Periodare.

2009-08-29 @ 22:31:16
Jag har, så länge jag kan minnas, haft perioder då jag helt drar mig undan från omvärlden. Jag orkar helt enkelt inte umgås med någon (inget att sakna, jag är otroligt tråkig som sällskap under dessa perioder) och jag har ingen energi att prata med någon, så jag låter då oftast bli att svara i telefonen, om jag överhuvudtaget har den påslagen ens... Det är inget personligt mot någon annan men jag vill bara vara ensam ibland. Ensam och så hemskt tråkig som man bara kan vara. Som veckan nu (och veckan innan jag åkte till cypern) så vill jag helt enkelt bara ligga i sängen, soffan eller bara slösurfa på nätet och göra... så lite som möjligt!

Människor som har känt mig länge vet att jag blir så här ibland. Man ser inte mig på ett tag och sedan så helt plötsligt en dag så bara -poff- så är jag tillbaka igen. De vänner jag har är sådana som inte kräver att jag ska höra av mig jämt, de tycker om mig trots att jag har mina perioder (och är som jag är -dålig på att höra av mig!). Även om de vissa gånger kan vara mycket längre än andra... Det är äkta vänskap för mig. Man behöver inte höras/ses jämt, man vet endå att den andra tänker på en och när man väl ses så är det som att det var igår man sist sågs.

Ikväll så har jag mobilen avstängd och hemtelefonen är urkopplad. Jag vill helt enkelt vara tråkig och för mig själv nu ett tag. Hur länge? Det vet jag inte... Men när jag väl tar mig ur det här så möts vi igen mina vänner för jag vet att ni väntar på mig, precis som jag skulle vänta på er.

Är jag påväg att bli deprimerad igen? Måste jag börja med mediciner igen? Jag vet faktiskt inte... Kanske är det ett tecken på att det är påväg åt det hållet när jag drar mig undan så drastiskt? äh, tiden får utvisa. Det kanske bara är så att jag behöver lite lugn, ro och en massa tråk ett tag. Jag hoppas då att det är så. Jag hoppas också att detta går över snabbt och att jag får tillbaka lusten att sällskapa snart igen. Men som sagt, only time will tell.



Nu däremot ska jag tråka vidare framför tvn.


(det brukar ju iofs vara så att jag, innan jag blir deprimerad går upp mycket i vikt, vilket jag nu också har gjort.... Fuck också! Tänk positivt Piia, TÄNK POSITIVT!! )


Vad det än är så har jag varit med om nog mycket för att veta att jag tar mig ur det.



God natt!

Kommentarer

Postat av: mami

Tänk om flera kunde vara så ärliga med sitt...kramar o krafter, vi älskar dig!!!

2009-08-30 @ 08:58:49

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback