piiano

Vi har haft en del olöst mellan oss på senaste tiden jag och tomi. Saker som vi borde ha talat ut om, men inte har tagit oss tid till att göra. Summa kardemumma så slutade hela grejen med att jag fick ett utbrott igår innan jag skulle till jobbet. Att det var morgon och jag var trött hjälpte väl inte alls till att hålla mig lugn... Jag viftade med armarna, jag grät och jag skrek svordommar på språk som jag inte ens visste att jag kunde! Och som den sanna drama queen jag är så skulle jag ju bara avsluta hela showen så dramatiskt som jag bara kunde -Jag rusade ut från lägenheten och smällde igen dörren hårt, utan att säga hejdå. (Det där är någonting som är typiskt för oss Nousiainens, vi drar då det blir jobbigt!) Vilket gjorde att jag fick vara på jobbet i 7 timmar och tänka på hur jag hade betett mig. Jag skämdes mer och mer för varje timme som gick....

Men jag är sådan. Är jag upprörd så ska hela världen se och höra det. Är jag glad så ska hela världen se och höra det. Är jag i princip vad fasiken som helst så ska hela världen se och höra det. Jag är en teaterapa som alltid ska stå i centrum. (Suck åt mig ibland)

Så på lunchen ringde jag till T-boy och bad om ursäkt att jag "kan ha överreagerat" tidigare. (jo, jag har lite svårt för det här med att be om ursäkt också!) Han bad om ursäkt för att inte ha pratat med mig och vi kallade till "Familjemöte" i badkaret efter att jag slutade.

När jag då kom hem så möttes vi i badkaret (Det är där vi löser våra konflikter eller planerar stora saker) och mötet öppnades. När vi inte längre orkade sitta kvar i det kokheta vattnet och båda kände att vi var på väg att svimma så avlutades mötet och båda parter hade kommit överrens. (Eller iaf kommit fram till en kompromiss) Och kvällen fortsatte med pizza, chokladmousse och film.


Slutet gott, allting gott..... För denna gång vill säga!



När man bor i hop med någon så har man en tendens att gå varandra på nerverna lite då och då.