piiano

Väl hemma efter det bråkiga restaurangbesöket så ringde det i Mumins telefon:
-Hallå?
Mumin åkte till Per Olssons bonnagård (i-ai i-ai jo) och visst, det blev ett köp av gården för inte många markkas. 
Några veckor senare så hade mumin sagt upp sig från sitt jobb och den nybildade familjen flyttat ut från muminhuset och alla stortrivdes! 
Det odlades, farmades och lektes. 
Snorkfröken gick över till att ge lillan ersättning och insåg att man inte behöver amma för att vara en bra mamma! Hon och mumin fick en nytändning av livet på landet. 
Muminmamma och muminpappa gav sig ut på en välbehövlig semester. Roadtrip med destination Italien. 
Allting är nu äntligen frid och fröjd i Mumindalen. 

Nja, kanske inte någon vidare fin dag med tanke på hur mycket det regnar och så, men det är en perfekt dag för renovering av hemmet. Just nu håller maken och svärföräldrarna på för fullt med att få upp tapeter i sovrummet vårat. Det bökar och låter ganska mycket från övervåningen men jag sitter bara här i vardagsrummet och försöker vara så osynlig som det bara är möjligt med tanke på att jag tar upp ganska många kvadratmeter...

Längtar tills det blir klart.

Men maken verkar lite stressad för tillfället (inte konstigt med att 3 rum till ska fixas efter sovrummet och sedan så ska alla babymöbler skruvas ihop innan det är dags för bf.), jag nämnde för honom nyss att jag tror att min slempropp har lossnat.

-Jaha, vad betyder det. Undrade han.

-Ja, att baby kan komma om nån dag, men den kan också komma om nån vecka först.

-Ja, men då får du knipa ihop i nån vecka till, jag har inte riktigt tid för det nu, ingenting är klart än!!

-Aj aj kapten, jag ska hålla ihop benen och knipa ihop tills du är klar.

Som sagt, han är nog lite småstressad min karl. Hoppas att baby förstår det att mamma och pappa inte riktigt är förberedda för ankomst ännu. Speciellt inte nästa helg... för då är pappa i Sthlm. Vore himla snällt om baby väntade med att födas till pappsen är hemma igen.

Men det kan man ju aldrig veta i förväg... Man kan bara hoppas.



En före-bild på sovrummet

Jag är trött idag. Men vad gör det? Jag får ju vila och sova hur mycket jag vill.

Jag har ont i tuttarna. Men vad gör det? Det betyder ju att jag producerar mjölk till mitt barn.

Jag har förvärkar som gör ont. Men vad gör det? Det innebär ju att livmodern tränar upp sig inför födsel.

Jag har ont i revbenen. Men vad gör det? Det betyder ju att baby sparkar och mår bra i magen.

Jag har inga måsten just nu. Jag har inga krav just nu. Jag kan njuta av att bara vara. Och att bara vara JAG. Jag kan sitta en hel dag i min fåtölj och vila, det gör ingenting. Jag har ingen annanstans som jag måste vara.
Just nu så njuter jag av att ha ett kravlöst liv.

Inga måsten, inga krav, inga tvång och inga "jag borde" som jag inte kan ignorera.

Snart förändras livet. Jag kommer att få ta ansvar över ett litet liv, som jag måste (och givetvis VILL) ta hand om. Men just så är det bara jag. Och jag njuter av en kravlös tillvaro.

Livet är gott. Och godare kommer det att bli inom en snar framtid.

Var skede i livet har sin charm.

Jag mår bra.


Jag är trött idag. Men vad gör det? Jag får ju vila och sova hur mycket jag vill.

Jag har inga måste och det känns.... fint.

Tjo bloggen.
4 dagar har vi nu bott i huset men än har inte polletten trillat ner. Det är fortfarande overkligt och svårt att ta in att vi faktiskt inte bor i lägenhet längre. Här om dagen så stod jag på våran enorma balkong på övervåningen och borstade tänderna, tittade på det gröna gräset nedanför och insåg att gräset jag stirrar på, är mitt gräs! Då blev jag faktiskt rörd till tårar och stod där och snyftade så att snoret började rinna.

