

Både jag och maken är såndana att i lätt fastnar i nya hobbysar, blir någorlunda besatta ett tag och sedan tröttnar vi på på det pangbom och går vidare till nya saker. Det gäller det mesta. Från mat (vi kan äta samma rätt veckor i streck, sen byts det till annat plötsligt.) och tv spel, till filmkategorier och tvserier till... Annat. Just nu är vi inne i en "Zombie period". Vi ser zombiefilm efter zombiefilm. Vi har alltid varit fans av dessa hjärnätande sengångare men nu har det kanske blivit aningen för mycket. Efter nästan en hel vecka med endast zombierullar så kan man inte annat än bli något påverkade av dem.

Man inser det kanske inte själv. Men när man ställer sig bakom en pelare nere i parkeringshuset (det är STOORT därnere också) och lovar att hålla vakt (och börjar spana efter spetsiga ting som lätt kan spetsa skallar) ifall att någon kommer innan den andre personen har hunnit ta skydd inne i bilen. Och sedan, väl inne i bilen så råkas man se en stackars ensam människa komma gåendes längre bort och man reagerar med att börja skrika "-AIM FOR THE HEAD, FOR GOD SAKES, AIM FOR THE HEAD!!" så kanske, kanske man måste erkänna för sig själv att det har börjar gå, om inte åtminstone bara en aaaaning för långt. Jag kan faktiskt inte hjälpa att misstänka att det fallet kan vara så?

"To much of anything can make you sick"

Amen for that. Nu får det bli snyftfilmer tills vidare!

Jag kan hålla med om att det inte alltid är sådär super upphetsande att höra om vad andra människor har drömt. Men jag drömde så förbaskat konstigt/sjukt/äckligt/kleggigt häromnatten att jag bara måste skriva om det. Och eftersom bloggen heter piiano så har jag laglig rätt att göra så. Sen om det vittnar om min sjuka fantasi eller bara ytterligare bevisar att jag borde söka  professionell hjälp, lämnar jag till er att dömma.

Jag drömde faktiskt nått så normalt att det regnade spermier. Jepp. Istället för vatten som föll det ner spermier, stora som medicinbollar från skyn. Och om en tjej (oavsett ålder) blev träffad av en av dessa jätte spermier så blev hon omedelbart gravid i 7:e månaden. Alla vaginakönade varelser sprang runt i panik för att slippa få ett jätte säd i huvudet, medans jag sprang runt och gjorde mitt bästa att för att bli träffad av ett! Men det var som om spermierna hade någonting emot mig för de missade mig hela tiden, alla andra runt omkring fick spermieregn på sig utom stackars lilla Piia. (Men eeuuuhh)
Jag tycker att drömmen ger ju låten "It's raining men" en helt ny innebörd... (men seriöst Piia, Euuuhhh!)
Jaa... inte lätt inte. Månne om jag har mer bebifeber än vad jag själv insett?

Nåväl det var min sper... menar, dröm det. Jobb hela helgen. Ciao.

("Som vanligt är det tjejen i bloggen som har skrivit brevet")

Tomi och jag har tagit av oss vigselringarna.
Men få inte panik, ingen skillsmässa på gång här inte, vi har bara varit och lämnat in dem på guldfynd för att få dem graverade. (jag hör våra mammor pusta ut av lättnad) Vi köpte ringarna innan vi hade fått bekräftat från kapellet att vi fick gifta oss där så vi ville inte gravera dem då, ifall att någonting skulle ha gått galet och slutat med att vi inte lyckades gifta oss just 101010.

Hade just vant mig vid ringen så nu känner jag mig väldigt naken och kal utan den. Tur att jag fortfarande har mammas och pappas förlovningsring (en fin gest av mamma, hon tyckte att det var fint ifall jag har en ring med pappas namn och en med tomis namn, eftersom vi inte har förlovat oss så ser det dessutom mer "married" ut med två ringar.) annars så hade jag känt mig ännu mera naken. Skinnflådd faktiskt. (Tomi som inte har nån ring alls just nu ser bara... helt fel ut!)

Saknar min ring och hoppas att det går fortare än på "några veckor" som kvinnan i affären trodde...

Hoppas att hon RINGer snart och säger att RINGarna är klara så vi kan spRINGa till guldfynd och betala nån hundRING för våra graveRING. Nu blev detta boRING. Ska byta om till stRING innan jag börjar se på "lord of the RINGs".

Körde just ett Yoga pass. För första gånger på... några månader. Jag kände mig rörlig som en stelkrampsspruta, klumpig som en full giraff, graciös som Ronny och Ragge på en nobelmiddag (G-hänget hade jag också fått till) och andas... Det verkade jag ha glömt bort totalt hur man gör. In....ut...in...ut. Låter enkelt på papper men i verkligenheten så är det inte lika lätt. Istället för att andas Yoga elegant så tjockisflåsade jag som en 250 kilos Marabou chokladsmakare som promenerat lite för fort från soffan till ytterdörren för att möta pizzabagaren som levererar en familjepizza for one. Jag lät allt annat än den sex(pack)iga yoga damen som jag en gång har varit (Schh, tyst med er!). Med flytt, semester och bröllop så har jag istället förvandlats till en liten heffaklumpfru med bilringar över,på och under magen. Men må så vara -Jag är ju trots allt gift!

