piiano

Allt sedan jag blev gravid så har det blivit allt svårare och svårare att lura in min stackars, kära make i "känslomässiga fällor". Den klassiska fällan "-Ser jag tjock ut i det här?", som tidigare garanterade fångst fungerar inte längre... När jag frågar om jag ser tjock ut i någonting (oftast när jag provar något av mina "smalplagg" som numera är 3 storlekar för små och nu gör så att jag ser ut som michelingubben i tubtop) så tittar Tomi bara bort, skakar på huvudet och säger; "-Älskling, det är meningen att du ska se stor ut, du är gravid och då är det fint att vara stor, tjock ser du inte ut, men gravid ser du ut att vara".

Damn him. Att plötsligt börja tjura och tycka synd om mig själv för någonting galet som han har sagt ger inte heller samma effekt som förut. Nu är det ju mina hormoner som gör att jag är lite ut balans och det i sig är fullkomligt normalt och kommer att gå över så småningom.

Gaah. Att det plötsligt ska vara så svårt att få "Bråka". Han går helt enkelt inte på mina små "muckförsök" längre. Jag kan inte annat än känna mig besegrad. Min make har knäckt den "kvinnliga koden" och därmed står det 1-0 till honom.

Bra jobbat Tomi, bra jobbat. Jag har underskattat dig som motståndare i kampen mellan kvinna och man.

I shall return, and victory will be mine!