Vi har fortfarande mycket stök och bök som ska fixas. Många rum som ska tapetseras och innan det är gjort så är det ingen idé att hänga upp tavlor, lägga in kläder i skåp, hänga upp gardiner eller överhuvudtaget fixa till det sådär hemmafint som jag vill ha det. Nu idag, helst igår!!

Jag kan vara ganska otålig när det kommer till sånt här men då Tomi jobbar och jag inte orkar göra mycket alls så får jag faktiskt lära mig att ha tålamod. Det kommer att bli jätte bra och jättefint när allt blir klart.

Min älskade make får dessutom sova hela nätter nu utan att bli störd av mitt (PÅSTÅDDA) snarkande. Vi har separata sovrum nu tills vi jag har fött ut baby. Jag har ju tydligen börjat snarka som 5 vuxna karlar enda sedan jag blev gravid, värre blir det för varje vecka dessutom, har jag fått höra, så dem sista 2 månaderna så har stackars make inte fått sova en enda natt igenom utan att vakna 1-5 ggr.

Är kanskie därför som han har varit så oförskämt glad och pigg de senaste mornarna? För att han äntligen har fått sova?

Jag, som inte har hört några inspelade bevis på att jag FAKTISKT SNARKAR, är lite skeptiskt. Jag tror att hela grejen är en överdrift. Inte fasiken snarkar väl jag?! Jag störs då inte av det så då kan det ju inte vara sant?! Va?! Nä, det är nog bara så att min make söker uppmärksamhet och därmed hittar på en massa konstiga sagor för att få det... Jo, så måste det vara.

Nu ska jag göra ett försök med att äta lunch på altanen. Det blir gode varmt där när solen ligger på så vi får ju se om, ständigt överhettade, jag pallar det..




(Bilden är tagen idag... hujj.)

...tills vi får nycklarna till vårat nya hus! Även om jag har älskat att bo i våran lilla lägenhet så ska det bli över-djävla-härligt att få komma ut härifrån. Håller på att kvävas ihjäl av all flyttdamm. Svårt att andas, behöver luft.

Huhh. Kan inte hjälpa att jag känner mig lite nervös dock. Ett "kravlöst" (misstolka mig rätt nu people) liv där vi bara tänker på oss själva avslutas och en helt ny vuxen-era påbörjas. Hejdå spontana krogkvällar med efterfester till 6 på morgonen, Hallå blöjbyten, babykräk och ansvar över ett litet liv. Hejdå stadsliv med inpulsköp på statoil, Hallå "förortsliv" med villa, barn och planerade storhandlingar på Ica varje vecka där sockerflingor och pinnglass absolut inte får glömmas.

Ja, jag är lite nervös. Men jag längtar något fruktansvärt efter allt detta NYA. Det skrämmer dock lika mycket som det lockar, jag har ju aldrig behövt tänka på någon annan än mig själv tidigare och nu plötsligt så är jag den som ska veta vad tusan det är jag håller på med.

Jag är den vuxna nu. Cheeseses...

Som sagt, skrämmande. Men ack så härligt.

1h 45 minuter kvar tills vi får nycklarna till nya huset. Vi längtar.



Farväl spontana fredags-krogrunda


Farväl spontana-utlandsresa


Hallå.....Livet???

Idag har jag ingen bra dag. Jag har sån ångest och känner mig som en dålig människa. Vi flyttar i morgon och allt som allt så har jag packat.... några kartonger med kläder och rensat ur några lådor och kastat lite skräp. Thats it. Och mer lär det inte bli heller. Jag hade tänkt ta itu med toaletten idag och packa ner allt mitt krimskrams men ryggen, rumpan och baksidan av min kropp värker så mycket idag att jag skrek till av förvåning och smärta när jag klev upp ut sängen.

