piiano

Vi förlorade våran "solstråle" på jobbet för snart 2 månader sedan. Han lämnade oss, flyttade söderöver (who can blame him?) och lämnade ett ENORMT tomrum efter sig. Han var den bästa av dem bästa.... Nu ikväll så dök han helt oväntat upp på jobbet och förgyllde våran kväll! Åh så glad han gjorde oss. Men sedan när han for iväg igen... huja, jag som är så blödig ibland kunde känna hur ögonen tårades. Jag vill att han ska komma tillbaka till oss! Egoistiskt -ja visst, men jag vill likt förbannat att han kommer tillbaka. Måntro om man kanske skulle starta en facebook grupp om det? Med nog många medlemmar kanske vi kan lyckas tvinga hit han igen?
Blev hursomhelst överlycklig av att träffa honom igen. Tänk att ens kollegor betyder så mycket för en. Men de är ju faktiskt som en andra familj. Jag träffar dem på jobbet mer än vad jag träffar min sambo.... Då är det ju faktiskt bra att man tycker om dem.


Igår så hade jag en hel-halv dag med mamma och pappa. Brorsan och jag följde med dem till sjukhuset och umgicks bara familjen för ovanlighetens skull. Sjukt att umgås på ett sjukhus (haha) men för oss så har det blivit normalt. Det är bara så det är. Inte roligt men ingenting som vi kan göra något åt....

Sen så lunchade vi ihop. Riktigt mysig dag.


Nu ska jag ge mig för idag. Snabb dusch sedan dags för "Solsidan".


Trevlig fredagsmys på er!