piiano

wow, vilket drama det har utvecklat sig till på min blogg. Jag sitter på första parkett och beskådar spektaklet med en stor fascination. Jag försöker att förstå varför en människa måste vara så elak helt i onödan, men jag kommer inte på någon rimlig förklaring alls... Det kanske är för att sådant beteende ligger så långt ifrån ens egen natur att det helt enkelt inte går att förstå, trots att jag annars har en livlig fantasi... Kan utan svårighet dikta ihop en skruvad saga om fulla, irländska pysslingar som lever på att sälja hårspray till flintskalliga australiska eskimoer som bor i igloosar på sydafrika, på 125 A4 sidor utan att tänka, men det här övergår min fantasi helt och hållet.

Det började som något som jag blev arg och ledsen över, men nu har det övergått till något som bara känns... patetiskt. Inte värt att slösa energi på överhuvudtaget! Så, det ska jag inte heller göra (efter detta inlägg) mer. Jag tar inte åt mig alls då jag vet att jag inte har gjort något fel.

Bloggar har man ju för att kunna skriva vad man vill i! Som en dagbok, fast öppen för andra. Och jag har aldrig varit den som döljer mina känslor och tankar kring dem. Oavsett om de är glada, arga, ledsna eller helt enkelt totalt vrickade.

Sjukt bara att försöka bestämma hur t-rex tom ska känna och tänka... Killen har ett fantastiskt sinne för humor (nästan lika sjuk som min, men bara nästan!) och vågar bjuda på sig själv för ett skratt. Men det verkar som att ** inte vill inse att han är lycklig och trivs med hur han har det, utan istället vill framställa honom som ett offer i en deckarthriller med mig i huvudrollen som "the bad guy". Jaa, vad annat kan man då säga än, SUCK!?

Det är väl visst mitt fel också att stackarn måste göra en massa saker mot sin vilja, som att resa utomlands jämt och ständigt... ja visst är det synd om han?! Sen att det är ett av hans (och mitt!) största intressen och en stor passion i hans liv, kanske inte hör hit alls? Nä, vi låter inte han ha något att säga till om någonting längre utan i fortsättningen så sätter vi bara stora pratbubblor över hans huvud som vi fyller i med valfri text helt själva!

Vi sitter här hemma och tittar på varandra ikväll och bara skakar på huvudena.


Nu ropar han på mig. Vi har just sett ett avsnitt av "son of anarchy" så stämningen höjdes här i lägenheten, och ska nu fortsätta filmkvällen med en zombie-action-komedi.   


Så synd bara att vissa så gärna vill förstöra för oss genom att attackera mig med personliga påhopp... Men se det funkar ej. Jag har för mycket självironi, självdistans och medvetenhet för att ta åt mig personligen. Eller så är jag helt enkelt för dum för att fatta att jag blir påhoppad? ha ha ha. Jo så är det nog. Har dödat för många hjärnceller i mina dar för att kunna ta åt mig av någonting. Men som pappa och jag säger ibland, hellre vacker och dum än...öhh... vacker och dum? elak? eller var det hellre finsk och mätt än svensk och hungrig? eller hellre ful och dum än vacker och smart! ja, så var det nog.

he he. Självironi var det ja.


En fortsatt trevlig helg till er!


(Nu lämnar jag allt det här bakom mig.)

Låt andra leva sina liv som de vill. Så länge man är lycklig och inte skadar någon så är alla sätt rätt.