Så maken får ta tag i det. Också. Jag mår så jävla dåligt av att han får ta hela jävla flytten helt själv. Jag orkar inte göra annat än att titta på när han packar och försöka att hålla mig undan så att jag inte är i vägen. (Så stor som jag är och så liten som lägenheten är så tro mig, det är inte det lättaste, jag är ÖVERALLT!) Och imorgon så kommer han få ta tag i tapetseringen och småfix av huset helt själv också.

Jag har världens finaste make som inte gnäller utan för honom är det en självklarhet att han fixar det medans jag vilar, sover och vilar lite på det. Jag bär trots allt på hans baby säger han... men endå, jag kan inte hjälpa det; Jag känner mig totalt värdelös.

Nu börjar det bli tungt, så tungt att leva.
Fick för mig att packa några lådor inför flytten i helgen (ja, jag vet, ett dumt drag!) och det gick ganska bra. I 5 minuter iallafall. Men efter det så var mitt ork slut. Jag flåsade, jag flämtade, jag stånkade och jag stönade. Sedan var jag tvungen att ta en liten sovstund på 5 timmar för att ta igen mig.
Det är inte lätt att leva normalt längre. Bara att gå hemifrån och till Ica butiken i stan, som ligger ca 350 m bort, tog mig 12 minuter att gå idag. 12 MINUTER! Förstår ni hur sakta man går då?!?! Dessutom så såg jag nog ut som Danny Devitos rollfigur i "Batman" (Ni vet, pingvinmannen) där jag vankade fram. Inte vackert. Inte lätt. Inte smärtfritt.

Men hur jobbigt det än är (för mig) att vara gravid så kan jag inte annat än att tycka att det är bland det bästa som jag har varit med om. Det är inget mindre än ett mirakel att jag överhuvudtaget blev gravid på naturlig väg,  och när jag sitter i soffan tillsammans med min make och den lill* börjar röra på sig därinne så att vi båda ser och känner det.... känslan som vi känner då, WOW! Tänk så otrolig kroppen är egentligen, att det växer en levande människa innuti en... det är så fint.

Även om jag har det jobbigt 95% av tiden så gör belöningen som jag kommer att få i slutändan att det hela är värt det!

Var till BM idag och hon sa att babyn har fixerat sig nu och ligger väldigt långt ner. Inte förvånande alls då det de senaste dagarna har kännts som om jag går och bär på ett bowlingklot nere i murran och måste knipa, spänna och lyfta upp för kung och fosterland, bara för att inte "klotet" ska ramla ut! (Vilket bm försäkrade mig om att det INTE kommer att göra) Hon sa att diabetesbabysar har en tendens att födas för tidigt så att jag ska vara beredd på att jag kanske inte kommer att vara gravid sådär jättelänge till.

AHA! I knew it!! Är det inte det jag har sagt? Att h*n kommer att komma snart!
(Men bara för att jag är så inställd på det så kommer hon att komma först den 2:a september som en av mina "bästa" vänner sa. Tack för den, GUMMAN!!! Haha)

Oj, nu vart det lite väl långt inlägg... jag hade bara tänkt droppa in och säga "Hej", men må så vara.

Nu, sova. Vi höres.




(Visst ser det där ganska färdigt ut?)

Med tanke på hur lite jag har bloggat det här året så är "storbloggaren", efter de senaste dagarna, en passande beskrivning på mig. Igår blev det hela TVÅ inlägg! Wow. Det är hur mycket som helst ju. 

Anledningen till min plötsliga skrivlust är att jag har en Facebookfri vecka. "Varför i allsin dar har du det för"?, frågar många... nå, det är för att ta bort det sista beroendet (läs: nöjet!) som jag har i mitt liv. Jag får inte dricka, inte snusa/röka, inte sexa som ett vilddjur, inte äta socker och inte får jag heller "extreem sporta" dvs, hoppa fallskärm, åka vattenskidor, djuphavsdyka, åka karuseller eller träna som ett psyko... Jag får med andra ord inte göra någonting som kan tänkas ge mig kickar eller rus, så varför inte då också ta bort det sista nöjet som jag har -Skvaller!!??