Sexig yoga dam eller kesolårstant, jag har en ring på fingret, alltså får jag från och med nu se ut hur jag vill. Aldrig mer en diet, aldrig mer svettiga träningspass -om jag inte själv känner för det, bara för skojs skull-.

Jag kommer att äta vad jag vill, när jag vill. Jag ska njuta och inte plåga mig själv mer.
(Bra att jag själv nu fattar det min make har försökt säga till mig i snart 7 år)

Min saga slutar med; -Och så levde hon tjock och lycklig i alla sina dar!

Las Vegas. Los Angeles.
Sitter och tänker tillbaka på våran bröllopsresa. Hur ska jag kunna beskriva allt vi var med om? Hur berättar man om den absolut bästa resan i sitt liv? Vi var med om så mycket "over there" att jag har svårt att veta var jag ska börja. Resan var ett enda stort äventyr. Bröllopet var bland det roligaste och pirrigaste som jag har varit med om någonsin. Det var bara jag, tomi, elvis och det var så fint. (och att veta att alla nära och kära såg oss live över internet gjorde sitt i upplevelsen också.) Det handlade om oss. Det var ingen stress utan bara skoj.

Jag har lagt upp bilderna från resan på ansiktsboken. Jag har under hela resan delat med mig av vad vi gör, även det på fejsboken. Jag kan inte förklara vad resan betydde för oss. Las Vegas var är för galet/roligt/underbart för att med ord få er att förstå. Det är ett ställe som MÅSTE upplevas själv.

Så, jag bjuder på några klipp som talar ganska mycket för sig själva. Sådan var våran resa. Crazy and go go go all the time.

Längtar tillbaka. Pronto!










(det sista klippet är från Universal studios, LA.)

pjuh, höll ju nästan på att glömma bort att jag lovat er ett inlägg till idag. Men jag klarade deadline med ca 15 minuter till godo. Då jag är mitt i ett vampire-desperate-simpsons-jearsey shore-serie marathon så kommer detta inlägg att gå under kategorin "värdelöst vetande" alternativt "who the F cares", snabbt och oengagerat.

Fars dag idag. Min första utan en pappa att fira... Men då pappa var ett stort fan av min blogg (näst efter blocket så var detta hans favorit sida på webben) så vet jag att han då och då lånar Jesus eller Elvis Presleys ängla-laptop för att surfa in på min blogg för att veta vad jag har för mig för hyss. Så därför så vill jag säga -Grattis på farsdag min älskade papi. Jag saknar dig. Kom gärna och besök mig, jag lovar att jag inte blir rädd.

Jag hoppas och önskar dock att vi nästa år ska kunna fira farsdag här hemma. Då med Tomi som får gratulationerna. Jag har sån bebifeber att min kropp har börjat visa gravidsymptom. Sjukt men sant. Mår illa varje morgon, har ont i nedre delen av magen, mår illa av snus, boobsen värker och så vidare.... You get the point. Men min kropp har ju alltid varit knäpp, inget nytt där. (Nej, jag är tyvärr inte gravid)

First you marry, then you statoil. Kan man säga... (What..?!?!)

Nu, fler avsnitt av favvo serier.

Bonjour allihopa! (dvs Johan & Linda som höll på att lyncha mig vid middagen igår för att jag inte har bloggat på länge.)

Jag har visst vant mig av från bloggen helt och hållet sedan semestern. Jag märkte detta nu när jag skulle logga in, jag hade totalt glömt bort lösenordet! Så jag kan då hålla med om att det var ett tag sedan jag skrev.... Förlåt.

Men som sagt, man kan vänja sig vid saker och man kan ännu lättare vänja sig av med dem, men efter hoten som jag har mottagit så lovar jag er att jag ÄR TILLBAKA! (Yäääähhh alla 5 som läser detta reser sig upp och gör vågen och vrålar "Piia, -klapp klapp klapp- Piia")

Jag ska berätta om resan. Lovar.
Jag ska detaljerat beskriva hur det är att vara gift. Lovar.
Jag ska skriva allt om sexlivet i ett äktenskap. Skojar.
Jag ska skriva inlägg som inte ger någon någonting och är så meningslösa att man känner hur livet sugs ur en. Lovar.

Men andra ord. Jag är tillbaka! Lovar.

Men nu hinner jag ej skriva mer än såhär, måste till jobbet.


By the way, jag har en iphone4! (alla som har träffat på mig sedan jag köpte den har redan hört det 6542893 gånger) Ifall att någon har missar det.


Ny rapport får ni ikväll. Lovar.