piiano

Jag sitter här och lyssnar på HIM, något som jag alltid gör då jag är riktigt ledsen. Ville Valo har i många år funnits vid min sida när jag har känt att jag inte längre orkar mer... Det är något med hans ångestfyllda vackra röst och fina texter som tröstar mig på ett sätt som ingen annan kan... (Förutom min älskade hund Rajsan)

För just tröst, det är någonting som jag har ett stort behov av idag.... Har fått mig en riktig kall dusch av ångest och chock. Mor och far kom förbi på jobbet idag efter att de varit på sjukhuset.... Pappa är sjuk igen.... Cancern har efter att ha slagits mot alla mediciner och behandlingar under de senaste åren, slutligen trängt sig igenom dem och gjort sig immun mot dem.... Så nu börjar resan om från början igen. Pappa måste åka till umeå och strålbehandlas... allt börjar om från början.... Stackars, stackars pappa! Jag kan inte med ord ens försöka förklara hur ledsen, förtvivlad, arg och chockad jag är... Jag tycker så synd om min stackars pappa!! Och att han inte klagar, inte ens det minsta.... jag förstår inte hur han orkar?? Han är så älskvärd min käre far. En stor och tapper människa är vad han är! Jag beundrar honom så mycket. Och min älskade mamma också som står starkt vid hans sida och kämpar... Tillsammans kämpar och slåss de mot det onda.....

Fy fan... jag orkar inte. Just nu är jag så uppriven att jag inte förstår hur jag ska orka resa mig upp igen. Jag kan bara ana hur pappa och mamma känner sig just nu..... Känner mig så jävla egoistisk också för att JAG mår så jävla dåligt. Det är ju pappa som behöver tröst och stöd av oss andra, men det är endå han som tröstar och försöker lugna oss andra.....
(Givetvis så orkade jag ju inte vara kvar på jobbet efter beskedet jag fick, så jag åkte hem och mina föräldrar kom hit och tröstade mig!!! Det borde vara tvärtom, jag som tröstar dem... men jag är så jävla känslig och svag att jag bröt ihop med detsamma....)

Just nu så hatar jag att livet är så jävla orättvist!! och jag HATAR HATAR HATAR CANCER!!!


Fy fan....


Jag orkar inte känna dessa känslor nå mer... Det gör så förbannat ont....



Livet är så skört... snälla lova att ni är rädda om de ni älskar!!
 
(vacker text)




(Mitt sällskap i sorgen)