Men då jag har en konstig tro om att hela världen verkligen vill veta vad jag har ätit idag, var jag har varit, vem jag är arg på just idag, vad jag tänker, hur min avföring ser ut och annat smått & gott, så måste jag endå kunna nå ut till folk med detaljer om mitt liv som de inte har ett minsta intresse av att få veta. Det är inprogramerat i mitt DNA att tro att jag är så intressant att världen skulle gå under om jag inte pratade på om mig själv.
(Narcissistisk much?!) Därav återupplivandet av bloggen.

Nåväl. Det var de tankarna jag ville dela med mig av denna "morgon". Nu ska jag åka iväg till minigolfbanan och titta på när de andra spelar. 

Ajöken. 

Vilken rolig dag denna måndag visade sig bli. Har umgåtts med folk som jag tycker om och som jag vet aldrig skulle låta mig gå hungrig! Idag bjöds det på tacos och både jag och maken fick äta oss mätta och (efter flera dagar av makaroner och korv även: ) belåtna. ( Nu är det ju inte bara för matens skull som jag älskar dessa människor!)

Nyvaken. God morgon.

I natt blev det riktigt bra med sovtimmar, hela 12 st. Inte illa alls! Och om vi räknar med att 8 timmar är normal sovtid så betyder det att jag har inkasserat 4 timmar till sovkontot. För vad jag har förstått så är det slut med sömn och vila när baby väl har anlänt? Men att det fungerar utmärkt att sova så mycket som möjligt innan, sätta in så många extra timmar som möjligt på sovkontot som man sedan drar av timmar på. Dvs, har jag 100 timmar insatt så betyder det att jag kan vara vaken i 100 timmar utan att bli trött, gråhårig och sliten. Så det gäller att samla på sig så mycket sömn i förebyggande syfte som det bara är möjligt.

För visst är det så det fungerar? Hallå? Visst då? Varför tittar alla bort och hymlar med ögonen? Johooo, varför tystnade ni?

Äh, jag VET iallafall att det fungerar så. Och enligt mina beräkningar så har jag ca 15698753 timmar tillgodo på mitt sovkonto, så att ni kommer inte att se mig trött och sliten som småbarnsmamma. Nej nej, jag kommer att vara fräsh som en Hollywoodskådis.

Vänta ni bara. Ni ska få se..... Belive you me!

(Nope, jag lever INTE i förnekelse!)

Lägenheten börjar bli tom, tråkig och stökig. Vi bor bland kartonger, flyttdamm och kaos. Men det är bara 5 dagar till som vi behöver stå ut och sedan så flyttar vi! Tänk så vuxna vi är då... Gifta, med villa och baby. Wow. Det kan inte bli fler vuxenpoäng än så! Eller, möjligtvis om man hade en vovve då kanske.

...som gnäller HELA JÄVLA TIDEN, Meeen..... Jag är alldeles för fet, obekväm, svettig, klibbig, öm, trött och slutkörd för att orka vara något annat än en gnällkärring.

Jag längtar efter friheten som en ogravid kropp innebär. Tänk att kunna sova på mage! Att kunna böja sig ner utan att det ska ta halva dagen! Att kunna springa, träna och promenera på riktigt utan att vagga som en anka och flåsa som en hund som är instängd i timmar i en het bil. (Träning för mig nu är att resa mig upp från liggande läge, tar på krafterna nå jävulskt.) Tänk att få känna sig sexig igen! Nu känner jag mig inte allt för porrig om jag skulle få för mig att försöka åma mig likt en strippa på golvet för min make... neeej, det är inte sexigt för fem öre för om jag väl är nere på golvet, ja då får jag ont i knäna, magen och ryggen och så tar jag mig inte upp utan hjälp och det hela slutar med att jag sitter där och snyftar och lider och maken får komma till undsättning och rädda sin strandsatta val till fru. Nope, sexy sexy time är ju bara att glömma. En valross i gravidtrosor som slutar strax under armhålorna och amningsbehå och finnigt fejs och lynnigt humör ÄR-INTE-SEXIGT! Verkligen inte.

