piiano

...men jag ska tamefan vinna kriget"

9 av 10 gånger när jag och Tomi bråkar så sker dessa bråk i sängen. I sömnen. Vi slåss med varandra när vi sover, vi svär, vi knuffas, psykar och beter oss allmänt osportsligt mot varann. Oftast så sover vi båda två när dessa bråk inträffar, vilket är en fördel eftersom vaket tillstånd lika med förlust i slaget. Är man vaken så bråkar man med känsla och förnuft, medans man enbart drivs av neanderthalar-ugh-me-hit-you-head-ughh-bang-boom-ugh instinkter i sovande tillstånd. Som inatt. Då hade jag oturen att vara vaken när Tomi startade ett bråk.

Han hade somnat före mig och jag hade just stängt av tvn och försöka sova, när min sambo plötsligt börja snarka högt, högre högst. Så jag knuffar till han lite på sidan. Han slutar snarka. Han börjar gnissla tänder istället, och det låter inte något obehagligare än ljudet av naglar som rivs mot svarta tavlan. Jag blir irriterad, knuffar honom lite hårdare på axeln, svär lite och ber honom att lägga av. Min sambo slutar gnissla. Han börjar tugga med käkarna istället. Vilket låter precis som om någon slår ett järnrör mot en lyckstolpe. Jag blir skitförbannad och knuffar honom med all min kraft och be honom att "LÄGGA AV OCH HÅLLA KÄFT". Då vänder han sig om med ryggen emot mig, lyfter på täcket och släpper en långdragen och högljudd prutt i riktning rakt mot mitt ansikte, sedan så sväljer han lite dreggel och fortsätter därefter att snarka, och mycket högre än sist dessutom.

Han kunde inte på ett tydligare sätt poängtera att,
"Jag skiter i vilket, jag sover åtminstone gott"

Touché.


1-0 till dig Tomi. 1-0 till dig.

Du vann detta slag. Men kriget, det ska jag vinna!