Ja... jag längtar efter en oöm, ogravid kropp. Men framför allt så längtar jag efter att få krama om mitt barn. Jag är så nyfiken på den lill* krabaten som bor inuti mig att jag snart blir galen!

För... Jag vill inte vara den som gnäller HELA JÄVLA TIDEN.... Meeen.... Jag är alldeles för fet, obekväm, svettig, klibbig, öm, trött och slutkörd för att orka vara något annat än en gnällkärring.

1 månad och dryga veckan kvar innan baby kommer. Jag längtar. Jag tror faktiskt att hela världen längtar! I alla fall de som har fått stå i vägen för min vrede. För som gravid så har jag ibland... kunnat bli lite... hur ska jag uttrycka mig?.... AS-JÄVLA-SKIT-FÖRBANNAD!! (Hormonerna har inte varit vänliga med mig)

De som framförallt har fått ta en hel del skit är fyllon, övningskörare, PENSIONÄRER (kokar bara jag säger ordet!!), rasister, jobbiga familjemedlemmar (i mina ögon -jobbiga), vänner och... ja... säkert en hel folkgrupp eller två till som jag har glömt. Jag som vanligtvis brukar vara borderline mesig när det kommer till att säga ifrån har nu i 8 månader inte dragit mig från att kavla upp ärmarna och vara beredd för slagsmål en nanosekund efter att någon sagt, "-Tyvärr, vi har slut på bregott, går det bra med vanlig smör?" (Enligt mina hormoner så har detta varit en helt godtagbar anledning till att inleda en fight.)

Jag tror faktiskt att när jag väl fött mitt barn och återgått till att vara en lameass-chickenshit-svensson att jag då på något sätt får ta och gottgöra alla människor som faktiskt varit snälla och förstående nog att INTE polisamäla mig! Får nog göra som en vän sa och skriva en "My name is Earl"-lista som jag får beta av, punkt för punkt.

Hur som haver.... Dagens "Men fan ta dig" går till:

-Folk som reagerar så starkt på att vilda djur attackerar och dödar människor!!!

Tex; Här för nån vecka sedan så blev en skötare på kolmården dödad av vargarna. Det blev ett jävla liv och det började skrikas att vargarna borde avlivas, kolmården stängas och ANSVARIGA SPARKAS!! Huuuuur kan det komma sig att dessa gulliga, vilda, icket menade som husdjur -djur kan göra så här? Huuuur kan det komma sig att de beter sig som en flock.... VARGAR? Vargar som dessutom följer sina instinkter?! Nä, detta måste vara noga planerat av djuren, de hade något personligt emot sin skötare, hon visste helt enkelt för mycket och skulle därför omedelbart förgöras och tystas ner.  (Visst är det tragiskt att en människa dog, men kom igen, hon var van med vargar, hon visste om riskerna.)

Cheeseses....

Nu idag så läste jag på aftonbladet att en man hade blivit dödad av tigrar på zoo i Köpenhamn. Han hade klättrat på buren och sedan ramlat ner, tror man. "–Han har dödats av djuren, de har kastat sig över honom, uppger vakthavande polis".
Oh no!!! Ännu ett solklart fall av animal on human hatecrime! Det är väl klart som fan att tigrarna beter sig som Tigrar och dödar inkräktaren som just, uppenbarligen, har erbjudit sig att vara dagens frukost. Är man och klättrar på tigerburar och sedan trillar ner så ska man fan inte sedan klaga om man förlorar en lem eller två eller 5!

Det är som om jag skulle klä ut mig till en säl, simma i "Shark bay", bli attackerad av en haj och sedan gråta ut i tidningen om hur dum hajen är, hur kränkt jag känner mig och hota med att anmäla hajen för hatbrott till polisen.

NEWSFLASH PEOPLE; VILDA DJUR BETER SIG SOM VILDA DJUR!!!

Vill ni inte bli uppätna och lemlästa så håll er då fan lång borta från djur och natur!!

Fan ta er.....

Så, den gravida vilden har talat.